Fortsätt till huvudinnehåll

Lägesrapport

.
Tiden går fort när man har roligt. Bloggen står still när jag har mycket att göra. Senast jag skrev var det maj, mors dag och skir grönska i skogen. Sedan dess har det hunnit vara torka som gjort vår gräsmatta till savann och nu några dagars regntid som gjort den till djungel. Jag har inte bestämt mig för om jag vill att det ska sluta regna imorgon: i sånt fall måste gräsklipparen fram ju. Pust.

Sedan sist har jag hunnit bli ett år äldre också. Efter firandet åt jag chokladtårta varje dag i en vecka, eftersom kalasdeltagarna blev något färre än förväntat. Det var trist, men chokladtårta är ju gott. Väldigt gott.

De senaste veckorna har jag ägnat åt att försöka begripa mig på ännu ett nytt jobb. Jag undrar om jag möjligen kan ha någon användning av mina många erfarenheter av att vara ny på jobbet? Tror sorgeligen inte att det är någon tillgång: arbetsgivare brukar inte gillar hoppjerkor. Det var iallafall längesedan jag var så stolt över att vara en del av någonting som jag är nu. Jag har hittat något som landar i magen liksom. Undrar hur länge jag får stanna i den känslan, på det stället?

Snart blir det semester. Den blir inte lika lång som förväntat, men förmodligen fullt tillräcklig ändå. Fyra veckor av sovmornar, blöta badkläder, solsvedd hud och isglass. Jag har inga höga ambitioner i år och då brukar det bli som bäst. Och om det regnar hela tiden, tänker jag ligga i en hundhårig soffa och läsa Knausgårds Min Kamp istället för att äta glass. Eller, "istället för" är väl dumt. Man kan ju göra både och. Samtidigt.

Det har hänt något mer också. Men det är så speciellt att det förtjänar ett eget inlägg. Jag återkommer.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer