.
Den 24 juni 2011 var en stor dag för mig, en ännu större för min bror och hans fina dam. Igår blev de man och hustru i en vit kyrka i ett sommargrönt Östergötland. Bland blåklint, prästkragar och tårögda släktingar sa det ja till varandra på självaste midsommarafton, samma dag som de, tidigare år, både träffades och förlovade sig på. När min syster stod vid deras sida vid altaret och sjöng var jag förmodligen norra Europas stoltaste storasyster. Mina syskon och min nyblivna svägerska är inte bara vackra, de är begåvade också.
Utanför kyrkan väntade en regnpärlad Mercedes med en mäkta stolt far (brudgummens) och det fanns så mycket kärlek i luften att det (nästan) inte gjorde någonting att det blåste snålt i alla blommiga kjolar och uppsatta hår.
Sedan åt vi middag i många timmar vid en glänsande sjö och hyllningarna ville aldrig sluta. Och festens huvudpersoner förtjänade varje minut. Jag är övertygad om att brudens far gjorde ett riktigt antagande när han avslutade sitt tal med "Det blir nog bra det här."
Långt fram på natten dansade min bror och hans nyblivna hustru sin brudvals och det såg plötsligt ut som att världen runtomkring försvann för dem. Med sjön i bakgrunden blev det en smått magisk stund.
Kära makarna L, jag är så glad att ni har hittat och fått varandra! Tack för att jag fick vara med på er stora dag. Där festen slutade inatt, började istället en lång, lycklig och spännande resa för er. Och jag kommer följa den med glädje.
Den 24 juni 2011 var en stor dag för mig, en ännu större för min bror och hans fina dam. Igår blev de man och hustru i en vit kyrka i ett sommargrönt Östergötland. Bland blåklint, prästkragar och tårögda släktingar sa det ja till varandra på självaste midsommarafton, samma dag som de, tidigare år, både träffades och förlovade sig på. När min syster stod vid deras sida vid altaret och sjöng var jag förmodligen norra Europas stoltaste storasyster. Mina syskon och min nyblivna svägerska är inte bara vackra, de är begåvade också.
Utanför kyrkan väntade en regnpärlad Mercedes med en mäkta stolt far (brudgummens) och det fanns så mycket kärlek i luften att det (nästan) inte gjorde någonting att det blåste snålt i alla blommiga kjolar och uppsatta hår.
Sedan åt vi middag i många timmar vid en glänsande sjö och hyllningarna ville aldrig sluta. Och festens huvudpersoner förtjänade varje minut. Jag är övertygad om att brudens far gjorde ett riktigt antagande när han avslutade sitt tal med "Det blir nog bra det här."
Långt fram på natten dansade min bror och hans nyblivna hustru sin brudvals och det såg plötsligt ut som att världen runtomkring försvann för dem. Med sjön i bakgrunden blev det en smått magisk stund.
Kära makarna L, jag är så glad att ni har hittat och fått varandra! Tack för att jag fick vara med på er stora dag. Där festen slutade inatt, började istället en lång, lycklig och spännande resa för er. Och jag kommer följa den med glädje.
Kommentarer