Fortsätt till huvudinnehåll

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan.

Fem avsnitt Skam. 
Norska är roligt.
Ett avsnitt till.
Det var kort, jag ser ett till.
Promenad med omväg.
Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi.

Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom.

Sorterar batteri- och glödlampslådan.
Fållar tre par gardiner.
Blocket: kattungar. 
Blocket: stolar. 
Blocket: vad som helst.
Promenad i regn. Tar omväg ändå.
Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru.

Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna.

Dammsuga soffan.
Ullared 
Vår tid är nu, måste man ju se.
Loppis.
Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna.
Fira jul, fira jul, fira jul.
Jag kanske egentligen skulle jobba med kor?

Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen.
Det kan väl inte vara så svårt?

Jag behöver inte vara där precis när biblioteket öppnar. Kl 10 blir lagom.
Städar kaninbur. Länge.
Facebook.
Pepsi Max och cashewnötter är väl en slags lunch?
Halv ett? Hoppsan. Men nu är jag här iallafall.
Fanny och Alexander... Jamen, nån gång ska en väl se något av Bergman eller?
Fotar en rolig fågel.

Möta en man som hamnat i kris p g a svårt sjuk fru. Jo, men det vet jag väl en del om.

Åhå. Ett kapitel om ålderskris..
Hungrig.
Det här var ett fint citat om kärlek.
Fröken Frimans krig!
Just det; bloggen. Färger kan jag skriva om.
Bygger lego.

Positiv och negativ stress. Vad kan jag skriva om det då?

Vad stilla och fint det är här på bibblan. Och inga människor heller.
När räknas man egentligen som eremit?
Hungrig.
"The encyclopedia of joint making" På ett universitetsbibliotek. Hahaha.
Jösses, så koncentrerad han ser ut. Hur gör han?
Blocket: kattungar.

Psykoterapi över internet. Det här kan till och med bli kul.

Upptäcker Crossboss.
Halsfluss. Feberfrossa. Synd om. Behöver glass.
Sträckser resten av Skam. Blir tom och olycklig när det är slut.
Bär ut granen.
Barr. Barr. Barr. Barr. Barr.

Jag ska iallafall bli klar innan jag är tillbaka på jobbet.

Har faktiskt fortfarande ganska ont i halsen.
Favoritmänniskor på besök. Med bonustax! Blir typ kär.
Jag städar bort julen nästa helg.
Städar bort julen.
Städar lite extra.
Filmkväll.
Oj, imorgon ska jag jobba.
Prokrastinering är märkligt intressant. 
Det kan jag skriva om.











Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell

Ändra sig

. Jag har aldrig gillat sport. Varken att utöva den själv, se på den live eller på tv. Sportanalfabet från födseln. Genom maken har jag dock genom åren förvärvat en del kompetens på området, tillräckligt för att jag ska hänga med i fikarumsdiskussionerna om frisparkar och höjdhoppsrekord. Sommaren 2004 när det var OS i Sydney hade jag en son som var två månader gammal och satt för det mesta fastvuxen i soffan och ammade konstant. Tv:n stod på och visade sport dygnet runt. Där fastnade nog en del kunskap också. Det mest bestående minnet är dock att de som spelade vattenpolo såg hemskt roliga ut eftersom de hade en halv innebandyboll på varje öra. Och någon riktig entusiasm för det hela kunde jag inte uppbringa. Jag ljuger dock om jag säger att jag fram tills nu varit helt oberörd av sport. Något av Klüft-människans tävlingar har fått mig att bita på naglarna och när Foppa satte den där straffen som blev frimärke sen, skuttade jag nedför trappan hemma under vilda tjut. Men engagemangen h