Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som semester

.
Efter nästan fyra veckors hemmasåsande har jag uppnått semester. Som i sinnestämning alltså. Plötsligt är det jobbigt att borsta håret och klä på sig för att åka och handla. Varför kan jag inte sitta i nattlinnet och lösa korsord fram till lunch? På ett sätt är det ofantligt skönt, men för mig är det farligt också. Min hjärna tar nämligen inte semester utan snurrar ideligen runt och försöker hitta lösningar på problem, små eller stora, faktiska eller icke-existerande. Detta är ju en tillgång i vanliga fall, men inte när man ska ha semester. Istället för att nöja mig med korsord och tv-spel växer stora renoveringsplaner fram i mitt huvud. Måla köket? Köpa möbler? Lägga golv? Byta lekstugetak? G blir ideligen drabbad. Främst av de planer som kräver mer fysik och/eller tålamod än jag har. Måttligt road är han. Ibland går det överstyr också. Skaffa get? Köpa häst? Bygga om? Gräva pool? RÄDDA VÄRLDEN?

Under ledigheter växer också mitt "få-gjort"-behov. Jag upplever alltid en stor tillfredsställelse av att få saker gjorda, att bli färdig. (Jag vet inte om det har samband med att jag arbetar med människor som man ju ALDRIG blir färdig med.) Men på sommarsemester växer sig detta som annars är guldkanten i tillvaron till ett basbehov. På semestern ska saker och ting bli gjorda så in i bängen, för man ska ju leva på det resten av året!

Saker som hittills blivit gjorda:

- det årliga besöket på Smultronstället. Nam! (För oinvigda: http://www.smultronstallet.se/)

- den anskrämliga vedhögen under presenningen är borta. Veden är staplad och "bööset" bortstädat. (För översättning från östgötska; lämna en kommentar nedan så hör jag av mig!)

- vi har besökt dubbel-ina och stannat mer än de normala två nätterna. Slut på hattifnattandet.

- jag har klippt håret. Ordentligt. Min nacke syns.

- vi har beställt offert för inhängnad till tomten. G och jag tvistar just nu om färgen.

- vi har bevistat makarna S:s bröllopsfest. Ätit magarna runda och trivts.

- vi har besökt familjen KM (Luring, luring!) och trivts. Men hallå? Var tog ringen vägen?

Idag har vi dessutom ätit massivt god lunch i Brunneby, gått på leksaksbilsmuseum samt besökt chokladfabriken på Cloetta. Mums.

För övrigt har jag fått lägga vantarna på en sån här:
Och blivit kär. Så materialistisk är jag. God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
Jag är fortfarande här och läser! Imponeras av din skrivkonst, fnissar lite grann och nickar igenkännande... Vi har en del gemensamt tror jag.

Skulle dock behöva en översättning av ditt östgötska "böös". Man är skåning, ser´u.

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...