.
Guck. Det var allt Zafiran yttrade, efter syster F:s motorstopp i rusningstrafiken vid fyratiden i Stockholm. Vi hade flutit fram lite långsamt, lyckligt nyätna och nykissade, men vid avfarten till Södertälje tappade Zafiran livsgnistan. Guck.
"Vi" i det här fallet var semesterfirarna mor, syster F, kottarna E & V samt undertecknad. Efter några "guck" insåg vi att vi inte skulle ta oss ur fläcken för egen maskin. Vad göra? Efter några minuters total förvirring skickade vi ut den snyggaste av oss (gissa vem det var?) i bilströmmen som gled förbi och strax hade inte mindre än tre gentlemen erbjudit oss hjälp. Ibland är tajta, svarta linnen praktiska. Den förste hjälparen gav upp ganska omgående när han insåg att vi inte ens visste var bogserlinan var. Jag tycker han borde varit nöjd med att vi visste vad en bogserlina var. "Har ni tappat motorn?" frågade den andre och det var så det kändes. Men en saknad bogserlina (och krok) var inget problem för denne rejäle man, så han hade strax släpat oss till närmaste mack med sin vita skåpbil. Det finns änglar: denna heter Hasse. Väl framme vid Statoil ställde Hasse diagnos: "dött batteri" och hade turligen skåpbilen full av verktyg. På mindre än en halvtimme hade Ängla-Hasse skruvat loss batteriet, skjutsat mig till Biltema för inköp av nytt, skruvat dit det nya samt fått en applåd när Zafiran lydigt startade efter behandlingen. Käre Ängla-Hasse, i fredags eftermiddag ordnade du en säker plats i himlen för dig! (Ifall du nu inte redan hade en...)
Efter ungefär tusen tack, klev han in i sin skåpbil och for iväg. Vi åkte vidare, med nytt batteri och varma hjärtan!
Guck. Det var allt Zafiran yttrade, efter syster F:s motorstopp i rusningstrafiken vid fyratiden i Stockholm. Vi hade flutit fram lite långsamt, lyckligt nyätna och nykissade, men vid avfarten till Södertälje tappade Zafiran livsgnistan. Guck.
"Vi" i det här fallet var semesterfirarna mor, syster F, kottarna E & V samt undertecknad. Efter några "guck" insåg vi att vi inte skulle ta oss ur fläcken för egen maskin. Vad göra? Efter några minuters total förvirring skickade vi ut den snyggaste av oss (gissa vem det var?) i bilströmmen som gled förbi och strax hade inte mindre än tre gentlemen erbjudit oss hjälp. Ibland är tajta, svarta linnen praktiska. Den förste hjälparen gav upp ganska omgående när han insåg att vi inte ens visste var bogserlinan var. Jag tycker han borde varit nöjd med att vi visste vad en bogserlina var. "Har ni tappat motorn?" frågade den andre och det var så det kändes. Men en saknad bogserlina (och krok) var inget problem för denne rejäle man, så han hade strax släpat oss till närmaste mack med sin vita skåpbil. Det finns änglar: denna heter Hasse. Väl framme vid Statoil ställde Hasse diagnos: "dött batteri" och hade turligen skåpbilen full av verktyg. På mindre än en halvtimme hade Ängla-Hasse skruvat loss batteriet, skjutsat mig till Biltema för inköp av nytt, skruvat dit det nya samt fått en applåd när Zafiran lydigt startade efter behandlingen. Käre Ängla-Hasse, i fredags eftermiddag ordnade du en säker plats i himlen för dig! (Ifall du nu inte redan hade en...)
Efter ungefär tusen tack, klev han in i sin skåpbil och for iväg. Vi åkte vidare, med nytt batteri och varma hjärtan!
Kommentarer