Fortsätt till huvudinnehåll

En dag som idag

.
Det är så mycket söndag idag. Jag har bara gjort tråkiga, långsamma saker och blivit rastlös. Jag har hängt tvätt, torkat kaninbajs och räfsat löv. Stora löv, små löv, sandiga löv, blöta löv, torra löv, bruna löv och gula löv. Jag är så less på löv att svenska språket inte riktigt räcker till. Och då är det ändå G som dragit det tyngsta lasset. Jag fick inte ens blåsor i händerna.

Tyvärr har hela mitt liv var som en lång söndag de senaste veckorna. Få är tillfällena då jag haft det riktigt roligt och bra. Jag har alltid trott att jag stod över att bli påverkad av årstiderna, men jag får kanske se mig besegrad av hösten 2009. Jag är lite smådeppig i största allmänhet.

Då är det tur att kottarna kan förgylla ens vardag. Lille Vild har upptäckt pottan. ÄNTLIGEN. Och det går riktigt bra. Han går numera omkring härhemma och pöser av stolthet i nyinköpta kalsonger med grävmaskiner och traktorer på. Mamma M är nästan lika stolt, men utan kalsonger. Vi har haft mycket få olyckshändelser och därför satsar vi nu på att överföra denna nyvunna kompetens till dagis. Spännande.

Samme Lille Vild satt idag och studerade E:s bebisalbum tillsammans med mormor. De kom fram till ett foto där E tar ett av sina första bad i den vita badbaljan. "Där ligger E i toan", konstaterade V torrt och samtliga i närheten höll på att skratta sig till döds. Jag glömde plötsligt att samme V orsakat mig nackspärr eftersom jag tvingats dela en 90-säng under snedtak med honom under natten.

Den store E briljerar numera med att ha knäckt koden för hur man läser. Även han är mäkta stolt när han ljudar fram s-o-l och skiner som densamma när han inser att han hittat rätt. Så numera är de roligaste leksakerna ett papper och en penna och en förälder som hittar på och skriver lättlästa ord. Fantastiskt.

Nu dags att hitta något antidepressivt att göra på söndagskvällen! Ha det bra!

Kommentarer

Carro sa…
Jaaaaaa vad kul!! Och då syftar jag på de bitar där jag kommar att få vara delaktig av ;) Då vet vi vad vi ska sysselsätta pojkarna T med denna vecka =)

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger