.
Det finns två saker som jag får grymma överdoser av just nu. Det ena är Det Kungliga Bröllopet. Det andra är fotboll. Tre dagar in i det förbaskade världsmästerskapet är jag så utless på vuvuzelatut, frisparkar och filmningar att jag nästan kräks. Och jag känner mig lite ensam. Bokstavligen hela världen har fotbollsfeber, men uppenbarligen inte på mitt sätt. Jag har hittills sett ett par halvlekar och det roligaste som har hänt är att en stackars målvakt gjort bort sig på ett synnerligen noggrant sätt. Ack.
Turligen är det bara fotbolls-VM jag måste hantera dygnet runt: bollar är hett härhemma, bröllopstårtor ointressanta för samtliga i familjen T. Jag tröstäter ostbågar framför tv:ns numera gröna ruta och tackar G för att jag faktiskt fick den där boxen i present. Den kommer hålla mig sysselsatt många kvällar framöver, för min läseengelska är lite rostig. Och vampyrtemat hänger som synes med fortfarande!
Sysselsatt har jag också varit denna helg. Ordentligt. I fredags bakade jag och de minsta pojkarna hallongrottor, (politiskt korrekta) chokladbollar, sockerkaka och cheesecake till en mindre armé. Armén (eller släkten, som de också kallas ibland) kalasade loss i lördags och idag var det barnkalas med nio spralliga 5-6-åringar. Jag, mor, syster, G och en annan mamma rodde iland presentöppning, tårt- och kakätning, kram-datten, skattjakt och hela havet stormar utan problem. Alla barn var glada och fulla av socker. Och det är väl så det ska vara, antar jag. Resten av dagen har vi vuxna legat som sälar på en solig klippa och återhämtat oss, medan kottarna lekt med en ny present var femte minut.
Det finns två saker som jag får grymma överdoser av just nu. Det ena är Det Kungliga Bröllopet. Det andra är fotboll. Tre dagar in i det förbaskade världsmästerskapet är jag så utless på vuvuzelatut, frisparkar och filmningar att jag nästan kräks. Och jag känner mig lite ensam. Bokstavligen hela världen har fotbollsfeber, men uppenbarligen inte på mitt sätt. Jag har hittills sett ett par halvlekar och det roligaste som har hänt är att en stackars målvakt gjort bort sig på ett synnerligen noggrant sätt. Ack.
Turligen är det bara fotbolls-VM jag måste hantera dygnet runt: bollar är hett härhemma, bröllopstårtor ointressanta för samtliga i familjen T. Jag tröstäter ostbågar framför tv:ns numera gröna ruta och tackar G för att jag faktiskt fick den där boxen i present. Den kommer hålla mig sysselsatt många kvällar framöver, för min läseengelska är lite rostig. Och vampyrtemat hänger som synes med fortfarande!
Sysselsatt har jag också varit denna helg. Ordentligt. I fredags bakade jag och de minsta pojkarna hallongrottor, (politiskt korrekta) chokladbollar, sockerkaka och cheesecake till en mindre armé. Armén (eller släkten, som de också kallas ibland) kalasade loss i lördags och idag var det barnkalas med nio spralliga 5-6-åringar. Jag, mor, syster, G och en annan mamma rodde iland presentöppning, tårt- och kakätning, kram-datten, skattjakt och hela havet stormar utan problem. Alla barn var glada och fulla av socker. Och det är väl så det ska vara, antar jag. Resten av dagen har vi vuxna legat som sälar på en solig klippa och återhämtat oss, medan kottarna lekt med en ny present var femte minut.
Det var en bra helg. Och jag kommer överleva fotbolls-VM. Vi hörs!
Kommentarer
/Herr W