Fortsätt till huvudinnehåll

Vårkänslor i februari

.
Världen är upp-och-ner. Igår sken solen över östgötaslätten och familjen T firade med promenad, lövräfsning och bilvård. Rena vårstämningen och röda kinder blev det. E grävde med hjärtans lust i sandlådan och vattnade omsorgsfullt gräsmattan. I FEBRUARI! Hur ska det bli? Jag städade också bort det sista fragmentet jul från tillvaron: ljusslingorna utomhus och den numera barrlösa julgranen som vilat sig under vardagsrumsfönstret sedan i början av januari. Jag tror vi är redo för vår redan. Och i rabatterna sticker det redan upp tulpanblad. Snart får vi ta fram gräsklipparen. Eller?


Tur att det kommer dagar som idag efter dagar som igår. Grådis, ett par plusgrader och inte riktigt dagsljus. Så att man inte rusar iväg och blir alldeles tokig och börjar fira påsk och valborg innan det står mars i kalendern. Någon j-vla ordning ska det väl ändå vara, som någon politiker (?) sagt någon gång. Någon vänlig själ som minns vem får gärna meddela mig.

Andra viktiga nyheter i residenset är att vi numera har bänkbelysning i köket. Ja, som fungerar alltså. Så nu finns det goda förutsättningar för att disken faktiskt ska bli ren. Ännu ett i-landsproblem som funnit sin lösning.

Jag var faktiskt lite seriös igår också. Inte bara vårkollrig. På eftermiddagen lyssnade jag på "Från gatan in i parlamenten" från dokumentärredaktionen på P1 (går i repris 16 februari 20.03). Skrämmande, intressant, upprörande och irriterande på samma gång. Programmet handlar om olika högerextrema partiers framgångar på senaste tiden t e x att Nationaldemokraterna tagit två mandat i kommunfullmäktige i Södertälje. Jag måste tyvärr göra en sorglig reflektion över min egen reaktion på programmet. Den politik som dessa rörelser står för kan inte vara mer fjärran från min egen uppfattning. Men det är som att jag blivit lite van vid att höra åsikterna och retoriken för det största intrycket på mig gjorde de övriga partiernas representanters stora respektlöshet och förakt för dessa två nationaldemokrater. Som om demokratiska värderingar och människors lika värde inte gällde dem. Varför spela de högerextrema i händerna?

Men nu har jag förfasat mig klart över detta. Snart är det lunch och jag får kladdkaka till efterrätt. Vem orkar bry sig om rasism då? ;-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...