Fortsätt till huvudinnehåll

Min dag

.
6 februari. Jag klafsar över den vattensjuka gräsmattan för att hämta tidningen. Klockan är 6:15 och jag konstaterar att ljusslingan i äppelträdet fortfarande inte plockat ner sig själv. Underligt. Och fastän det är mörkt och blött har jag en trevlig morgonstund. Lugn, utan barn och man. Det är nog första gången i mitt liv jag uppskattat att vara tvungen att gå upp tidigt.

Sen följer femtio minuters bilresa för att komma till skolan med alla de fantastiska. Ljudboken är ett måste. Just nu någon halvkass deckarhistoria, men det duger bra. Blir mindre tjatigt än morgonprogrammen.
Sen följer en dag med samtal av varierande kvalitet oftast med mer eller mindre problematiskt innehåll. Fler tjejer än killar. Lite häng i korridorerna, lunch och så möten med diverse människor ur personalen. Jag trivs. Mer behöver inte sägas.

Femtio minuter tillbaka. Ljudboken igen, men nu är huvudet fullt av bekymrade tonåringar och jag får spola tillbaka emellanåt för att hänga med. Väl framme i Vårdsbergsrondellen går tanketråden av och jag är hemma igen. Maten står på bordet. En trio trötta, smågriniga pojkar vid bordet, men stämningen är hyfsad. Hinner avhandla något av dagens P1-ämnen innan alla svalt maten.

Kort stund i soffan vid brasan. V sjunger "Inka inka" som är hans version av Blinka lilla stjärna och kompar sig själv på piano under knyckiga knix. E bygger lego. Massproduktion av små, underliga fordon, som alla har en specifik funktion som vi måste komma ihåg.

Och sedan läggning. En vällingflaska och en bok (helst den vi läst kvällen innan det, liksom kvällen innan det, liksom kvällen innan det...) och sedan tystnad. En dusch och en episod Lost eller Heroes. En halvtimmes läsning. Just nu "Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari. Trivsam skildring av ett mångkulturellt Sverige. Läs den.

Mycket mer än så är det inte. Behöver inte vara. Så här har man det när man har det bra, för er som undrar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...
4 kommentarer
Läs mer