.
Dagens morgonpromenad med jyckarna var en smått surrealistisk upplevelse. Utslagna tulpaner, blommande gullvivor och nylövade björkar kantade vägen medan stora snöflingor svävade ner över dem. Jag huttrade i min vårjacka och hundarna fnös åt snön. Så nog kom det alltid, Det Stora Väderbakslaget. Nu sitter vi mitt i det och undrar hur vi kunde vara så dumma att vi packade undan vantar och mössor och istället tog fram grill och trädgårdsmöbler bara för att solen sken några dagar. Man ska aldrig lita på våren.
Kanske är väderomslaget något slags straff för att familjen T negligerade valborgsfirandet i år. Vi anade en brasa och några fyrverkerier på håll, men stannade inne, åt ost och drack vin och språkade med familjen S. Slutsatser från denna helg: 1. Ost är väldigt gott, i många olika former. 2. Tvååriga damer är farligt söta. När jag lyssnat på lilla E:s "mötta, mötta" ( = mössa) och milda orderutdelningar: "Komma! Leka!" i ett dygn var jag nästan beredd att omförhandla mitt beslut om att barnkvoten i familjen T är fylld. Men bara nästan. Hon är iallafall överjordiskt söt, den där E! Och god människokännedom har hon också. Både jag, G och pappa D är "tokia".
Och apropå tokiga. Igår slutade Usama Bin Laden sina dagar. Jag har inte mycket till övers för honom, men att se tusentals skrikiga amerikaner fira en människas död med karnevalstämning gjorde mig smått illamående. JA, han skapade konflikter, hat och många människors lidande och död.
NEJ, det blev inte en bättre värld för att vi tog livet av honom. Har vi tur är den fortfarande lika dålig (med andra som tar hans plats), har vi otur har vi skapat ännu större blodtörst. Suck. Sedan när får man människor att begripa demokratiska värderingar genom att slå ihjäl dem? Resonemanget är som hämtat från boken Röde Orm som ligger på mitt nattduksbord just nu. Där slår skäggiga vikingar ihjäl varandra på löpande band för oförrätters, kvinnors och skatters skull. Har vi inte lärt oss någonting sedan dess?
Nu är det lunchläge här i Rucklet. Jag har huvudet fullt av förkylning, så jag ska värma en burk soppa och tycka synd om mig själv en stund. Och vara stolt över att ha lyckats få med både söta barn, vikingar och Usama Bin Laden i samma blogginlägg.
Dagens morgonpromenad med jyckarna var en smått surrealistisk upplevelse. Utslagna tulpaner, blommande gullvivor och nylövade björkar kantade vägen medan stora snöflingor svävade ner över dem. Jag huttrade i min vårjacka och hundarna fnös åt snön. Så nog kom det alltid, Det Stora Väderbakslaget. Nu sitter vi mitt i det och undrar hur vi kunde vara så dumma att vi packade undan vantar och mössor och istället tog fram grill och trädgårdsmöbler bara för att solen sken några dagar. Man ska aldrig lita på våren.
Kanske är väderomslaget något slags straff för att familjen T negligerade valborgsfirandet i år. Vi anade en brasa och några fyrverkerier på håll, men stannade inne, åt ost och drack vin och språkade med familjen S. Slutsatser från denna helg: 1. Ost är väldigt gott, i många olika former. 2. Tvååriga damer är farligt söta. När jag lyssnat på lilla E:s "mötta, mötta" ( = mössa) och milda orderutdelningar: "Komma! Leka!" i ett dygn var jag nästan beredd att omförhandla mitt beslut om att barnkvoten i familjen T är fylld. Men bara nästan. Hon är iallafall överjordiskt söt, den där E! Och god människokännedom har hon också. Både jag, G och pappa D är "tokia".
Och apropå tokiga. Igår slutade Usama Bin Laden sina dagar. Jag har inte mycket till övers för honom, men att se tusentals skrikiga amerikaner fira en människas död med karnevalstämning gjorde mig smått illamående. JA, han skapade konflikter, hat och många människors lidande och död.
NEJ, det blev inte en bättre värld för att vi tog livet av honom. Har vi tur är den fortfarande lika dålig (med andra som tar hans plats), har vi otur har vi skapat ännu större blodtörst. Suck. Sedan när får man människor att begripa demokratiska värderingar genom att slå ihjäl dem? Resonemanget är som hämtat från boken Röde Orm som ligger på mitt nattduksbord just nu. Där slår skäggiga vikingar ihjäl varandra på löpande band för oförrätters, kvinnors och skatters skull. Har vi inte lärt oss någonting sedan dess?Nu är det lunchläge här i Rucklet. Jag har huvudet fullt av förkylning, så jag ska värma en burk soppa och tycka synd om mig själv en stund. Och vara stolt över att ha lyckats få med både söta barn, vikingar och Usama Bin Laden i samma blogginlägg.
Kommentarer