.
Jag är inte särskilt gammal (även om jag har en del pensionärspoäng, se tidigare blogginlägg), men tycker ändå att det var en halv evighet sedan jag var 16 år och gick på disco. Ända fram till ikväll. För nu är det inte mer än en timme sedan jag var det. Ja, jag var ju inte 16 år igen, men jag var på gymnasiedisco.
Lite lycklig blev jag över att även om verkligheten är annorlunda idag, så har inte mycket förändrats, hur nu det går till. Samma vingliga tjejer i minimala toppar som kräks över staketet i kön. Samma sura vakter i skrikiga västar och bistra miner. Samma hormonstinna gossar som som håsar fylleandedräkt en decimeter från varandras ansikten en sekund innan det smäller. Det låter inte så kul, men det var det ju. Och är. Fast på ett annat sätt nu.
Missförstå mig rätt nu. Jag vill inte vara 16 år igen. Jag är nöjd med att ha något slags självförtroende, mycken frihet och annat som jag införskaffat under åren efter 16. Det blir dock varmt kring mitt hjärta när jag ser dessa nykära par, som betalar 140 kr för en biljett och sedan står en och en halv timma i kö och fryser i oktoberkvällen för att få stå i ett hörn och hångla utan att varken se eller höra musik eller andra människor. Det gör mig gott att vara bland ungdomar.
Många andra vuxna skulle säkert se annat än det jag ser. Eller kanske rättare sagt, det jag ser, men väljer att ej fokusera på. Tjejerna som är tillpinglade så att de ser ut som om de klivit rakt ut från Top model och in i Linköpings sporthall. Det faktum att varannat kid rökte. Det finns mycket som inte är bra, men ikväll orkar jag inte vara moraltant. De flesta var nyktra (nåja, inte plakata iallafall) och nästan alla hade kul. Kan det inte bara få vara så?
Jag är inte särskilt gammal (även om jag har en del pensionärspoäng, se tidigare blogginlägg), men tycker ändå att det var en halv evighet sedan jag var 16 år och gick på disco. Ända fram till ikväll. För nu är det inte mer än en timme sedan jag var det. Ja, jag var ju inte 16 år igen, men jag var på gymnasiedisco.
Lite lycklig blev jag över att även om verkligheten är annorlunda idag, så har inte mycket förändrats, hur nu det går till. Samma vingliga tjejer i minimala toppar som kräks över staketet i kön. Samma sura vakter i skrikiga västar och bistra miner. Samma hormonstinna gossar som som håsar fylleandedräkt en decimeter från varandras ansikten en sekund innan det smäller. Det låter inte så kul, men det var det ju. Och är. Fast på ett annat sätt nu.
Missförstå mig rätt nu. Jag vill inte vara 16 år igen. Jag är nöjd med att ha något slags självförtroende, mycken frihet och annat som jag införskaffat under åren efter 16. Det blir dock varmt kring mitt hjärta när jag ser dessa nykära par, som betalar 140 kr för en biljett och sedan står en och en halv timma i kö och fryser i oktoberkvällen för att få stå i ett hörn och hångla utan att varken se eller höra musik eller andra människor. Det gör mig gott att vara bland ungdomar.
Många andra vuxna skulle säkert se annat än det jag ser. Eller kanske rättare sagt, det jag ser, men väljer att ej fokusera på. Tjejerna som är tillpinglade så att de ser ut som om de klivit rakt ut från Top model och in i Linköpings sporthall. Det faktum att varannat kid rökte. Det finns mycket som inte är bra, men ikväll orkar jag inte vara moraltant. De flesta var nyktra (nåja, inte plakata iallafall) och nästan alla hade kul. Kan det inte bara få vara så?
Tack för ikväll, Club Zebra (http://www.clubzebra.se/2007/)! Ni gjorde ett gott arbete i Linköping!
Kommentarer