Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsresan

.
Igår var jag och G på en tidsresa. Vi reste ungefär fyra år tillbaka tiden. Till tiden f B (före Barn). F erbjöd sig att vara barnvakt och vips var vi där. Det var längesedan vi var där. Ja, jag vet. Man SKA ta sig tid och bara rå om varandra, men vi har inte gjort det och nog inte saknat det så fantastiskt heller. Men nu satt vi där i nyinköpta gasbilen. Bara G och jag på väg till restaurant i stan. Fantastiskt. Och ovant.

Vi åt tvårätters på indisk restaurant. Utan skedbank i bordet och dreggelpapper i händerna. Vi åt i lugn och ro och pratade. Tittade på akvariet och njöt av mat som var lika god som på favoritstället i Ö. Och efterrätt. Vi kunde äta så långsamt att glassen hann att smälta lite.

Mätta och trinda (bokstavligen i mitt fall) gick vi sedan på promenad. På kvällstomma shoppinggator strosade vi fram. Hand i hand för första gången på år. Träffade en bekant och stannade och pratade en stund. Inga avbrott och inga "mamma, det är tjååkigt. Jag vill gå nu...". Vi tittade på konst i gallerifönster och förfasades över priserna i den dyra designbutiken. Stannade och kramades i ett gathörn.

För de som såg oss kunde vi nog passerat som barnlösa. Inga snor, mat- eller dreggelfläckar på kläderna, inga nappar i handväskan, ingen vagn. Hyfsat välkammade och fräscha. Det var konstigt.

Innan vi åkte hem stannade vi och köpte pulvergröt och barnmatsburkar på Hemköp. Bara så vi skulle komma ihåg att det är 2007 e B (efter Barn).





PS: Bilden har inget med historien att göra. Jag tycker bara den är fin och är stolt över att jag tagit den själv. :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Med solen i ögonen

. Idag har jag haft årets första dag i trädgården. Jag räfsade mig svettblank och rensade fingrarna maskrossvarta. Ändå ser det ut som skrutt. Jag fokuserar på mitt lilla påskarrangemang på trappan och låtsas att hela tomten är lika prunkande och välansad. Det är den inte. Men i en rabatt svävar små mörklila violer över det gröna och sänder ut puffar av tvåldoft. Och det är iallafall uppfriskande att vara i solen, med liten V som kämpar med skottkärran full av björkris och torra löv. E sparkade boll mot en husvägg ända tills han blev trött i benen, skotten blev för lösa för att bollen skulle komma tillbaka till honom, och han blev ursinnig. Hade han kunnat svära hade han gjort det. Randig av smuts i ansiktet deklarerade han att han var trött på bollen och tänkte gå in. Jag fortsatte räfsa. Och räfsa. Och räfsa. Tomten är för stor. Men jag behöver iallafall inte ha dåligt samvete för att jag inte besökte Friskis idag. Vi har firat påsk med många människor och mycket mat. Det är så vi gö...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...