Fortsätt till huvudinnehåll

Dubbelt

.
De senaste veckorna har jag varit på väg åt minst två håll samtidigt och det kan lätt bli lite schizofrent. Men det visade sig vara tur att jag inte valde en väg, då jag plötsligt fick den ena dörren stängd mitt framför näsan på mig. Ibland är det bra att man kompletterar hängslena med livrem. Tack vare den där dörren gnor jag vidare i Medicinboken och på väg 36 till Örebro. Och för det var jag bara ledsen en liten, liten stund. Det är roligt att lära sig saker. Och det är en helt annan sak att läsa på universitet när man bara vill lära sig: inte bli vuxen, som jag ville förra omgången.

Imorgon far G till stora staden för två dagars arbetande och jag ska ge mig i kast med en inlämningsuppgift. Men först ska jag skjutsa de två pojkarna till varsin verksamhet. (I förbifarten kommer jag att rösta, eftersom jag nu i dubbla de-här-ska-du-rösta-på-tester blivit miljöpartist.) E & V har blivit en slags enhet efter det låååånga sommarlovet och det är nyttigt, inte minst för mamma och pappa, att inse att de faktiskt är två, helt separata personer. Därför är det pedagogiskt riktigt att de spenderar sina dagar på varsitt håll. Trivs, tror jag de gör också.

Häromdagen samlades hela familjen T vid köksfönstret för att spana på två ståtliga älgar som liksom gled över den nyplöjda åker som är vår utsikt. De är vackra och matchar naturen så fint så här års. Hoppas mormor vågar komma och hälsa på igen, trots detta.... (förklaring)

Snart ska jag stappla till sängs; tre pass Friskis på tre dagar har satt sina stela spår i mina ben. God natt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...