Fortsätt till huvudinnehåll

En dag som idag

.
Det är så mycket söndag idag. Jag har bara gjort tråkiga, långsamma saker och blivit rastlös. Jag har hängt tvätt, torkat kaninbajs och räfsat löv. Stora löv, små löv, sandiga löv, blöta löv, torra löv, bruna löv och gula löv. Jag är så less på löv att svenska språket inte riktigt räcker till. Och då är det ändå G som dragit det tyngsta lasset. Jag fick inte ens blåsor i händerna.

Tyvärr har hela mitt liv var som en lång söndag de senaste veckorna. Få är tillfällena då jag haft det riktigt roligt och bra. Jag har alltid trott att jag stod över att bli påverkad av årstiderna, men jag får kanske se mig besegrad av hösten 2009. Jag är lite smådeppig i största allmänhet.

Då är det tur att kottarna kan förgylla ens vardag. Lille Vild har upptäckt pottan. ÄNTLIGEN. Och det går riktigt bra. Han går numera omkring härhemma och pöser av stolthet i nyinköpta kalsonger med grävmaskiner och traktorer på. Mamma M är nästan lika stolt, men utan kalsonger. Vi har haft mycket få olyckshändelser och därför satsar vi nu på att överföra denna nyvunna kompetens till dagis. Spännande.

Samme Lille Vild satt idag och studerade E:s bebisalbum tillsammans med mormor. De kom fram till ett foto där E tar ett av sina första bad i den vita badbaljan. "Där ligger E i toan", konstaterade V torrt och samtliga i närheten höll på att skratta sig till döds. Jag glömde plötsligt att samme V orsakat mig nackspärr eftersom jag tvingats dela en 90-säng under snedtak med honom under natten.

Den store E briljerar numera med att ha knäckt koden för hur man läser. Även han är mäkta stolt när han ljudar fram s-o-l och skiner som densamma när han inser att han hittat rätt. Så numera är de roligaste leksakerna ett papper och en penna och en förälder som hittar på och skriver lättlästa ord. Fantastiskt.

Nu dags att hitta något antidepressivt att göra på söndagskvällen! Ha det bra!

Kommentarer

Carro sa…
Jaaaaaa vad kul!! Och då syftar jag på de bitar där jag kommar att få vara delaktig av ;) Då vet vi vad vi ska sysselsätta pojkarna T med denna vecka =)

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...