.
Ibland behöver man göra en liten utflykt för att veta var man hör hemma. Ibland behöver jag göra en liten utflykt för att veta var jag hör hemma. Förra terminen gjorde jag en liten utflykt. Jag lämnade min socialarbetarsfär: trött, självförtroendelös och frustrerad, och gjorde en lov ut i annat ämne. Nu är jag nästan hemma igen. Efter några månader med Medicin A och Hälso- och sjukvårdsadministration som sällskap är det inte längre latinska prefix eller olika organisationsformer som lockar mitt intresse utan Skolverkets utvärdering av metoder mot mobbing. Och jag känner mig lite lurad. Jag har gått utbildning i en av de programmetoder som Skolverket avråder från att använda. Utbildningen gavs under förespeglingen att den var "evidensbaserad med goda resultat" och frågor kring utvärderingsformerna viftades bort med ett "det är lite onödigt avancerat att sätta sig in i för den här utbildningen. Det viktiga är att metoden ger goda resultat.". Skolverkets utvärdering visar att metoden t o m kan öka mobbingen. Vem ska man tro på? Vad som iallafall är solklart är att jag saknar livet på en högstadieskola och evinnerligt gärna skulle vilja realisera resultatet av Skolverkets arbete. Återstår bara att hitta något ställe som vill låta mig försöka. Jag vill komma hem!
Det finns andra som gjort andra utflykter häromkring. Och de flesta är på väg att hitta hem, särskilt geografiskt. Välkommen till Östergötland, ni som ämnar komma (tillbaka) hit under 2011! Några av er värmer mitt hjärta särskilt. Ni vet vilka ni är.
Årets fjärde vecka har segat sig fram. E inkasserade vattkoppor under förra helgen, vilket tvingat oss hemma hela veckan och det blir bra enformigt. Brorsorna tröttnar både på varandra och på mamma. Vecka 5 hoppas jag på en vanlig vecka innan det är dags för nästa brorsa att blomma i koppor. Denne lille bror levererade årets underdrift när vi besökte Flygvapenmuseum i Linköping idag. "Det var ju inte så snällt. Man måste ju se sig för var man skjuter." konstaterade han lakoniskt framför den nedskjutna, nedsjunkna och (52 år senare) uppfiskade DC3:an. Det råder en suggestiv stämning där i källarvåningen, men den når inte riktigt ända fram när många barn låter som många barn gör. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta mer än två timmar innan våra två rastlösingar med en hel VAB-veckas spring i benen tröttnade på vingar, rotorer och pilothjälmar. Den vuxna (?) delen av familjen T hann t o m njuta av fotoutställningen Den underbara resan, ur vilken jag hade kunnat plocka med vilket bidrag som helst hem. Urtjusiga bilder. Rekommenderas. Vårt besök kryddades dessutom av vernissagecider och dito chips samt en kändisspotting: Kalle Moraeus gillar tydligen också flygfarkoster.
Nu sitter jag vid datorn och har just gjort klart min "läxa" till måndagens terminologilektion. Man får inte så särskilt mycket studier gjorda när alla två barnen är hemma och kräver uppmärksamhet, så det som skulle gjorts under veckan är inte klart förrän nu. Jag kanske firar med en film och några ostbågar.
Till sist, dagens loppisfynd:
Ibland behöver man göra en liten utflykt för att veta var man hör hemma. Ibland behöver jag göra en liten utflykt för att veta var jag hör hemma. Förra terminen gjorde jag en liten utflykt. Jag lämnade min socialarbetarsfär: trött, självförtroendelös och frustrerad, och gjorde en lov ut i annat ämne. Nu är jag nästan hemma igen. Efter några månader med Medicin A och Hälso- och sjukvårdsadministration som sällskap är det inte längre latinska prefix eller olika organisationsformer som lockar mitt intresse utan Skolverkets utvärdering av metoder mot mobbing. Och jag känner mig lite lurad. Jag har gått utbildning i en av de programmetoder som Skolverket avråder från att använda. Utbildningen gavs under förespeglingen att den var "evidensbaserad med goda resultat" och frågor kring utvärderingsformerna viftades bort med ett "det är lite onödigt avancerat att sätta sig in i för den här utbildningen. Det viktiga är att metoden ger goda resultat.". Skolverkets utvärdering visar att metoden t o m kan öka mobbingen. Vem ska man tro på? Vad som iallafall är solklart är att jag saknar livet på en högstadieskola och evinnerligt gärna skulle vilja realisera resultatet av Skolverkets arbete. Återstår bara att hitta något ställe som vill låta mig försöka. Jag vill komma hem!
Det finns andra som gjort andra utflykter häromkring. Och de flesta är på väg att hitta hem, särskilt geografiskt. Välkommen till Östergötland, ni som ämnar komma (tillbaka) hit under 2011! Några av er värmer mitt hjärta särskilt. Ni vet vilka ni är.
Årets fjärde vecka har segat sig fram. E inkasserade vattkoppor under förra helgen, vilket tvingat oss hemma hela veckan och det blir bra enformigt. Brorsorna tröttnar både på varandra och på mamma. Vecka 5 hoppas jag på en vanlig vecka innan det är dags för nästa brorsa att blomma i koppor. Denne lille bror levererade årets underdrift när vi besökte Flygvapenmuseum i Linköping idag. "Det var ju inte så snällt. Man måste ju se sig för var man skjuter." konstaterade han lakoniskt framför den nedskjutna, nedsjunkna och (52 år senare) uppfiskade DC3:an. Det råder en suggestiv stämning där i källarvåningen, men den når inte riktigt ända fram när många barn låter som många barn gör. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta mer än två timmar innan våra två rastlösingar med en hel VAB-veckas spring i benen tröttnade på vingar, rotorer och pilothjälmar. Den vuxna (?) delen av familjen T hann t o m njuta av fotoutställningen Den underbara resan, ur vilken jag hade kunnat plocka med vilket bidrag som helst hem. Urtjusiga bilder. Rekommenderas. Vårt besök kryddades dessutom av vernissagecider och dito chips samt en kändisspotting: Kalle Moraeus gillar tydligen också flygfarkoster.
Nu sitter jag vid datorn och har just gjort klart min "läxa" till måndagens terminologilektion. Man får inte så särskilt mycket studier gjorda när alla två barnen är hemma och kräver uppmärksamhet, så det som skulle gjorts under veckan är inte klart förrän nu. Jag kanske firar med en film och några ostbågar.
Till sist, dagens loppisfynd:
Vi ses!
Kommentarer