.
Vi har för många träd i vår trädgård. För många träd, med för många löv. Men det är egentligen inget problem så länge löven sitter på träden. Då ger de fin skugga och minskar insynen från grannarna. Men nu. När alla löven ligger som en brunorange heltäckningmatta överallt, då är de på tok för många. Jag har nästan varit frestad att ta fram motorsågen (som jag visserligen inte har någon) och gå loss på de stackars, oskyldiga björkarna bara för att slippa eländet nästa år.
Stundtals kan det dock vara trevligt att räfsa löv. Med en varm höstsol i nacken och krispklar luft att andas känns det idylliskt och mysigt att bearbeta gräsmattan med räfsan medan kottarna leker runtomkring en. Men den känslan varar sällan mer än i en kvart. För sen är den ena sonen kissnödig och den andra galen för att han inte kan röra sig i den tjocka overallen hans ömmande moder klämt ner honom i. Och så blir man svettig och får blåsor i händerna (varför tar man aldrig på sig handskarna INNAN det händer?). Så man ger upp och går in och får sedan genom fönstret spana på den sorgliga lilla hög man lyckats skrapa ihop. Har man sen riktig tur (jag tillhör den ironiska generationen, kom ihåg det!) så kanske det regnar lite på högen, så att den har ökat sin vikt med ca 500% till den tidpunkt man ska köra bort eländet. Den enda fördelen med det är att om det sen fryser på, så kan man lyfta bort alltihop i stora sjok. Såvida det inte frusit fast i gräsmattan såklart.
Men jag ska nog vara tacksam för att jag bor på landet och har en stor trädgård med många löv i. Varifrån skulle annars alla intressanta blogginlägg komma?
Vi har för många träd i vår trädgård. För många träd, med för många löv. Men det är egentligen inget problem så länge löven sitter på träden. Då ger de fin skugga och minskar insynen från grannarna. Men nu. När alla löven ligger som en brunorange heltäckningmatta överallt, då är de på tok för många. Jag har nästan varit frestad att ta fram motorsågen (som jag visserligen inte har någon) och gå loss på de stackars, oskyldiga björkarna bara för att slippa eländet nästa år.
Stundtals kan det dock vara trevligt att räfsa löv. Med en varm höstsol i nacken och krispklar luft att andas känns det idylliskt och mysigt att bearbeta gräsmattan med räfsan medan kottarna leker runtomkring en. Men den känslan varar sällan mer än i en kvart. För sen är den ena sonen kissnödig och den andra galen för att han inte kan röra sig i den tjocka overallen hans ömmande moder klämt ner honom i. Och så blir man svettig och får blåsor i händerna (varför tar man aldrig på sig handskarna INNAN det händer?). Så man ger upp och går in och får sedan genom fönstret spana på den sorgliga lilla hög man lyckats skrapa ihop. Har man sen riktig tur (jag tillhör den ironiska generationen, kom ihåg det!) så kanske det regnar lite på högen, så att den har ökat sin vikt med ca 500% till den tidpunkt man ska köra bort eländet. Den enda fördelen med det är att om det sen fryser på, så kan man lyfta bort alltihop i stora sjok. Såvida det inte frusit fast i gräsmattan såklart.Men jag ska nog vara tacksam för att jag bor på landet och har en stor trädgård med många löv i. Varifrån skulle annars alla intressanta blogginlägg komma?
Kommentarer