Fortsätt till huvudinnehåll

Nästan som semester

.
Efter nästan fyra veckors hemmasåsande har jag uppnått semester. Som i sinnestämning alltså. Plötsligt är det jobbigt att borsta håret och klä på sig för att åka och handla. Varför kan jag inte sitta i nattlinnet och lösa korsord fram till lunch? På ett sätt är det ofantligt skönt, men för mig är det farligt också. Min hjärna tar nämligen inte semester utan snurrar ideligen runt och försöker hitta lösningar på problem, små eller stora, faktiska eller icke-existerande. Detta är ju en tillgång i vanliga fall, men inte när man ska ha semester. Istället för att nöja mig med korsord och tv-spel växer stora renoveringsplaner fram i mitt huvud. Måla köket? Köpa möbler? Lägga golv? Byta lekstugetak? G blir ideligen drabbad. Främst av de planer som kräver mer fysik och/eller tålamod än jag har. Måttligt road är han. Ibland går det överstyr också. Skaffa get? Köpa häst? Bygga om? Gräva pool? RÄDDA VÄRLDEN?

Under ledigheter växer också mitt "få-gjort"-behov. Jag upplever alltid en stor tillfredsställelse av att få saker gjorda, att bli färdig. (Jag vet inte om det har samband med att jag arbetar med människor som man ju ALDRIG blir färdig med.) Men på sommarsemester växer sig detta som annars är guldkanten i tillvaron till ett basbehov. På semestern ska saker och ting bli gjorda så in i bängen, för man ska ju leva på det resten av året!

Saker som hittills blivit gjorda:

- det årliga besöket på Smultronstället. Nam! (För oinvigda: http://www.smultronstallet.se/)

- den anskrämliga vedhögen under presenningen är borta. Veden är staplad och "bööset" bortstädat. (För översättning från östgötska; lämna en kommentar nedan så hör jag av mig!)

- vi har besökt dubbel-ina och stannat mer än de normala två nätterna. Slut på hattifnattandet.

- jag har klippt håret. Ordentligt. Min nacke syns.

- vi har beställt offert för inhängnad till tomten. G och jag tvistar just nu om färgen.

- vi har bevistat makarna S:s bröllopsfest. Ätit magarna runda och trivts.

- vi har besökt familjen KM (Luring, luring!) och trivts. Men hallå? Var tog ringen vägen?

Idag har vi dessutom ätit massivt god lunch i Brunneby, gått på leksaksbilsmuseum samt besökt chokladfabriken på Cloetta. Mums.

För övrigt har jag fått lägga vantarna på en sån här:
Och blivit kär. Så materialistisk är jag. God natt!

Kommentarer

Resenären sa…
Jag är fortfarande här och läser! Imponeras av din skrivkonst, fnissar lite grann och nickar igenkännande... Vi har en del gemensamt tror jag.

Skulle dock behöva en översättning av ditt östgötska "böös". Man är skåning, ser´u.

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...