Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollsfeber & födelsedagsfirande

.
Det finns två saker som jag får grymma överdoser av just nu. Det ena är Det Kungliga Bröllopet. Det andra är fotboll. Tre dagar in i det förbaskade världsmästerskapet är jag så utless på vuvuzelatut, frisparkar och filmningar att jag nästan kräks. Och jag känner mig lite ensam. Bokstavligen hela världen har fotbollsfeber, men uppenbarligen inte på mitt sätt. Jag har hittills sett ett par halvlekar och det roligaste som har hänt är att en stackars målvakt gjort bort sig på ett synnerligen noggrant sätt. Ack.



Turligen är det bara fotbolls-VM jag måste hantera dygnet runt: bollar är hett härhemma, bröllopstårtor ointressanta för samtliga i familjen T. Jag tröstäter ostbågar framför tv:ns numera gröna ruta och tackar G för att jag faktiskt fick den där boxen i present. Den kommer hålla mig sysselsatt många kvällar framöver, för min läseengelska är lite rostig. Och vampyrtemat hänger som synes med fortfarande!

Sysselsatt har jag också varit denna helg. Ordentligt. I fredags bakade jag och de minsta pojkarna hallongrottor, (politiskt korrekta) chokladbollar, sockerkaka och cheesecake till en mindre armé. Armén (eller släkten, som de också kallas ibland) kalasade loss i lördags och idag var det barnkalas med nio spralliga 5-6-åringar. Jag, mor, syster, G och en annan mamma rodde iland presentöppning, tårt- och kakätning, kram-datten, skattjakt och hela havet stormar utan problem. Alla barn var glada och fulla av socker. Och det är väl så det ska vara, antar jag. Resten av dagen har vi vuxna legat som sälar på en solig klippa och återhämtat oss, medan kottarna lekt med en ny present var femte minut.

Det var en bra helg. Och jag kommer överleva fotbolls-VM. Vi hörs!

Kommentarer

G sa…
Du är bäst, både fru- och skribentmässigt. Puss!
Anonym sa…
Är det för att du, G, får titta på vilken fotbolls match du vill?!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...