.
Fy fanken vilka usla arbetsvillkor man har som småbarnsmamma. Undrar om man kan strejka som alla tappra syrror gör? Senaste dygnet har varit ett av de sämsta i min mamma-anställning hittills. Jag behöver bara säga ett ord: maginfluensa.
Efter en hård, knapp vecka som ensamstående firade jag lördagens ankomst med att städa övervåningen där det minsann var gott om både hundhår och strumpludd. Mitt i dammsugningsorgien passar dock V:s mage på att returnera lunchen i två prydliga högar på vita mattan. Grejt. Och trenden höll i sig resten av dagen. Vid 20-tiden var min minsting som en urvriden disktrasa och somnade som en stock. Under eftermiddagen började E läcka ur motsatt ände och fortsatte så tills det inte fanns ett endaste par rena kalsonger kvar i byrån. De räckte en bit in på natten. Tvättmaskinen har också haft ett hårt dygn
Frampå kvällskvisten började även G se vissen ut och när jag väcktes av E:s ynkliga gny och konstaterade att jag hade dubbelsängen för mig själv förstod jag att även maken stiftat bekantskap med den elaka lilla bacillen.
Nu är vi snart framme vid lunch och V har inte fått tillgodogöra sig någon av de två frukostar jag serverat honom. Han sitter tillsammans med bror och far framför tv:n. Det ser ut som att de tävlar om vem som kan vara vitast i ansiktet. Jag proppar mig full med hela vitpepparkorn och ber en stilla bön om att de andra iallafall ska hinna bli friska innan jag bli sjuk. Tro kan försätta berg, har jag hört. Månne kan den försätta magsjuka också?
Till råga på allt skulle vi se på Nalle Puh-musikal i Cloetta center idag, jag och E. Men även om han möjligen skulle fixat det, så kunde jag under inga omständigheter lämna lilla spy ihop med sin urlakade pappa. Jag är så sur att jag skulle säga upp mig på stört, om det nu gick.
Risken för maginfluensa var ju dock något som jag var medveten om när jag skrev under för att bli mamma. Det var också i stort det enda som fick mig att tveka. Jag kan inte med spyor. Det funkade helt ok så länge det handlade om lite, i princip obehandlad, bröstmjölk som kom tillbaka, men nu har båda kottarna lämnat den fasen. Hu.
Om jag nu varit anställd på ett vanligt företag och inte Familjeföretaget AB, hade jag kanske fått någon slags kompensation för att jag jobbat dubbla skift och dessutom tagit hand om ett par av mina kollegor i nöd. Några extra semesterdagar, en löneförhöjning eller så. På FAB får man dock max ett tack, en VAB-dag eller två och sedan cirka fem miljoner saker att göra på det andra jobbet när man kommer tillbaka. Finns det att konfliktbenäget fack för småbarnsmammor? Jag ansluter mig oavsett vad det kostar! Och jag tänker driva förslaget att varje VAB-dag automatiskt berättigar till en semesterdag med betalt SPA.
Jag återkommer någon dag när jag är lite mindre less.
Fy fanken vilka usla arbetsvillkor man har som småbarnsmamma. Undrar om man kan strejka som alla tappra syrror gör? Senaste dygnet har varit ett av de sämsta i min mamma-anställning hittills. Jag behöver bara säga ett ord: maginfluensa.
Efter en hård, knapp vecka som ensamstående firade jag lördagens ankomst med att städa övervåningen där det minsann var gott om både hundhår och strumpludd. Mitt i dammsugningsorgien passar dock V:s mage på att returnera lunchen i två prydliga högar på vita mattan. Grejt. Och trenden höll i sig resten av dagen. Vid 20-tiden var min minsting som en urvriden disktrasa och somnade som en stock. Under eftermiddagen började E läcka ur motsatt ände och fortsatte så tills det inte fanns ett endaste par rena kalsonger kvar i byrån. De räckte en bit in på natten. Tvättmaskinen har också haft ett hårt dygn
Frampå kvällskvisten började även G se vissen ut och när jag väcktes av E:s ynkliga gny och konstaterade att jag hade dubbelsängen för mig själv förstod jag att även maken stiftat bekantskap med den elaka lilla bacillen.
Nu är vi snart framme vid lunch och V har inte fått tillgodogöra sig någon av de två frukostar jag serverat honom. Han sitter tillsammans med bror och far framför tv:n. Det ser ut som att de tävlar om vem som kan vara vitast i ansiktet. Jag proppar mig full med hela vitpepparkorn och ber en stilla bön om att de andra iallafall ska hinna bli friska innan jag bli sjuk. Tro kan försätta berg, har jag hört. Månne kan den försätta magsjuka också?
Till råga på allt skulle vi se på Nalle Puh-musikal i Cloetta center idag, jag och E. Men även om han möjligen skulle fixat det, så kunde jag under inga omständigheter lämna lilla spy ihop med sin urlakade pappa. Jag är så sur att jag skulle säga upp mig på stört, om det nu gick.Risken för maginfluensa var ju dock något som jag var medveten om när jag skrev under för att bli mamma. Det var också i stort det enda som fick mig att tveka. Jag kan inte med spyor. Det funkade helt ok så länge det handlade om lite, i princip obehandlad, bröstmjölk som kom tillbaka, men nu har båda kottarna lämnat den fasen. Hu.
Om jag nu varit anställd på ett vanligt företag och inte Familjeföretaget AB, hade jag kanske fått någon slags kompensation för att jag jobbat dubbla skift och dessutom tagit hand om ett par av mina kollegor i nöd. Några extra semesterdagar, en löneförhöjning eller så. På FAB får man dock max ett tack, en VAB-dag eller två och sedan cirka fem miljoner saker att göra på det andra jobbet när man kommer tillbaka. Finns det att konfliktbenäget fack för småbarnsmammor? Jag ansluter mig oavsett vad det kostar! Och jag tänker driva förslaget att varje VAB-dag automatiskt berättigar till en semesterdag med betalt SPA.
Jag återkommer någon dag när jag är lite mindre less.
Kommentarer