Fortsätt till huvudinnehåll

Hjälp

.
När man slipper ha mens, vara gravid eller föda barn, är det för det mesta ganska fint att vara kvinna, tycker jag. Idag var en särskilt bra dag att vara kvinna. Iallafall på rätt plats.




Efter veckohandlingen bland alla lönehelgsfirande människor beslutade jag mig för att vara en god hustru och byta torkarblad på bilen. Då åker man till en butik som har bilar som tema och blädddrar länge i en pärm innan man förstår vilka blad man ska köpa. Sedan går man ut på parkeringen, fylld av självförtroende eftersom det faktiskt inte var svårt alls att få loss de gamla torkarbladen. Men de nya är inte samarbetsvilliga; alla håll ser fel ut. Efter en stunds növlande (= valhänt pillande) måste jag ha sett väldigt hjälplös ut, för då klev en vänlig man ur en bil och erbjöd mig sin hjälp. Även han fick övertala pinalerna en god stund innan de satt på plats och då fick han ett hjärtligt tack! Inte visste han att han hjälpte mig att få tillbaka lite tro på mänskligheten. Dock är jag tämligen övertygad om att jag inte hade fått åtnjuta samma hjälpsamhet om jag varit utrustad med penis. På parkeringen utanför butiken som har bilar som tema, tror jag att det är ganska hopplöst att vara hjälplös, om man är man. Högre tro än så har jag inte på jämställdheten i Sverige. Nåja, nu har bilen nya torkarblad och jag är lite varmare i hjärtat, än jag var igår.

Varmare är det ute också. Det droppar och skvalar och det mäktiga snötäcket är numera ihopsjunket, kompakt och smutsigt istället för vitfluffigt. Jag sörjer inte, men ser inte heller fram emot veckor av slasktäckta vägar och leriga barn. Men våren måste komma fram på något sätt, antar jag. Om jag kunde skulle jag snitsla banan åt den. Ge den lite hjälp.

Men nu ska jag strax sluta mina gröna: en ny arbetsvecka väntar om bara några korta timmar!

God natt!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer