.
Äntligen. I helgen bar det av. Vi attackerade i två grupper. Jag, E och bror i första och G och V i andra. Tillsammans med vad som kändes som större delen av den samlade befolkningen i södra Sverige hängav vi oss åt hämningslös shopping på det svenskaste av alla svenska varuhus. (Nej, inte ICA. Har du inte läst rubriken?)
Hyfsad tur hade vi, trots att jag fick vänta närmare tjugo minuter på att paret före mig i beställningskön skulle bestämma sig för huruvida soffan skulle vara beige eller vit. När de konstaterat att beige fick det bli kom nästa problem. "Vi bor i Hultsfred", sa damen på bräkig småländska. "Hur ska vi få ner soffan dit?". "Faxa den.", tänkte jag. Men strax hade de fått vägbeskrivningen till Statoils släputhyrning och det var min tur. Óch vitrinskåpet fanns på lagret. Likaså skrivbordet och hurtsen. Yippie.
Några steg innan vi kom fram till lampavdelningen var E trött på shopping och jag fick spela ut korvmutekortet. Han köpte det benhårt och höll sig god och glad ända fram till kassan. Lovely.
Korven förvandlades dock till hamburgare på McDonalds och efter det lastade vi två bilar fulla med barn och spånskivor. Till och med på taket.
Så långt var allt frid och fröjd. Men på vanligt IKEA-manér så var ju förstås skrivbordsskivan av när vi kom hem, så det blev att byta den nästföljande dag. Således spenderades nästan hela helgen på IKEA för somliga av oss.
Till sist ett litet tips: skruva aldrig ihop en IKEA-hurts med en ettåring krypande över spånskivor och skruvar. Det ofunkar. (för att citera goda arbetskamraten T)
Äntligen. I helgen bar det av. Vi attackerade i två grupper. Jag, E och bror i första och G och V i andra. Tillsammans med vad som kändes som större delen av den samlade befolkningen i södra Sverige hängav vi oss åt hämningslös shopping på det svenskaste av alla svenska varuhus. (Nej, inte ICA. Har du inte läst rubriken?)
Hyfsad tur hade vi, trots att jag fick vänta närmare tjugo minuter på att paret före mig i beställningskön skulle bestämma sig för huruvida soffan skulle vara beige eller vit. När de konstaterat att beige fick det bli kom nästa problem. "Vi bor i Hultsfred", sa damen på bräkig småländska. "Hur ska vi få ner soffan dit?". "Faxa den.", tänkte jag. Men strax hade de fått vägbeskrivningen till Statoils släputhyrning och det var min tur. Óch vitrinskåpet fanns på lagret. Likaså skrivbordet och hurtsen. Yippie.
Några steg innan vi kom fram till lampavdelningen var E trött på shopping och jag fick spela ut korvmutekortet. Han köpte det benhårt och höll sig god och glad ända fram till kassan. Lovely.
Korven förvandlades dock till hamburgare på McDonalds och efter det lastade vi två bilar fulla med barn och spånskivor. Till och med på taket.
Så långt var allt frid och fröjd. Men på vanligt IKEA-manér så var ju förstås skrivbordsskivan av när vi kom hem, så det blev att byta den nästföljande dag. Således spenderades nästan hela helgen på IKEA för somliga av oss.
Till sist ett litet tips: skruva aldrig ihop en IKEA-hurts med en ettåring krypande över spånskivor och skruvar. Det ofunkar. (för att citera goda arbetskamraten T)
Kommentarer