Fortsätt till huvudinnehåll

Dubbelt

.
De senaste veckorna har jag varit på väg åt minst två håll samtidigt och det kan lätt bli lite schizofrent. Men det visade sig vara tur att jag inte valde en väg, då jag plötsligt fick den ena dörren stängd mitt framför näsan på mig. Ibland är det bra att man kompletterar hängslena med livrem. Tack vare den där dörren gnor jag vidare i Medicinboken och på väg 36 till Örebro. Och för det var jag bara ledsen en liten, liten stund. Det är roligt att lära sig saker. Och det är en helt annan sak att läsa på universitet när man bara vill lära sig: inte bli vuxen, som jag ville förra omgången.

Imorgon far G till stora staden för två dagars arbetande och jag ska ge mig i kast med en inlämningsuppgift. Men först ska jag skjutsa de två pojkarna till varsin verksamhet. (I förbifarten kommer jag att rösta, eftersom jag nu i dubbla de-här-ska-du-rösta-på-tester blivit miljöpartist.) E & V har blivit en slags enhet efter det låååånga sommarlovet och det är nyttigt, inte minst för mamma och pappa, att inse att de faktiskt är två, helt separata personer. Därför är det pedagogiskt riktigt att de spenderar sina dagar på varsitt håll. Trivs, tror jag de gör också.

Häromdagen samlades hela familjen T vid köksfönstret för att spana på två ståtliga älgar som liksom gled över den nyplöjda åker som är vår utsikt. De är vackra och matchar naturen så fint så här års. Hoppas mormor vågar komma och hälsa på igen, trots detta.... (förklaring)

Snart ska jag stappla till sängs; tre pass Friskis på tre dagar har satt sina stela spår i mina ben. God natt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...