Varje år är det likadant. Jag bara måste igenom den här månaden: november. Och i år kom den med storm. En storm med is i som gjorde sitt bästa för att ta med huset en bit in i skogsdungen här bakom. Huset blev kvar. Värmen i huset blev det inte. Jag tog till brasa i kaminen, fårskinnstofflor, sockar, flanellpyjamas, fleecefilt och te för att stå ut med gårdagskvällen. Brr. Imorse var jag trött på huttrandet och vred reglaget till 22 grader. Äntligen lite värme i hallgolvet!
Mitt i all kyla är det också någon som tänkt testa hur mycket M orkar innan hon stupar. Fullt ös på jobbet, fullt ös hemma. Särskilt denna vecka när G besöker Tyskland. Det ställer lite krav på orken att ensam utföra det arbete som är tänkt för två under fyra dagar. Pju. Om tre dagar kommer jag att kämpa med fredagströttheten från helvetet. Jag tror knappt ens det kommer hjälpa att en av mina favoritmänniskor kommer hit då.
I helgen ska vi fira T-kotte den yngre när han fyller tre år. Det blir tårta, släktingar, bullar, ballonger och förmodligen många paket innehållande olika fordon i plast. När han föddes pratade vi om att det var orättvist av oss att låta ett barn komma till världen i denna gudsförgätna månad, men det har visat sig att det, tvärtom, gett oss en bra ursäkt att tröstäta fikabröd och kura ihop oss med tjocka släkten. November behöver ett sånt avbrott.
Det svider i mina ögon nu. Dags att lägga åtminstone en novemberdag till handlingarna.
God natt!
Kommentarer