Fortsätt till huvudinnehåll

Revitalizing

.
Bloggen goes international idag: jag klämmer till med en engelsk titel. Ordet är det första som trillar in i mitt huvud när jag försöker sammanfatta mitt midsommarfirande, som jag strax ska försöka beskriva lite mer ingående.

Du, som troligen läser här titt som tätt, vet att min vår inte hållit någon vidare klass: tuffa beslut och ett stukat självförtroende har solkat min tillvaro och ibland har det varit svårt att le. Men nu syns slutet: om tre arbetsdagar är det no more IHF:ande för denna gång, för mig. Och de senaste veckorna har jag långsamt rätat på min böjda nacken och spanat framåt, mot Det Nya. Så hade jag också planerat. Vad jag inte räknat med var att bli tvärförtjust i min ersättare. Jag var inställd på att Stolta M, som helst vill vara bäst på allt, skulle introducera nästa M i arbetet på bästa sätt, men inombords svära långa ramsor och hängivet leta otillräckligheter hos henne, för att laga mitt eget misslyckande. Det gick inte. Nästa M är urcharmig, proffsig och rolig och skulle utan vidare kunna bli en god vän. Ytterligare en anledning att sörja omständigheterna som tvingar bort mig. Sammanfattningsvis: det har varit lite eländigt för mig. Men nu ska det bli ändring!


Och det blev det igår. Det finns en del människor som jag blir riktigt glad av att tänka på, såna med vilka jag kan vara lite som jag är och såna som alltid säger de rätta sakerna när jag presenterar något bekymmer. I familjen W finns det minst en sån människa och hos denna familj firade vi 2010 års midsommar. Jag har skrattat, ätit en obligatorisk sillbit, hoppat säck, sovit lite för lite, pratat, sjungit små grodorna, diskuterat gravitationsdepressioner (jodå, det blev rätt) samt blivit solkysst (eller heter det kanske solbiten när man har samma nyans som en mogen jordgubbe?). Vädret och värdarna tävlade med varandra i fullkomlighet och jag kan bara tänka ut en enda sak som kunde varit bättre: Sigge the Dog borde firat på andra håll. Farbror Sigge är för gammal för folksamlingar, grannhundar och småbarn. Det största av alla tack till er i familjen W! Och en extra hård kram till AK, som säger så många kloka saker om arbetssituationer och hus. Du är en sådan människa man ska lyssna på, det har jag lärt mig. Så jag lyssnar.

Efter allt omtyck från strax intill Vättern och en liten tupplur i bilen hem, var jag full av kraft (revitalized som i den värsta schamporeklam!). Jag gick loss med skurborste på lekstugealtangolvet, som ska bli oljat och fint, och sedan med pensel på några skavanker som inte blev åtgärdat under förra sommaren. Snart är lekstugan finare än själva huset.... Det kanske är där jag borde bo istället och sluta klaga på repiga golv och skeva fönster?

Nu sitter jag här och förundras över att min man inte gått in i en kompositörspsykos efter att ha lyssnat på samma loop ca tretusen gånger samt att midsommardagen var så varm att jag med lätthet kunde gå i bikini fram till kl 19. Strax ska jag dock sluta med detta och stoppa mitt nyfräknade och rödglänsande tryne i en bok istället!

God natt!

Kommentarer

Johanna sa…
Åh! Det är så härligt att höra att du mår bättre, mycket bättre! Puss och kram på din röda näsa. ;)

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...