Fortsätt till huvudinnehåll

Det luktar kallt...

.
... ute på mornarna nuförtiden. Höst. Efter att ha gått och frusit med koftor som ytterkläder i några veckor föll jag till föga idag och tog fram en jacka. Ett litet nederlag. Nu är det bara mörker och kyla som gäller framöver.




Inte för att jag sörjer det direkt. Jag mår bra med ombyte, så årstidsväxlingarna passar mig utmärkt. Bor man på landet med åkrar och bönder som närmsta grannar blir årets skiftningar än tydligare. Utanför fönstret är det nu smutsbrunt och nyplöjt. Höst, således. Och när jag kom hem idag fick jag ett illrött lönnlöv av E.

Det är skönt att jobba också. Skönt att vara vuxen och lite fri ibland. Bara att kunna välja kläder och faktiskt ha några plagg som det inte är snorfläckar på, kan förgylla min dag. Lägg till det att jag har ett jobb som innebär att jag får betalt för att "pärla"(= bygga halsband o dyl av pärlor)och gjuta gipsfigurer samt "chilla" (= sitta och hänga någonstans och konversera) med världens raraste kids, så förstår du ju. Jag kan inte ha det bättre.

Dessutom har V tagit sina första vingliga steg utan stöd. Rart. Snart kommer han att börja snusa och köra moped... Eller nej, det är ju ett tag tills dess förstås. Tur att jag har övat mig i att "chilla" tills dess. Fast det är klart. Det kanske är helt ute att "chilla" om 15 år...

Hoppas i vilket fall att han fortsätter att vara lika söt som han är nu.

Nu är jag trött. Måste nog knyta mig nu, så att jag orkar "chilla" på imorgon också.

Kram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...