Min dag

.

6 februari. Jag klafsar över den vattensjuka gräsmattan för att hämta tidningen. Klockan är 6:15 och jag konstaterar att ljusslingan i äppelträdet fortfarande inte plockat ner sig själv. Underligt. Och fastän det är mörkt och blött har jag en trevlig morgonstund. Lugn, utan barn och man. Det är nog första gången i mitt liv jag uppskattat att vara tvungen att gå upp tidigt.

Sen följer femtio minuters bilresa för att komma till skolan med alla de fantastiska. Ljudboken är ett måste. Just nu någon halvkass deckarhistoria, men det duger bra. Blir mindre tjatigt än morgonprogrammen.

Sen följer en dag med samtal av varierande kvalitet oftast med mer eller mindre problematiskt innehåll. Fler tjejer än killar. Lite häng i korridorerna, lunch och så möten med diverse människor ur personalen. Jag trivs. Mer behöver inte sägas.

Femtio minuter tillbaka. Ljudboken igen, men nu är huvudet fullt av bekymrade tonåringar och jag får spola tillbaka emellanåt för att hänga med. Väl framme i Vårdsbergsrondellen går tanketråden av och jag är hemma igen. Maten står på bordet. En trio trötta, smågriniga pojkar vid bordet, men stämningen är hyfsad. Hinner avhandla något av dagens P1-ämnen innan alla svalt maten.

Kort stund i soffan vid brasan. V sjunger "Inka inka" som är hans version av Blinka lilla stjärna och kompar sig själv på piano under knyckiga knix. E bygger lego. Massproduktion av små, underliga fordon, som alla har en specifik funktion som vi måste komma ihåg.

Och sedan läggning. En vällingflaska och en bok (helst den vi läst kvällen innan det, liksom kvällen innan det, liksom kvällen innan det...) och sedan tystnad. En dusch och en episod Lost eller Heroes. En halvtimmes läsning. Just nu "Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari. Trivsam skildring av ett mångkulturellt Sverige. Läs den.

Mycket mer än så är det inte. Behöver inte vara. Så här har man det när man har det bra, för er som undrar.