.
När man är förälder till en kotte på 15 månader skulle det underlätta om man hade ett par högskolepoäng i animalofonologi eller vad det kan heta. Läran om hur djur låter alltså. V kommer dagligen klivande med något litet plastdjur i näven och undrar "baba?" (= hur låter den?). Så länge vi håller oss inom tamdjurs-sektorn är det inga problem. Ko, häst, gris, hund, katt och tupp. Lätt som en plätt. På vilddjursfronten höjs utmaningen, men jag klarar både groda, lejon, tiger och elefant om det kniper. Men i vissa lägen förbannar jag min egen pedagogiska målsättning att barnens djurlåda ska innehålla så många olika djur som möjligt. Vad säga när sonen viftar med en tapir? Flodhäst? Älg? Och hur fanken låter en giraff? Mina söner kommer att ha kunskapsluckor (jag arbetar inom skolan, märks det?) vad det gäller detta. Undrar om de kan bli välartade samhällsmedborgare ändå?
Annars har jag stor idérikedom för tillfället. Det är som om jag haft fyra månaders kreativitetsstopp och att alltihopa ackumulerats till ett överskott som måste komma ut. Förlåt mig, Linköpings kommun, det finns många ord som passar för att beskriva min korta anställning hos er, men inspirerande är inte ett av dem. Tyvärr tycks mitt idécentrum i hjärnan stå i direkt förbindelse med munnen, utan filtrering mellan. Det är således inte så många påhitt som är så vidare bra, men med tanke på mängden jag producerar borde det bli några guldkorn ändå. G är särskilt förtjust i idéerna som gäller renovering och hemmafix. Eller....
Och nu har ju MELODIFESTIVALEN börjat. När jag var liten var det som en liten ceremoni kring denna. Chips, läsk och godis och hela familjen samlad vid dumburken. Vi lyssnade, tyckte, sågade och fnissade och jag var alltid mäkta stolt över att jag ofta gissade rätt vinnarlåt. Och jag fick vara upp sent. Lill-M som bor kvar i mig tycker fortfarande att det är kul, men med sjuttielva deltävlingar är det svårt att hålla entusiasmen uppe hela vägen. Igår missade jag dessutom spektaklet eftersom jag nötte plastsits på Cloetta center och såg lejonen krossa stackars Brynäs med 7-1. Men jag har kollat alla bidragen ikväll och kan konstatera att startfältet var ungefär dubbelt så bra som förra veckan. Är det medvetet? När vi kommer fram till finalen ska jag försöka mig på en gissning, men jag kan redan nu erkänna att jag är lite kär i ett visst brödrapar...
I övrigt lovar jag att jag ska se Ola Salo spela huvudrollen i Jesus Christ Superstar i höst. Och jag kommer att älska det.
God natt!
När man är förälder till en kotte på 15 månader skulle det underlätta om man hade ett par högskolepoäng i animalofonologi eller vad det kan heta. Läran om hur djur låter alltså. V kommer dagligen klivande med något litet plastdjur i näven och undrar "baba?" (= hur låter den?). Så länge vi håller oss inom tamdjurs-sektorn är det inga problem. Ko, häst, gris, hund, katt och tupp. Lätt som en plätt. På vilddjursfronten höjs utmaningen, men jag klarar både groda, lejon, tiger och elefant om det kniper. Men i vissa lägen förbannar jag min egen pedagogiska målsättning att barnens djurlåda ska innehålla så många olika djur som möjligt. Vad säga när sonen viftar med en tapir? Flodhäst? Älg? Och hur fanken låter en giraff? Mina söner kommer att ha kunskapsluckor (jag arbetar inom skolan, märks det?) vad det gäller detta. Undrar om de kan bli välartade samhällsmedborgare ändå?Annars har jag stor idérikedom för tillfället. Det är som om jag haft fyra månaders kreativitetsstopp och att alltihopa ackumulerats till ett överskott som måste komma ut. Förlåt mig, Linköpings kommun, det finns många ord som passar för att beskriva min korta anställning hos er, men inspirerande är inte ett av dem. Tyvärr tycks mitt idécentrum i hjärnan stå i direkt förbindelse med munnen, utan filtrering mellan. Det är således inte så många påhitt som är så vidare bra, men med tanke på mängden jag producerar borde det bli några guldkorn ändå. G är särskilt förtjust i idéerna som gäller renovering och hemmafix. Eller....
Och nu har ju MELODIFESTIVALEN börjat. När jag var liten var det som en liten ceremoni kring denna. Chips, läsk och godis och hela familjen samlad vid dumburken. Vi lyssnade, tyckte, sågade och fnissade och jag var alltid mäkta stolt över att jag ofta gissade rätt vinnarlåt. Och jag fick vara upp sent. Lill-M som bor kvar i mig tycker fortfarande att det är kul, men med sjuttielva deltävlingar är det svårt att hålla entusiasmen uppe hela vägen. Igår missade jag dessutom spektaklet eftersom jag nötte plastsits på Cloetta center och såg lejonen krossa stackars Brynäs med 7-1. Men jag har kollat alla bidragen ikväll och kan konstatera att startfältet var ungefär dubbelt så bra som förra veckan. Är det medvetet? När vi kommer fram till finalen ska jag försöka mig på en gissning, men jag kan redan nu erkänna att jag är lite kär i ett visst brödrapar...
I övrigt lovar jag att jag ska se Ola Salo spela huvudrollen i Jesus Christ Superstar i höst. Och jag kommer att älska det.
God natt!
Kommentarer