Fortsätt till huvudinnehåll

Konstiga saker:

.
¤ Jag har drabbats av en märklig, säsongsbetonad skada: julbelysningstumme. För några dagar sedan kändes det helt ok att tjuvstarta julpyntandet med att vira in balkongräcket i ljusslingor. När jag avtrasslat härvorna från förra året visade det sig (förstås) att ungefär hälften av lamporna inte behagade lysa. För att lokalisera felet fick jag och min arma tumme plocka loss varje liten lampa och sedan trycka dit den igen. Resultat efter någon timmas arbete: 80 små gnistrande lampor på balkongen och stor blåsa på vänster tumme.

¤ Häromkvällen fick jag en halmbal av plast i ryggen, när jag kröp ner i sängen. Barn.

¤ I snöstormen i onsdags mötte jag en tant i en liten röd bil. Trots att vägen i princip inte syntes och dess ytbeläggning kändes ömsom som korrugerad plåt, ömsom som parkettgolv under raggsockar, tyckte tanten att det var viktigare att hålla i sin cigarett och få sig ett välbehövligt (?) bloss, än att styra med ratten. Suck.


¤ Jag har flera gånger trotsat ärkevintern och åkt och tränat, med stor glädje och behållning, trots att jag verkligen haft en god ursäkt att stanna hemma. Jag tycker tydligen OM att träna. Oj. Hur gick det till?

¤ V utbrast: "Mamma, jag har skottat fram sommaren!" , när han med snöskyffeln frilagt två kvadratdecimeter av gräsmattan. Rara unge.

¤ Jag har kommit i sådan adventsstämning ikväll att jag är sugen på glögg. Jag tycker inte om glögg.

¤ Det finns en halmbock i Sverige som har livvakter.


Trevlig advent!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...