.
När den till slut kom, kom den med besked iallafall. Våren, vill säga. Idag strålar solen från klarblå himmel och pressar upp termometern på nya rekord för i år. Jag har firat med att riva bort lite maskrosor och annat ur en del av vår trädgård som med lite god vilja kan kallas för rabatt. Säsongspremiär för jord under naglarna. I veckan har jag lärt mig att kaniner är utmärkta gräsklippare. Rensar de ogräs också månne? I sånt fall har jag satsat på fel husdjur...
Vid sidan av mina sorgkantade naglar finns andra säkra vårtecken:
- jag har dammat av min gamle, gode (?) vän epilatorn. För den som inte minns, kolla in: http://mochpojkarna.blogspot.com/2008/06/om-epilering.html
- jag har fått oljefläckar på min ljusa kappa.
- båda mina söner har nött hål på sina jympaskor genom att åka Bobbycar på asfalt.
- jag blir trött varje gång jag tittar på våra bilar och ser hur smutsiga de är. Så länge det är vinter har man ju en ursäkt....
- jag har börjat leta efter min brun-utan-solkräm.
- människor i min bekantskapskrets börjar undra vad jag önskar mig i födelsedagspresent.
- jag har lite ångest för att jag inte befinner mig utomhus när solen lyser.
- det är lite vårrörigt bland eleverna på skolan.
På jobbet har vi i personalen också en slags vårkänslor. Det pirrar i magen. Tyvärr inte av vällust, utan av oro för framtiden. Inte på något sätt kul. Jag har kommit till en punkt då jag önskar att någon kunde komma med besked, vilket som helst, bara det är pålitligt och gäller mer än en vecka. Nästa vecka är det iallafall Valborgsmässoafton. Riskhelg med besked, när det gäller ungdomsfylla på vår lilla ort. Med anledning av detta blir jag och ena kollegan fältande socialarbetare för en kväll. Jag bävar lite, men har vi tur kan vi göra någon nytta.
De närmaste veckorna framöver får jag också testa på livet som ensamstående mor med besked, då G:s arbetsuppgifter befinner sig i först England och sedan USA. Man kan undra vad det är för fel på Sverige? Nu är det ju inte snö och kallt längre. Nåja, vi brukar ju överleva resorna relativt smärtfritt och om det ändå skulle uppstå problem har jag åtminstone en ursäkt att tröstäta smågodis eller parkera framför tv:n istället för att städa. Så det så.
Nu ska jag nog gå ut, låta solen ge mig några fräknar och kolla om det kanske finns någon maskros kvar att dra upp! Vad tror ni?
När den till slut kom, kom den med besked iallafall. Våren, vill säga. Idag strålar solen från klarblå himmel och pressar upp termometern på nya rekord för i år. Jag har firat med att riva bort lite maskrosor och annat ur en del av vår trädgård som med lite god vilja kan kallas för rabatt. Säsongspremiär för jord under naglarna. I veckan har jag lärt mig att kaniner är utmärkta gräsklippare. Rensar de ogräs också månne? I sånt fall har jag satsat på fel husdjur...
Vid sidan av mina sorgkantade naglar finns andra säkra vårtecken:
- jag har dammat av min gamle, gode (?) vän epilatorn. För den som inte minns, kolla in: http://mochpojkarna.blogspot.com/2008/06/om-epilering.html
- jag har fått oljefläckar på min ljusa kappa.
- båda mina söner har nött hål på sina jympaskor genom att åka Bobbycar på asfalt.
- jag blir trött varje gång jag tittar på våra bilar och ser hur smutsiga de är. Så länge det är vinter har man ju en ursäkt....
- jag har börjat leta efter min brun-utan-solkräm.
- människor i min bekantskapskrets börjar undra vad jag önskar mig i födelsedagspresent.
- jag har lite ångest för att jag inte befinner mig utomhus när solen lyser.
- det är lite vårrörigt bland eleverna på skolan.
På jobbet har vi i personalen också en slags vårkänslor. Det pirrar i magen. Tyvärr inte av vällust, utan av oro för framtiden. Inte på något sätt kul. Jag har kommit till en punkt då jag önskar att någon kunde komma med besked, vilket som helst, bara det är pålitligt och gäller mer än en vecka. Nästa vecka är det iallafall Valborgsmässoafton. Riskhelg med besked, när det gäller ungdomsfylla på vår lilla ort. Med anledning av detta blir jag och ena kollegan fältande socialarbetare för en kväll. Jag bävar lite, men har vi tur kan vi göra någon nytta.
De närmaste veckorna framöver får jag också testa på livet som ensamstående mor med besked, då G:s arbetsuppgifter befinner sig i först England och sedan USA. Man kan undra vad det är för fel på Sverige? Nu är det ju inte snö och kallt längre. Nåja, vi brukar ju överleva resorna relativt smärtfritt och om det ändå skulle uppstå problem har jag åtminstone en ursäkt att tröstäta smågodis eller parkera framför tv:n istället för att städa. Så det så.
Nu ska jag nog gå ut, låta solen ge mig några fräknar och kolla om det kanske finns någon maskros kvar att dra upp! Vad tror ni?
Kommentarer