.
Bloggen goes international idag: jag klämmer till med en engelsk titel. Ordet är det första som trillar in i mitt huvud när jag försöker sammanfatta mitt midsommarfirande, som jag strax ska försöka beskriva lite mer ingående.
Du, som troligen läser här titt som tätt, vet att min vår inte hållit någon vidare klass: tuffa beslut och ett stukat självförtroende har solkat min tillvaro och ibland har det varit svårt att le. Men nu syns slutet: om tre arbetsdagar är det no more IHF:ande för denna gång, för mig. Och de senaste veckorna har jag långsamt rätat på min böjda nacken och spanat framåt, mot Det Nya. Så hade jag också planerat. Vad jag inte räknat med var att bli tvärförtjust i min ersättare. Jag var inställd på att Stolta M, som helst vill vara bäst på allt, skulle introducera nästa M i arbetet på bästa sätt, men inombords svära långa ramsor och hängivet leta otillräckligheter hos henne, för att laga mitt eget misslyckande. Det gick inte. Nästa M är urcharmig, proffsig och rolig och skulle utan vidare kunna bli en god vän. Ytterligare en anledning att sörja omständigheterna som tvingar bort mig. Sammanfattningsvis: det har varit lite eländigt för mig. Men nu ska det bli ändring!
Och det blev det igår. Det finns en del människor som jag blir riktigt glad av att tänka på, såna med vilka jag kan vara lite som jag är och såna som alltid säger de rätta sakerna när jag presenterar något bekymmer. I familjen W finns det minst en sån människa och hos denna familj firade vi 2010 års midsommar. Jag har skrattat, ätit en obligatorisk sillbit, hoppat säck, sovit lite för lite, pratat, sjungit små grodorna, diskuterat gravitationsdepressioner (jodå, det blev rätt) samt blivit solkysst (eller heter det kanske solbiten när man har samma nyans som en mogen jordgubbe?). Vädret och värdarna tävlade med varandra i fullkomlighet och jag kan bara tänka ut en enda sak som kunde varit bättre: Sigge the Dog borde firat på andra håll. Farbror Sigge är för gammal för folksamlingar, grannhundar och småbarn. Det största av alla tack till er i familjen W! Och en extra hård kram till AK, som säger så många kloka saker om arbetssituationer och hus. Du är en sådan människa man ska lyssna på, det har jag lärt mig. Så jag lyssnar.
Efter allt omtyck från strax intill Vättern och en liten tupplur i bilen hem, var jag full av kraft (revitalized som i den värsta schamporeklam!). Jag gick loss med skurborste på lekstugealtangolvet, som ska bli oljat och fint, och sedan med pensel på några skavanker som inte blev åtgärdat under förra sommaren. Snart är lekstugan finare än själva huset.... Det kanske är där jag borde bo istället och sluta klaga på repiga golv och skeva fönster?
Nu sitter jag här och förundras över att min man inte gått in i en kompositörspsykos efter att ha lyssnat på samma loop ca tretusen gånger samt att midsommardagen var så varm att jag med lätthet kunde gå i bikini fram till kl 19. Strax ska jag dock sluta med detta och stoppa mitt nyfräknade och rödglänsande tryne i en bok istället!
Bloggen goes international idag: jag klämmer till med en engelsk titel. Ordet är det första som trillar in i mitt huvud när jag försöker sammanfatta mitt midsommarfirande, som jag strax ska försöka beskriva lite mer ingående.
Du, som troligen läser här titt som tätt, vet att min vår inte hållit någon vidare klass: tuffa beslut och ett stukat självförtroende har solkat min tillvaro och ibland har det varit svårt att le. Men nu syns slutet: om tre arbetsdagar är det no more IHF:ande för denna gång, för mig. Och de senaste veckorna har jag långsamt rätat på min böjda nacken och spanat framåt, mot Det Nya. Så hade jag också planerat. Vad jag inte räknat med var att bli tvärförtjust i min ersättare. Jag var inställd på att Stolta M, som helst vill vara bäst på allt, skulle introducera nästa M i arbetet på bästa sätt, men inombords svära långa ramsor och hängivet leta otillräckligheter hos henne, för att laga mitt eget misslyckande. Det gick inte. Nästa M är urcharmig, proffsig och rolig och skulle utan vidare kunna bli en god vän. Ytterligare en anledning att sörja omständigheterna som tvingar bort mig. Sammanfattningsvis: det har varit lite eländigt för mig. Men nu ska det bli ändring!
Och det blev det igår. Det finns en del människor som jag blir riktigt glad av att tänka på, såna med vilka jag kan vara lite som jag är och såna som alltid säger de rätta sakerna när jag presenterar något bekymmer. I familjen W finns det minst en sån människa och hos denna familj firade vi 2010 års midsommar. Jag har skrattat, ätit en obligatorisk sillbit, hoppat säck, sovit lite för lite, pratat, sjungit små grodorna, diskuterat gravitationsdepressioner (jodå, det blev rätt) samt blivit solkysst (eller heter det kanske solbiten när man har samma nyans som en mogen jordgubbe?). Vädret och värdarna tävlade med varandra i fullkomlighet och jag kan bara tänka ut en enda sak som kunde varit bättre: Sigge the Dog borde firat på andra håll. Farbror Sigge är för gammal för folksamlingar, grannhundar och småbarn. Det största av alla tack till er i familjen W! Och en extra hård kram till AK, som säger så många kloka saker om arbetssituationer och hus. Du är en sådan människa man ska lyssna på, det har jag lärt mig. Så jag lyssnar.
Efter allt omtyck från strax intill Vättern och en liten tupplur i bilen hem, var jag full av kraft (revitalized som i den värsta schamporeklam!). Jag gick loss med skurborste på lekstugealtangolvet, som ska bli oljat och fint, och sedan med pensel på några skavanker som inte blev åtgärdat under förra sommaren. Snart är lekstugan finare än själva huset.... Det kanske är där jag borde bo istället och sluta klaga på repiga golv och skeva fönster?
Nu sitter jag här och förundras över att min man inte gått in i en kompositörspsykos efter att ha lyssnat på samma loop ca tretusen gånger samt att midsommardagen var så varm att jag med lätthet kunde gå i bikini fram till kl 19. Strax ska jag dock sluta med detta och stoppa mitt nyfräknade och rödglänsande tryne i en bok istället!
God natt!
Kommentarer