.
De som känner mig vet att jag inte delar herr Reinfeldts politiska ståndpunkt, men just nu ömmar jag lite för den stackarn. Han har det inte lätt. Varenda människa han litat på visar sig kunna ståta med den ena moralfadäsen efter den andra. Hur ska det bli? Det är inte lätt att anställa människor. Sen gör det mig ledsen (egentligen skadeglad och arg) att mina borgarfördomar bekräftas, men detta är ingen politisk blogg, så jag lämnar det därhän.
Det är kallt. I vårt dragiga hus börjar tårna vara blåfrusna nu ikväll. Och med mörkret och kylan kommer den: Jullängtan. Den har haft semester några år innan barnen kom och jag själv inte längre var tillräckligt mycket barn för att längta. Och förra året var jag bara glad att jag överlevde stora familjejulen med en nyanländ familjemedlem i vimlet. Men i år. Jag längtar efter maten, julklapparna, julgranslukten och stojet. Jag längtar efter Kalle Anka, tomten och det där skräckblandade uttrycket i E:s ögon. Jag längtar efter värmen, alla levande ljus och den dästa tröttheten som lägger sig som en våt filt över allting efter julklappsöppningen. Alltihop vill jag ha. Nu.
Men det är bra att det inte är nu. För det ska ju förberedas också. Och det är ju minst halva nöjet. Det enda jag inte längtar efter är julruschen i affärerna, så här kommer ett upprop från mig till alla som önskar sig julklapp från M: Skicka mig en länk till webshopen! Jag handlar vid datorn i år!
Till sist: Innebär det faktum att jag redan tröttnat på Facebook att jag är en socialt misslyckad människa?
God Natt!
De som känner mig vet att jag inte delar herr Reinfeldts politiska ståndpunkt, men just nu ömmar jag lite för den stackarn. Han har det inte lätt. Varenda människa han litat på visar sig kunna ståta med den ena moralfadäsen efter den andra. Hur ska det bli? Det är inte lätt att anställa människor. Sen gör det mig ledsen (egentligen skadeglad och arg) att mina borgarfördomar bekräftas, men detta är ingen politisk blogg, så jag lämnar det därhän.
Det är kallt. I vårt dragiga hus börjar tårna vara blåfrusna nu ikväll. Och med mörkret och kylan kommer den: Jullängtan. Den har haft semester några år innan barnen kom och jag själv inte längre var tillräckligt mycket barn för att längta. Och förra året var jag bara glad att jag överlevde stora familjejulen med en nyanländ familjemedlem i vimlet. Men i år. Jag längtar efter maten, julklapparna, julgranslukten och stojet. Jag längtar efter Kalle Anka, tomten och det där skräckblandade uttrycket i E:s ögon. Jag längtar efter värmen, alla levande ljus och den dästa tröttheten som lägger sig som en våt filt över allting efter julklappsöppningen. Alltihop vill jag ha. Nu.
Men det är bra att det inte är nu. För det ska ju förberedas också. Och det är ju minst halva nöjet. Det enda jag inte längtar efter är julruschen i affärerna, så här kommer ett upprop från mig till alla som önskar sig julklapp från M: Skicka mig en länk till webshopen! Jag handlar vid datorn i år!
Till sist: Innebär det faktum att jag redan tröttnat på Facebook att jag är en socialt misslyckad människa?
God Natt!
Kommentarer
Massor med länkar till olika barnaffärer. Bara att botanisera!
Och du, det är inte ett dugg synd om Reinfeldt. Han har betalt för det han gör.