Fortsätt till huvudinnehåll

Konstiga saker:

.
¤ Jag har drabbats av en märklig, säsongsbetonad skada: julbelysningstumme. För några dagar sedan kändes det helt ok att tjuvstarta julpyntandet med att vira in balkongräcket i ljusslingor. När jag avtrasslat härvorna från förra året visade det sig (förstås) att ungefär hälften av lamporna inte behagade lysa. För att lokalisera felet fick jag och min arma tumme plocka loss varje liten lampa och sedan trycka dit den igen. Resultat efter någon timmas arbete: 80 små gnistrande lampor på balkongen och stor blåsa på vänster tumme.

¤ Häromkvällen fick jag en halmbal av plast i ryggen, när jag kröp ner i sängen. Barn.

¤ I snöstormen i onsdags mötte jag en tant i en liten röd bil. Trots att vägen i princip inte syntes och dess ytbeläggning kändes ömsom som korrugerad plåt, ömsom som parkettgolv under raggsockar, tyckte tanten att det var viktigare att hålla i sin cigarett och få sig ett välbehövligt (?) bloss, än att styra med ratten. Suck.


¤ Jag har flera gånger trotsat ärkevintern och åkt och tränat, med stor glädje och behållning, trots att jag verkligen haft en god ursäkt att stanna hemma. Jag tycker tydligen OM att träna. Oj. Hur gick det till?

¤ V utbrast: "Mamma, jag har skottat fram sommaren!" , när han med snöskyffeln frilagt två kvadratdecimeter av gräsmattan. Rara unge.

¤ Jag har kommit i sådan adventsstämning ikväll att jag är sugen på glögg. Jag tycker inte om glögg.

¤ Det finns en halmbock i Sverige som har livvakter.


Trevlig advent!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...