.
Jag har sorg. Igår kom domen: jag kommer att få leva utan min älskade tvättstuga hela sommaren. Hur ska detta gå? Men det är ofrånkomligt. Gipstaket är genomblött och mjukt som bebistuggat smörgåsrån på en yta av 3 kvm. Och vem vet vad för otäckheter som gömmer sig under? Att vi dessutom kommer att leva utan köksgolv tycker jag, konstigt nog, är ett mindre problem. Ibland förstår jag inte min egen hjärna.
Min och tvättstugans goda förhållande inleddes redan när vi flyttade in i huset. Den är STOR! I lägenheten vi bodde i innan vi kom till huset hade vi visserligen egen tvättmaskin, men knappt någon plats att hänga tvätt på. Helt plötsligt hade jag ett helt rum fullt av skåp och hyllor. Gott om plats för torkställningar och tvättkorgar. Under den värsta (jo, man får säga så. Det betyder inte att man inte älskar sina barn!) småbarnstiden var tvättstugan en riktig tillflyktsort. Den ligger i källaren. Det är svalt och tyst och jag lämnade gärna kottarna på bottenvåningen hos G för att stå därnere och vika tvätt. Jag måste vara drömkvinnan för patriarkatet: jag blir lycklig av att ha en särskild plats för strykbrädan (då slipper man ju fälla ihop den varje gång!)!
Det var alltså med stor sorg i hjärtat jag tömde skåpen, flyttade tvättkorgarna och bar ut torkställningen i förrådet. I ett försök att skapa lite trivsel flyttade jag över tvättstugemattorna också, men det blir inte samma sak. Och först i augusti kommer mattorna att ligga på rätt plats igen. Suck. I skrivande stund hör jag hur snickarna river ner gips av hjärtans lust i källaren. Ibland är livet så orättvist.
Min och tvättstugans goda förhållande inleddes redan när vi flyttade in i huset. Den är STOR! I lägenheten vi bodde i innan vi kom till huset hade vi visserligen egen tvättmaskin, men knappt någon plats att hänga tvätt på. Helt plötsligt hade jag ett helt rum fullt av skåp och hyllor. Gott om plats för torkställningar och tvättkorgar. Under den värsta (jo, man får säga så. Det betyder inte att man inte älskar sina barn!) småbarnstiden var tvättstugan en riktig tillflyktsort. Den ligger i källaren. Det är svalt och tyst och jag lämnade gärna kottarna på bottenvåningen hos G för att stå därnere och vika tvätt. Jag måste vara drömkvinnan för patriarkatet: jag blir lycklig av att ha en särskild plats för strykbrädan (då slipper man ju fälla ihop den varje gång!)!
Det var alltså med stor sorg i hjärtat jag tömde skåpen, flyttade tvättkorgarna och bar ut torkställningen i förrådet. I ett försök att skapa lite trivsel flyttade jag över tvättstugemattorna också, men det blir inte samma sak. Och först i augusti kommer mattorna att ligga på rätt plats igen. Suck. I skrivande stund hör jag hur snickarna river ner gips av hjärtans lust i källaren. Ibland är livet så orättvist.
Kommentarer