Fortsätt till huvudinnehåll

Had a bad day

.
Nu när jag sitter här: nyduschad och mätt, kan man knappt tro att jag har haft årets sämsta dag idag. Igår spenderade jag hela dagen på att leta och prova underkläder, vilket är den absolut tråkigaste shopping som finns. Särskilt när man provat sig svettig och ändå inte hittat något som passar. Jag har surat runt här med mitt charmiga munsår, rensat min garderob och städat (som om det skulle lyfta mitt humör) och tittat på svenska skidåkare som det gick dåligt för. Till slut åkte jag till Friskis och försökte hoppa bort åskmolnet. Det gick så där. Jag hoppas på att jag, som genom ett mirakel, kommer att vakna och släppa fram solen imorgon. Det känns också väldigt sannolikt, eftersom jag ska gå upp kl 5:30.


Snart är iallafall februari slut. Jag tror aldrig jag varit med om något trevligt i februari. Det är kallt, rått, grått, blött och en evighet till semester. Och på Alla Hjärtans Dag är allt jag får ett dåligt samvete för att jag glömt uppmärksamma någon. Jag hoppas mars bjuder på något bättre. Men jag har kanske fått ett vältränat fejs idag för det sägs ju att man använder väldigt många muskler när man ser sur ut.

Imorgon är det ny vecka och som vanligt brummar iväg norrut då. Fyra timmar i bil för två och en halv timmes lektion. Men i bilen kan iallafall inte häxan Surtants dåliga humör gå ut över någon annan.

Nu ska jag vira in mig i en fleecefilt och försöka tänka på fjärilar, hundvalpar, vispgrädde och annat som brukar göra mig glad, resten av kvällen. Hoppas det funkar, för nu är jag trött på det här.

Kommentarer

Martin sa…
Botemedlet heter skidåkning! Åk till Tolvmannabacken med familjen så blir februari underbart! :-)

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...