Fortsätt till huvudinnehåll

Råttor & människor

.

Det sägs ju att råttorna är de första som lämnar ett sjunkande skepp. Är det för att de är smarta eller fega? Jag är en råtta just nu, tror jag. Och det är nog för att jag inte vet om jag är smart eller feg som det gnager olust i maggropen. Ska skapa klarhet i detta senare.




Att vara en råtta är nog inte så dumt annars. Se filmen Ratatouille t ex. Charmiga gnagare. Har själv haft två tamråttor. Ingen av dem kunde laga mat dock. Den första hette Nike (uttalas Najk, dåvarande pojkvännens favoritklädmärke) och gillade två saker: klättra så högt upp det gick på vad som helst och äta döda flugor. Söt var han. Den andra skulle heta Ludde, men kallades aldrig något annan än Råttan. Han bodde i badrummet för att inte bli ihjälstressad av jycken, så jag lärde aldrig känna honom så bra. Men han var söt han också. Egentligen bodde han nog i badrummet för att JYCKEN inte skulle stressa ihjäl sig. Råttan själv var nog inte tillräckligt smart för att förstå att Jack Russell Terrier är lika med döden. Apropå fantasilösa namn så hette svärisarnas och G:s katt "K" eller "Katten". Rart. Råttan vilar för övrigt i svärisarnas trädgård. Frid över hans minne.



Ikväll är jag annars stolt för lillasyster F som gjort en VG-tenta och glad för att mor S klarade operationen utan större men. Gud är god.


Och snart är det jul.

Kommentarer

Anonym sa…
Yäeij! Skönt att se sitt namn i din blogg utan att ord som "bakfull" eller "svängdörr" är med som komplement :) Tänks a lot!
Anonym sa…
Skönt att höra att råttorna lämnar sjunkande skepp. Det betyder att mina väggar inte är ett dito. Suck.

Mer tips på internetshop inför jul. Jag ska köpa wallies till barnens kusiner!

www.inreda.com

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...