.
Bloggen har vaknat efter en liten dvala. Våren tar ut sin rätt på mig. Inte solskenet och fågelkvittret, men arbetsbelastningen. Läsåret är i andra halvlek och eleverna är trötta på skolan och sugna på livet. Say no more.
Den gångna veckan hade vi Kärleksvecka på älsklingsskolan. Hjärtana stod som spön i backen och vi hade allmänt mysigt. Jag och mina kollegor sprang som skållade troll mellan geléljustillverkning, pyssel och bakning. Veckans sista dagar fick jag dessutom staga upp mig själv med hjälp av Reliv (snålvariant av Alvedon, för den som undrar), då en liten feber angrep min kropp. När fredag eftermiddag kom kollapsade jag i soffan. Jag orkade inte ens städa fastän mor var i antågande.
Trött är också vad man kan bli på mobiltelefoner och deras reparatörer. Min vackra G900 (ja, jag har ett onaturligt förhållande till min mobiltelefon) har betett sig underligt en tid och för någon vecka sedan uppsökte jag berörd operatör och meddelade problemet. Luren skickades på reparation och kom relativt snabbt (fem arbetsdagar) tillbaka. Byte av skruv och uppgradering, löd serviceloggen. Telefonen hade således en skruv lös. Klart det måste fixas. Gott så. Jag hann använda telefonen i cirka två och en halv minut innan jag upptäckte att exakt samma problem kvarstod. Yes. Jag travade tillbaka till operatören (som jag diplomatiskt nog väljer att anonymisera här) och uttryckte ett milt missnöje med reparationen. Resultatet: telefonen fick en ny resa till reparatören. Kanske fler lösa skruvar? Säljaren meddelade också käckt att det har varit jättemycket problem med modellen och han rådde mig att reklamera den eftersom den troligen skulle komma tillbaka i samma skick igen." Ring vår reklamationsavdelning, för jag kan inte göra reklamationen här i butiken" glittrade han fram genom försäljarsmajlet. Tack, sa jag och gick. Spenderade sedan en halvtimme med att lista ut vilka femtioelva val man måste göra innan man når ovan nämnda operatörs reklamationsavdelning via telefon. Lyckades till slut nå en riktig människa som soligt meddelade att reklamationsavdelningen endast går att kontakta via brev. Pappersbrev. Snailmail. Hallå, jag trodde att en mobiloperatör som gärna svänger sig med det senaste åtminstone borde vara kontaktbara via mail. Icke. Och jag tror jag förstår varför. Finns ingen maillåda som är tillräckligt stor för att rymma alla bekymmer och kräver man skriftliga, riktiga brev (med frimärke, om man ska citera Jocke Berg) motar man åtminstone några. Uss. Nu har jag iallafall författat ett lagom tjurigt brev och postat det. Två till tre veckors handläggningstid fick man räkna med sa telefonissan i kundtjänst. Yippie.
Ikväll är jag mest trött för att vi varit på IKEA och köpt en soffa. Otroligt nog gick det mycket problemfritt. G skar sig lite i fingret vid lastningen, men annars var det inga bekymmer förrän den stod på plats i gästrummet, monterad och klar. Själva jobbet med detta överlät jag åt G, men när man bär in saker, måste man bära ut andra, så trångt är det numera hemma hos oss och utbärande var jobbigt. Liksom städandet. Nu återstår lite piffande med gardiner och sånt och gästrummet kommer att se riktigt trevligt ut. Välkomna påskgäster och Wii-spelare!
För att få rum och råd med den nya soffan har vi avyttrat en X-box, ett Gameboy, en soffa, en garderob, en säng och ett piano. Mer svängrum i rucklet och jag är nöjd. God kväll!
Bloggen har vaknat efter en liten dvala. Våren tar ut sin rätt på mig. Inte solskenet och fågelkvittret, men arbetsbelastningen. Läsåret är i andra halvlek och eleverna är trötta på skolan och sugna på livet. Say no more.
Den gångna veckan hade vi Kärleksvecka på älsklingsskolan. Hjärtana stod som spön i backen och vi hade allmänt mysigt. Jag och mina kollegor sprang som skållade troll mellan geléljustillverkning, pyssel och bakning. Veckans sista dagar fick jag dessutom staga upp mig själv med hjälp av Reliv (snålvariant av Alvedon, för den som undrar), då en liten feber angrep min kropp. När fredag eftermiddag kom kollapsade jag i soffan. Jag orkade inte ens städa fastän mor var i antågande.Trött är också vad man kan bli på mobiltelefoner och deras reparatörer. Min vackra G900 (ja, jag har ett onaturligt förhållande till min mobiltelefon) har betett sig underligt en tid och för någon vecka sedan uppsökte jag berörd operatör och meddelade problemet. Luren skickades på reparation och kom relativt snabbt (fem arbetsdagar) tillbaka. Byte av skruv och uppgradering, löd serviceloggen. Telefonen hade således en skruv lös. Klart det måste fixas. Gott så. Jag hann använda telefonen i cirka två och en halv minut innan jag upptäckte att exakt samma problem kvarstod. Yes. Jag travade tillbaka till operatören (som jag diplomatiskt nog väljer att anonymisera här) och uttryckte ett milt missnöje med reparationen. Resultatet: telefonen fick en ny resa till reparatören. Kanske fler lösa skruvar? Säljaren meddelade också käckt att det har varit jättemycket problem med modellen och han rådde mig att reklamera den eftersom den troligen skulle komma tillbaka i samma skick igen." Ring vår reklamationsavdelning, för jag kan inte göra reklamationen här i butiken" glittrade han fram genom försäljarsmajlet. Tack, sa jag och gick. Spenderade sedan en halvtimme med att lista ut vilka femtioelva val man måste göra innan man når ovan nämnda operatörs reklamationsavdelning via telefon. Lyckades till slut nå en riktig människa som soligt meddelade att reklamationsavdelningen endast går att kontakta via brev. Pappersbrev. Snailmail. Hallå, jag trodde att en mobiloperatör som gärna svänger sig med det senaste åtminstone borde vara kontaktbara via mail. Icke. Och jag tror jag förstår varför. Finns ingen maillåda som är tillräckligt stor för att rymma alla bekymmer och kräver man skriftliga, riktiga brev (med frimärke, om man ska citera Jocke Berg) motar man åtminstone några. Uss. Nu har jag iallafall författat ett lagom tjurigt brev och postat det. Två till tre veckors handläggningstid fick man räkna med sa telefonissan i kundtjänst. Yippie.
Ikväll är jag mest trött för att vi varit på IKEA och köpt en soffa. Otroligt nog gick det mycket problemfritt. G skar sig lite i fingret vid lastningen, men annars var det inga bekymmer förrän den stod på plats i gästrummet, monterad och klar. Själva jobbet med detta överlät jag åt G, men när man bär in saker, måste man bära ut andra, så trångt är det numera hemma hos oss och utbärande var jobbigt. Liksom städandet. Nu återstår lite piffande med gardiner och sånt och gästrummet kommer att se riktigt trevligt ut. Välkomna påskgäster och Wii-spelare!
För att få rum och råd med den nya soffan har vi avyttrat en X-box, ett Gameboy, en soffa, en garderob, en säng och ett piano. Mer svängrum i rucklet och jag är nöjd. God kväll!
Kommentarer