Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som semester

.
Efter nästan fyra veckors hemmasåsande har jag uppnått semester. Som i sinnestämning alltså. Plötsligt är det jobbigt att borsta håret och klä på sig för att åka och handla. Varför kan jag inte sitta i nattlinnet och lösa korsord fram till lunch? På ett sätt är det ofantligt skönt, men för mig är det farligt också. Min hjärna tar nämligen inte semester utan snurrar ideligen runt och försöker hitta lösningar på problem, små eller stora, faktiska eller icke-existerande. Detta är ju en tillgång i vanliga fall, men inte när man ska ha semester. Istället för att nöja mig med korsord och tv-spel växer stora renoveringsplaner fram i mitt huvud. Måla köket? Köpa möbler? Lägga golv? Byta lekstugetak? G blir ideligen drabbad. Främst av de planer som kräver mer fysik och/eller tålamod än jag har. Måttligt road är han. Ibland går det överstyr också. Skaffa get? Köpa häst? Bygga om? Gräva pool? RÄDDA VÄRLDEN?

Under ledigheter växer också mitt "få-gjort"-behov. Jag upplever alltid en stor tillfredsställelse av att få saker gjorda, att bli färdig. (Jag vet inte om det har samband med att jag arbetar med människor som man ju ALDRIG blir färdig med.) Men på sommarsemester växer sig detta som annars är guldkanten i tillvaron till ett basbehov. På semestern ska saker och ting bli gjorda så in i bängen, för man ska ju leva på det resten av året!

Saker som hittills blivit gjorda:

- det årliga besöket på Smultronstället. Nam! (För oinvigda: http://www.smultronstallet.se/)

- den anskrämliga vedhögen under presenningen är borta. Veden är staplad och "bööset" bortstädat. (För översättning från östgötska; lämna en kommentar nedan så hör jag av mig!)

- vi har besökt dubbel-ina och stannat mer än de normala två nätterna. Slut på hattifnattandet.

- jag har klippt håret. Ordentligt. Min nacke syns.

- vi har beställt offert för inhängnad till tomten. G och jag tvistar just nu om färgen.

- vi har bevistat makarna S:s bröllopsfest. Ätit magarna runda och trivts.

- vi har besökt familjen KM (Luring, luring!) och trivts. Men hallå? Var tog ringen vägen?

Idag har vi dessutom ätit massivt god lunch i Brunneby, gått på leksaksbilsmuseum samt besökt chokladfabriken på Cloetta. Mums.

För övrigt har jag fått lägga vantarna på en sån här:
Och blivit kär. Så materialistisk är jag. God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
Jag är fortfarande här och läser! Imponeras av din skrivkonst, fnissar lite grann och nickar igenkännande... Vi har en del gemensamt tror jag.

Skulle dock behöva en översättning av ditt östgötska "böös". Man är skåning, ser´u.
18 juli 2008 kl. 22:58
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett
2 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell
3 kommentarer
Läs mer

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger
En kommentar
Läs mer