.
Jag är 28 år. Ingen ålder på en häst, som man brukar säga (vilket det ju egentligen är, men......). För sisådär tio år sedan började jag håva in mina första vuxenpoäng. Körkort, bil, stadig pojkvän. Ett par år senare: hund och egen lägenhet. Tre år senare blev det värre. Mycket värre. Universitetsutbildning, sambo, fästman, lägenhetskontrakt. 2003 var ett riktigt katastrofår: universitetsexamen äkta man, ny bil, flytt från centrum till lantligare miljö, gravid. Och nu 2007 står mätarna på rött: två barn, hus, två bilar, lån, fast jobb, klippa gräset på söndagarna, äta middag med svärföräldrarna, lillasyster inneboende (som har en begränsad mängd poäng i nuläget och nog är lika glad för det. Kram F!)
Nej, jag är nog så vuxen man kan bli. Iallafall på pappret. Lika bra att sluta räkna liksom. Och idag gjorde jag en fasansfull insikt: det är dags att börja räkna pensionärspoäng. Jag har inte så många än, men det räcker liksom till ändå. Jag återanvänder plastkassar, lyssnar nästan uteslutande på P1 och har just köpt en biogasbil. GAH! Som tur är spelar jag fortfarande X-box, lyssnar på Krister i P3 emellanåt och älskar att gå i leksaksaffärer för att väga upp det hela lite, men lite hemskt är det ändå.
Nu fattas bara att håret grånar, rynkorna presenterar sig och att jag börjar tycka att de spelar för mycket dunkadunka i radion, så är jag i mål. Då är det bara att gå till frissan för att få håret permanentat och lilafärgat, så är man klar för bilbingon!
Tjoflöjt!
Jag är 28 år. Ingen ålder på en häst, som man brukar säga (vilket det ju egentligen är, men......). För sisådär tio år sedan började jag håva in mina första vuxenpoäng. Körkort, bil, stadig pojkvän. Ett par år senare: hund och egen lägenhet. Tre år senare blev det värre. Mycket värre. Universitetsutbildning, sambo, fästman, lägenhetskontrakt. 2003 var ett riktigt katastrofår: universitetsexamen äkta man, ny bil, flytt från centrum till lantligare miljö, gravid. Och nu 2007 står mätarna på rött: två barn, hus, två bilar, lån, fast jobb, klippa gräset på söndagarna, äta middag med svärföräldrarna, lillasyster inneboende (som har en begränsad mängd poäng i nuläget och nog är lika glad för det. Kram F!)
Nej, jag är nog så vuxen man kan bli. Iallafall på pappret. Lika bra att sluta räkna liksom. Och idag gjorde jag en fasansfull insikt: det är dags att börja räkna pensionärspoäng. Jag har inte så många än, men det räcker liksom till ändå. Jag återanvänder plastkassar, lyssnar nästan uteslutande på P1 och har just köpt en biogasbil. GAH! Som tur är spelar jag fortfarande X-box, lyssnar på Krister i P3 emellanåt och älskar att gå i leksaksaffärer för att väga upp det hela lite, men lite hemskt är det ändå.
Nu fattas bara att håret grånar, rynkorna presenterar sig och att jag börjar tycka att de spelar för mycket dunkadunka i radion, så är jag i mål. Då är det bara att gå till frissan för att få håret permanentat och lilafärgat, så är man klar för bilbingon!
Tjoflöjt!
Kommentarer