Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som semester

.
Efter nästan fyra veckors hemmasåsande har jag uppnått semester. Som i sinnestämning alltså. Plötsligt är det jobbigt att borsta håret och klä på sig för att åka och handla. Varför kan jag inte sitta i nattlinnet och lösa korsord fram till lunch? På ett sätt är det ofantligt skönt, men för mig är det farligt också. Min hjärna tar nämligen inte semester utan snurrar ideligen runt och försöker hitta lösningar på problem, små eller stora, faktiska eller icke-existerande. Detta är ju en tillgång i vanliga fall, men inte när man ska ha semester. Istället för att nöja mig med korsord och tv-spel växer stora renoveringsplaner fram i mitt huvud. Måla köket? Köpa möbler? Lägga golv? Byta lekstugetak? G blir ideligen drabbad. Främst av de planer som kräver mer fysik och/eller tålamod än jag har. Måttligt road är han. Ibland går det överstyr också. Skaffa get? Köpa häst? Bygga om? Gräva pool? RÄDDA VÄRLDEN?

Under ledigheter växer också mitt "få-gjort"-behov. Jag upplever alltid en stor tillfredsställelse av att få saker gjorda, att bli färdig. (Jag vet inte om det har samband med att jag arbetar med människor som man ju ALDRIG blir färdig med.) Men på sommarsemester växer sig detta som annars är guldkanten i tillvaron till ett basbehov. På semestern ska saker och ting bli gjorda så in i bängen, för man ska ju leva på det resten av året!

Saker som hittills blivit gjorda:

- det årliga besöket på Smultronstället. Nam! (För oinvigda: http://www.smultronstallet.se/)

- den anskrämliga vedhögen under presenningen är borta. Veden är staplad och "bööset" bortstädat. (För översättning från östgötska; lämna en kommentar nedan så hör jag av mig!)

- vi har besökt dubbel-ina och stannat mer än de normala två nätterna. Slut på hattifnattandet.

- jag har klippt håret. Ordentligt. Min nacke syns.

- vi har beställt offert för inhängnad till tomten. G och jag tvistar just nu om färgen.

- vi har bevistat makarna S:s bröllopsfest. Ätit magarna runda och trivts.

- vi har besökt familjen KM (Luring, luring!) och trivts. Men hallå? Var tog ringen vägen?

Idag har vi dessutom ätit massivt god lunch i Brunneby, gått på leksaksbilsmuseum samt besökt chokladfabriken på Cloetta. Mums.

För övrigt har jag fått lägga vantarna på en sån här:
Och blivit kär. Så materialistisk är jag. God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
Jag är fortfarande här och läser! Imponeras av din skrivkonst, fnissar lite grann och nickar igenkännande... Vi har en del gemensamt tror jag.

Skulle dock behöva en översättning av ditt östgötska "böös". Man är skåning, ser´u.

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Det blåser idag!

Vinden tjuter runt knuten här. På slätten kommer man inte undan. Är det höst redan? Inte för att det gör mig någonting, jag gillar hösten. Det är någonting tryggt med att allt börjar om och blir vardag igen. Då behöver jag inte välja och bestämma så mycket själv utan får ett tryggt schema att följa. Hur tråkig är jag egentligen? Eller lat kanske? Fast just den här hösten kanske jag har rätt att längta lite. Nytt jobb. Ska bli roligt, men känns lite ödesdigert. Nu bor vi här och nästa gång jag eventuellt tröttnar kommer jag inte ha någon bra ursäkt till byte. Fler barn ska vi ju inte heller ha.... Har vi ju sagt. Sen flyttar F ut. Syster F. Moster F. Beger sig söderut för att bli beläst. Tre månader med svängdörr, sjutton logistik-sms om dagen och rufshårade bakisfrukostar vid 12-tiden, är slut. Kan bli tomt eller skönt eller bådeoch här.Vet iallafall en liten E som kommer att längta, fråga och rycka i dörrhandtaget på mornarna. G och jag kanske längtar något mindre. Du får ursäkta, F. ...