Fortsätt till huvudinnehåll

Had a bad day

.
Nu när jag sitter här: nyduschad och mätt, kan man knappt tro att jag har haft årets sämsta dag idag. Igår spenderade jag hela dagen på att leta och prova underkläder, vilket är den absolut tråkigaste shopping som finns. Särskilt när man provat sig svettig och ändå inte hittat något som passar. Jag har surat runt här med mitt charmiga munsår, rensat min garderob och städat (som om det skulle lyfta mitt humör) och tittat på svenska skidåkare som det gick dåligt för. Till slut åkte jag till Friskis och försökte hoppa bort åskmolnet. Det gick så där. Jag hoppas på att jag, som genom ett mirakel, kommer att vakna och släppa fram solen imorgon. Det känns också väldigt sannolikt, eftersom jag ska gå upp kl 5:30.


Snart är iallafall februari slut. Jag tror aldrig jag varit med om något trevligt i februari. Det är kallt, rått, grått, blött och en evighet till semester. Och på Alla Hjärtans Dag är allt jag får ett dåligt samvete för att jag glömt uppmärksamma någon. Jag hoppas mars bjuder på något bättre. Men jag har kanske fått ett vältränat fejs idag för det sägs ju att man använder väldigt många muskler när man ser sur ut.

Imorgon är det ny vecka och som vanligt brummar iväg norrut då. Fyra timmar i bil för två och en halv timmes lektion. Men i bilen kan iallafall inte häxan Surtants dåliga humör gå ut över någon annan.

Nu ska jag vira in mig i en fleecefilt och försöka tänka på fjärilar, hundvalpar, vispgrädde och annat som brukar göra mig glad, resten av kvällen. Hoppas det funkar, för nu är jag trött på det här.

Kommentarer

Martin sa…
Botemedlet heter skidåkning! Åk till Tolvmannabacken med familjen så blir februari underbart! :-)
28 februari 2011 kl. 09:25
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer