.
Välkommen 2011! Du kom till oss en blåsig natt i Sörmland, medan vi förgäves kämpade för att få våra Khom Loy-lyktor att sväva lite högtidligt för din skull. Vi lyckades virvla iväg två: båda landade efter någon minuts färd i varsin tall. Då gav vi upp och skapade lite högtidlighet genom att skåla i bubbel istället. Så du anlände med viss värdighet ändå.
Vi hade förberett ordentligt för din ankomst iallafall. Makarna S hade knåpat ihop snittar som man ville äta hundra stycken av. Makarna Å styrde till en huvudrätt värdig en lyxrestaurant och därför ska jag aldrig mera se skeptisk ut när någon bestämmer sig för att grilla på nyårsafton. I familjen Å:s hus var det varmt och vackert och vår nyårsafton var kort sagt en succé (om man bortser från de trilskande lyktorna) värd att göra tradition av.
Och nu är du här, 2011, och jag har hittills ingenting att klaga på. Lediga dagar är de bästa och sådana har vi börjat med, i mysmundering. Sorgligen var jag tvungen att skicka iväg tre av mina pojkar under början av denna vecka, för att få ro att klämma ur mig några sidor inlämningsuppgift om "Budgetens roll i den offentliga organisationen". Jag vet. Man kan få hjärtstillestånd av tristess. Men jag har varvat tråkskrivandet med lillasysterhäng, städning, shopping och lite ommöblering, så jag har klarat mig hittills. Snart tror jag att jag har skrapat ihop tillräckligt många rader av hyfsad kvalitet, som förhoppningsvis kan inkassera ett G (i betyg alltså: maken G har jag ju redan håvat hem) åt mig. Måtte nästa delkurs bjuda på lite mer inspiration.
Så tomt ett hus, som vanligen befolkas av fyra människor, blir när bara en är kvar. Det är onaturligt tyst, mörkt och välstädat. Jag kom på mig själv med att bli förvånad över att sakerna jag plockade undan inte plötsligt stod framme igen, som de brukar göra. Radion stod på dygnet runt, för att skramla bort ensamheten och ena kvällen evakuerade jag mig till lillasysters lägenhet, andra till Friskis. Nu är alla pojkarna hemma igen: bilar över hela golvet och ett kladdigt köksbord. Skönt.
Jag vet inte riktigt vad du kommer erbjuda mig, 2011. Mera plugg? En varm sommar? Ett jobb? Överraskningar? Den som läser bloggen får se. Hittills har jag mest blivit erbjuden snö och jag tackar så mycket för det generösa erbjudandet genom att artigt och vänligt säga: "NEJ,TACK! Jag tränar på Friskis nuförtiden och är alltså inte i behov av metervis med snö att skotta bort för att hålla igång fysiken." Om det inte är du, 2011, som chefar över vädret kanske du kan vidarebefordra min avbeställning till rätt instans?
Ikväll kommer jag somna gott till ljudet av Mass Effect 2, som är G:s nuvarande kvällsförströelse. Några löften till dig, 2011, har jag inte avgivit, eftersom jag knappast varken kan eller vill få några av dig. Jag tror det blir roligare så. Vi ses!
Välkommen 2011! Du kom till oss en blåsig natt i Sörmland, medan vi förgäves kämpade för att få våra Khom Loy-lyktor att sväva lite högtidligt för din skull. Vi lyckades virvla iväg två: båda landade efter någon minuts färd i varsin tall. Då gav vi upp och skapade lite högtidlighet genom att skåla i bubbel istället. Så du anlände med viss värdighet ändå.
Vi hade förberett ordentligt för din ankomst iallafall. Makarna S hade knåpat ihop snittar som man ville äta hundra stycken av. Makarna Å styrde till en huvudrätt värdig en lyxrestaurant och därför ska jag aldrig mera se skeptisk ut när någon bestämmer sig för att grilla på nyårsafton. I familjen Å:s hus var det varmt och vackert och vår nyårsafton var kort sagt en succé (om man bortser från de trilskande lyktorna) värd att göra tradition av.
Och nu är du här, 2011, och jag har hittills ingenting att klaga på. Lediga dagar är de bästa och sådana har vi börjat med, i mysmundering. Sorgligen var jag tvungen att skicka iväg tre av mina pojkar under början av denna vecka, för att få ro att klämma ur mig några sidor inlämningsuppgift om "Budgetens roll i den offentliga organisationen". Jag vet. Man kan få hjärtstillestånd av tristess. Men jag har varvat tråkskrivandet med lillasysterhäng, städning, shopping och lite ommöblering, så jag har klarat mig hittills. Snart tror jag att jag har skrapat ihop tillräckligt många rader av hyfsad kvalitet, som förhoppningsvis kan inkassera ett G (i betyg alltså: maken G har jag ju redan håvat hem) åt mig. Måtte nästa delkurs bjuda på lite mer inspiration.
Så tomt ett hus, som vanligen befolkas av fyra människor, blir när bara en är kvar. Det är onaturligt tyst, mörkt och välstädat. Jag kom på mig själv med att bli förvånad över att sakerna jag plockade undan inte plötsligt stod framme igen, som de brukar göra. Radion stod på dygnet runt, för att skramla bort ensamheten och ena kvällen evakuerade jag mig till lillasysters lägenhet, andra till Friskis. Nu är alla pojkarna hemma igen: bilar över hela golvet och ett kladdigt köksbord. Skönt.
Jag vet inte riktigt vad du kommer erbjuda mig, 2011. Mera plugg? En varm sommar? Ett jobb? Överraskningar? Den som läser bloggen får se. Hittills har jag mest blivit erbjuden snö och jag tackar så mycket för det generösa erbjudandet genom att artigt och vänligt säga: "NEJ,TACK! Jag tränar på Friskis nuförtiden och är alltså inte i behov av metervis med snö att skotta bort för att hålla igång fysiken." Om det inte är du, 2011, som chefar över vädret kanske du kan vidarebefordra min avbeställning till rätt instans?
Ikväll kommer jag somna gott till ljudet av Mass Effect 2, som är G:s nuvarande kvällsförströelse. Några löften till dig, 2011, har jag inte avgivit, eftersom jag knappast varken kan eller vill få några av dig. Jag tror det blir roligare så. Vi ses!
Kommentarer