Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsresan

.
Igår var jag och G på en tidsresa. Vi reste ungefär fyra år tillbaka tiden. Till tiden f B (före Barn). F erbjöd sig att vara barnvakt och vips var vi där. Det var längesedan vi var där. Ja, jag vet. Man SKA ta sig tid och bara rå om varandra, men vi har inte gjort det och nog inte saknat det så fantastiskt heller. Men nu satt vi där i nyinköpta gasbilen. Bara G och jag på väg till restaurant i stan. Fantastiskt. Och ovant.

Vi åt tvårätters på indisk restaurant. Utan skedbank i bordet och dreggelpapper i händerna. Vi åt i lugn och ro och pratade. Tittade på akvariet och njöt av mat som var lika god som på favoritstället i Ö. Och efterrätt. Vi kunde äta så långsamt att glassen hann att smälta lite.

Mätta och trinda (bokstavligen i mitt fall) gick vi sedan på promenad. På kvällstomma shoppinggator strosade vi fram. Hand i hand för första gången på år. Träffade en bekant och stannade och pratade en stund. Inga avbrott och inga "mamma, det är tjååkigt. Jag vill gå nu...". Vi tittade på konst i gallerifönster och förfasades över priserna i den dyra designbutiken. Stannade och kramades i ett gathörn.

För de som såg oss kunde vi nog passerat som barnlösa. Inga snor, mat- eller dreggelfläckar på kläderna, inga nappar i handväskan, ingen vagn. Hyfsat välkammade och fräscha. Det var konstigt.

Innan vi åkte hem stannade vi och köpte pulvergröt och barnmatsburkar på Hemköp. Bara så vi skulle komma ihåg att det är 2007 e B (efter Barn).





PS: Bilden har inget med historien att göra. Jag tycker bara den är fin och är stolt över att jag tagit den själv. :-)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer