Fortsätt till huvudinnehåll

Åska, halsont & lite sorg

.
Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning.


Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.


I Söderköping genomförde vi det (smått obligatoriska och) årliga besöket på Smultronstället. En fantastisk inrättning för sådana som jag (som inte kan få nog av sötsaker, that is). Efter en timmes köande och därefter lång väntan slurpade jag och G i oss varsin Rock ´n roll och barnen varsin Gottegrisen. Jag frös som en hund med fem kulor glass i magen, men gott var det!


Igår fick jag ett ryck och gick loss i förrådet. Efter att ha inventerat där presenterar jag här en allmän inbjudan: vem som helst som känner sig sugen kan bara dyka upp och plocka med sig valfri pinal därifrån. Det finns allt från tv-apparater till växthus, så ta chansen! Efter några timmars rensande lyckades jag iallafall frilägga pingisbordet. Dock får man nog spela "still-pingis" om man ska spela, för det finns inte mycket svängrum runtomkring....


I slutfasen av rensandet ringer telefonen och strax meddelar G att bror och tillhörande fästmö (japp, så ligger det till nuförtiden! Fina grejer!) ämnar dyka upp. "Vi tänkte se till barnen medan ni grillar!", var instruktionerna. Huset såg då ut som hus gör när två vilda och levnadsglada småpojkar samt ett par städtrötta föräldrar bott i det i ett par veckor: förj-vligt. Vi har aldrig städat vårt hus så fort förut. Tack P & A för att ni kom, så att det blev lite ordning!


Kanske var det allt städande eller kånkandet och återställandet av vår havererade vedstapel eller överdosen av glass eller möjligen en kombination av alla tre, men idag har jag mest legat i någon soffa och tyckt synd om mig själv för jag har så ont i halsen. Tur att finaste vännen lånat ut Sex and the City till mig, så jag hade något meningsfullt att göra där i soffan! Och alla vet ju att det enda som hjälper en ömmande hals är glass. Chokladglass i synnerhet. Ibland kan det hjälpa om man blippar med sin nya mobiltelefon också....


Det är omöjligt att skriva ett blogginlägg i dessa dagar utan att nämna Michael Jacksons frånfälle. Jag trodde inte jag hade någon särskild relation till honom, mer än att hans skiva Dangerous var den första cd-skiva jag ägde. Men hans bortgång har gjort mig underligt sorgsen och tom. Han hade mer talang i ett av sina handskbeklädda fingrar än vad många av dagens tillverkade artister har i hela kroppen och han var till synes en vilsen själ som förtjänat ett långt och gott liv i ro efter sina sista stora konserter. Nu blir det inte så. Vila i frid, MJ!



I övrigt har min hjärna försatt sig själv i något slags semester-mode och registrerar inte mycket av det som händer i världen. Jag flyter runt i min lilla ledighetsbubbla och längtar nog lite ibland till nya jobbet i höst. Mina tankar är lite spridda här och var och det är inte alltid de låter sig samlas i ett blogginlägg, därav det glesa inflödet här....

Nu är det nog läge för några SATC-avsnitt till, eftersom jag i mitt ynkande fått G att klippa gräset i mitt ställe. God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
Vore bra med lite mera regn tror jag. Så "bästa-vännen" kan få tillbaka någon mer av sina SATC-dvd's. Dom vi har kvar börjar bli lite tjatiga...

Men det är ju bra att dom har kommit till nytta inte bara hemma hos oss..!

Syns på tisdag!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...