.
Nu har jag banat mig väg fram till tangentbordet, genom högar av papper med rubriker som: Latinska uttalsregler och Studiehandledning för Organisering och ledning, 7,5 hp. Det är våren 2011 som ligger här. En massa kunskap som jag ska besitta framme i mars. Det ska nog ordna sig, särskilt eftersom jag har en ny studieplats. Vi trodde att vi hade hittat den ideala platsen för ett skrivbord: vid ett fönster med vidsträckt utsikt och rikligt inflöde av dagsljus. Det kanske funkar om man ska visionera eller skriva poesi, men för att mosa i sig kunskap var det värdelöst. Vet du t ex hur länge man kan sitta och stirra på trädkronor som böjer sig i vinden, om alternativet är att lära sig nya begrepp inom verksamhetsstyrning? Svaret är: jättelänge. Därför står nu skrivbordet på en ny våning och lyfter jag blicken från skärmen glor jag in i ett hörn där två mörkröda väggar möts. Det ska till infernaliskt tråkiga ämnen, för att de ska vara tristare än denna utsikt. Alltså ser jag med tillförsikt fram emot vårterminen 2011.
Det har skvalat häromkring i några dagar. Jag blev lite tagen på sängen av mildvädret och utbrast därför "Hej, grus!" häromdagen, när jag träffade på en bit barmarkad gårdsplan härutanför. Det var ganska lustfyllt att gå en liten omväg för att låta det knastra grus istället för att knarra snö under kängorna. Det kommer alltså smälta fram en vår även i år. Det blir fint att återse gräset, buskarna och sandlådan. Det får man tänka på när man slirar runt på isbanan som är vägen till vårt hus.
Ett annat kärt återseende blev det igår när jag träffade Friskis igen. Förra veckan bodde det grus i form av halsfluss i min hals och jag tjurade duktigt för att jag varken fick någon vidare pluggenergi eller chans att gå på mina favoritpass. Men nu är det lent och mjukt i halsen igen (utan antibiotikahjälp faktiskt) och kroppen var med på noterna i skutten. Jag kom hem piggare än på länge, så pigg att det knappt gjorde någonting alls att handbollskillarna gjorde för få mål.
Annat som hänt på sistone är att lille, store E har tappat en tand och hälsat på Carl-Bertil Agnestig, G har fyllt år och V:s dagis (förlåt, förskola) har flyttat. På den nya avdelningen är det "ljust och fräscht" precis som det ska vara i Sverige enligt Lindström och Schyffert. (Om någon vill skänka en biljett eller två till den showen går det bra att höra av sig!) Och fröknarna är lika fina som vanligt.
Nu ska jag läsa högt ur min latinordlista och se om jag lyckas med betoningarna! Gott tö!
Nu har jag banat mig väg fram till tangentbordet, genom högar av papper med rubriker som: Latinska uttalsregler och Studiehandledning för Organisering och ledning, 7,5 hp. Det är våren 2011 som ligger här. En massa kunskap som jag ska besitta framme i mars. Det ska nog ordna sig, särskilt eftersom jag har en ny studieplats. Vi trodde att vi hade hittat den ideala platsen för ett skrivbord: vid ett fönster med vidsträckt utsikt och rikligt inflöde av dagsljus. Det kanske funkar om man ska visionera eller skriva poesi, men för att mosa i sig kunskap var det värdelöst. Vet du t ex hur länge man kan sitta och stirra på trädkronor som böjer sig i vinden, om alternativet är att lära sig nya begrepp inom verksamhetsstyrning? Svaret är: jättelänge. Därför står nu skrivbordet på en ny våning och lyfter jag blicken från skärmen glor jag in i ett hörn där två mörkröda väggar möts. Det ska till infernaliskt tråkiga ämnen, för att de ska vara tristare än denna utsikt. Alltså ser jag med tillförsikt fram emot vårterminen 2011.
Det har skvalat häromkring i några dagar. Jag blev lite tagen på sängen av mildvädret och utbrast därför "Hej, grus!" häromdagen, när jag träffade på en bit barmarkad gårdsplan härutanför. Det var ganska lustfyllt att gå en liten omväg för att låta det knastra grus istället för att knarra snö under kängorna. Det kommer alltså smälta fram en vår även i år. Det blir fint att återse gräset, buskarna och sandlådan. Det får man tänka på när man slirar runt på isbanan som är vägen till vårt hus.Ett annat kärt återseende blev det igår när jag träffade Friskis igen. Förra veckan bodde det grus i form av halsfluss i min hals och jag tjurade duktigt för att jag varken fick någon vidare pluggenergi eller chans att gå på mina favoritpass. Men nu är det lent och mjukt i halsen igen (utan antibiotikahjälp faktiskt) och kroppen var med på noterna i skutten. Jag kom hem piggare än på länge, så pigg att det knappt gjorde någonting alls att handbollskillarna gjorde för få mål.
Annat som hänt på sistone är att lille, store E har tappat en tand och hälsat på Carl-Bertil Agnestig, G har fyllt år och V:s dagis (förlåt, förskola) har flyttat. På den nya avdelningen är det "ljust och fräscht" precis som det ska vara i Sverige enligt Lindström och Schyffert. (Om någon vill skänka en biljett eller två till den showen går det bra att höra av sig!) Och fröknarna är lika fina som vanligt.
Nu ska jag läsa högt ur min latinordlista och se om jag lyckas med betoningarna! Gott tö!
Kommentarer