Hjälp

.
När man slipper ha mens, vara gravid eller föda barn, är det för det mesta ganska fint att vara kvinna, tycker jag. Idag var en särskilt bra dag att vara kvinna. Iallafall på rätt plats.




Efter veckohandlingen bland alla lönehelgsfirande människor beslutade jag mig för att vara en god hustru och byta torkarblad på bilen. Då åker man till en butik som har bilar som tema och blädddrar länge i en pärm innan man förstår vilka blad man ska köpa. Sedan går man ut på parkeringen, fylld av självförtroende eftersom det faktiskt inte var svårt alls att få loss de gamla torkarbladen. Men de nya är inte samarbetsvilliga; alla håll ser fel ut. Efter en stunds növlande (= valhänt pillande) måste jag ha sett väldigt hjälplös ut, för då klev en vänlig man ur en bil och erbjöd mig sin hjälp. Även han fick övertala pinalerna en god stund innan de satt på plats och då fick han ett hjärtligt tack! Inte visste han att han hjälpte mig att få tillbaka lite tro på mänskligheten. Dock är jag tämligen övertygad om att jag inte hade fått åtnjuta samma hjälpsamhet om jag varit utrustad med penis. På parkeringen utanför butiken som har bilar som tema, tror jag att det är ganska hopplöst att vara hjälplös, om man är man. Högre tro än så har jag inte på jämställdheten i Sverige. Nåja, nu har bilen nya torkarblad och jag är lite varmare i hjärtat, än jag var igår.

Varmare är det ute också. Det droppar och skvalar och det mäktiga snötäcket är numera ihopsjunket, kompakt och smutsigt istället för vitfluffigt. Jag sörjer inte, men ser inte heller fram emot veckor av slasktäckta vägar och leriga barn. Men våren måste komma fram på något sätt, antar jag. Om jag kunde skulle jag snitsla banan åt den. Ge den lite hjälp.

Men nu ska jag strax sluta mina gröna: en ny arbetsvecka väntar om bara några korta timmar!

God natt!