Fortsätt till huvudinnehåll

Dubbelt

.
De senaste veckorna har jag varit på väg åt minst två håll samtidigt och det kan lätt bli lite schizofrent. Men det visade sig vara tur att jag inte valde en väg, då jag plötsligt fick den ena dörren stängd mitt framför näsan på mig. Ibland är det bra att man kompletterar hängslena med livrem. Tack vare den där dörren gnor jag vidare i Medicinboken och på väg 36 till Örebro. Och för det var jag bara ledsen en liten, liten stund. Det är roligt att lära sig saker. Och det är en helt annan sak att läsa på universitet när man bara vill lära sig: inte bli vuxen, som jag ville förra omgången.

Imorgon far G till stora staden för två dagars arbetande och jag ska ge mig i kast med en inlämningsuppgift. Men först ska jag skjutsa de två pojkarna till varsin verksamhet. (I förbifarten kommer jag att rösta, eftersom jag nu i dubbla de-här-ska-du-rösta-på-tester blivit miljöpartist.) E & V har blivit en slags enhet efter det låååånga sommarlovet och det är nyttigt, inte minst för mamma och pappa, att inse att de faktiskt är två, helt separata personer. Därför är det pedagogiskt riktigt att de spenderar sina dagar på varsitt håll. Trivs, tror jag de gör också.

Häromdagen samlades hela familjen T vid köksfönstret för att spana på två ståtliga älgar som liksom gled över den nyplöjda åker som är vår utsikt. De är vackra och matchar naturen så fint så här års. Hoppas mormor vågar komma och hälsa på igen, trots detta.... (förklaring)

Snart ska jag stappla till sängs; tre pass Friskis på tre dagar har satt sina stela spår i mina ben. God natt!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer