Fortsätt till huvudinnehåll

Åska, halsont & lite sorg

.
Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning.


Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.


I Söderköping genomförde vi det (smått obligatoriska och) årliga besöket på Smultronstället. En fantastisk inrättning för sådana som jag (som inte kan få nog av sötsaker, that is). Efter en timmes köande och därefter lång väntan slurpade jag och G i oss varsin Rock ´n roll och barnen varsin Gottegrisen. Jag frös som en hund med fem kulor glass i magen, men gott var det!


Igår fick jag ett ryck och gick loss i förrådet. Efter att ha inventerat där presenterar jag här en allmän inbjudan: vem som helst som känner sig sugen kan bara dyka upp och plocka med sig valfri pinal därifrån. Det finns allt från tv-apparater till växthus, så ta chansen! Efter några timmars rensande lyckades jag iallafall frilägga pingisbordet. Dock får man nog spela "still-pingis" om man ska spela, för det finns inte mycket svängrum runtomkring....


I slutfasen av rensandet ringer telefonen och strax meddelar G att bror och tillhörande fästmö (japp, så ligger det till nuförtiden! Fina grejer!) ämnar dyka upp. "Vi tänkte se till barnen medan ni grillar!", var instruktionerna. Huset såg då ut som hus gör när två vilda och levnadsglada småpojkar samt ett par städtrötta föräldrar bott i det i ett par veckor: förj-vligt. Vi har aldrig städat vårt hus så fort förut. Tack P & A för att ni kom, så att det blev lite ordning!


Kanske var det allt städande eller kånkandet och återställandet av vår havererade vedstapel eller överdosen av glass eller möjligen en kombination av alla tre, men idag har jag mest legat i någon soffa och tyckt synd om mig själv för jag har så ont i halsen. Tur att finaste vännen lånat ut Sex and the City till mig, så jag hade något meningsfullt att göra där i soffan! Och alla vet ju att det enda som hjälper en ömmande hals är glass. Chokladglass i synnerhet. Ibland kan det hjälpa om man blippar med sin nya mobiltelefon också....


Det är omöjligt att skriva ett blogginlägg i dessa dagar utan att nämna Michael Jacksons frånfälle. Jag trodde inte jag hade någon särskild relation till honom, mer än att hans skiva Dangerous var den första cd-skiva jag ägde. Men hans bortgång har gjort mig underligt sorgsen och tom. Han hade mer talang i ett av sina handskbeklädda fingrar än vad många av dagens tillverkade artister har i hela kroppen och han var till synes en vilsen själ som förtjänat ett långt och gott liv i ro efter sina sista stora konserter. Nu blir det inte så. Vila i frid, MJ!



I övrigt har min hjärna försatt sig själv i något slags semester-mode och registrerar inte mycket av det som händer i världen. Jag flyter runt i min lilla ledighetsbubbla och längtar nog lite ibland till nya jobbet i höst. Mina tankar är lite spridda här och var och det är inte alltid de låter sig samlas i ett blogginlägg, därav det glesa inflödet här....

Nu är det nog läge för några SATC-avsnitt till, eftersom jag i mitt ynkande fått G att klippa gräset i mitt ställe. God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
Vore bra med lite mera regn tror jag. Så "bästa-vännen" kan få tillbaka någon mer av sina SATC-dvd's. Dom vi har kvar börjar bli lite tjatiga...

Men det är ju bra att dom har kommit till nytta inte bara hemma hos oss..!

Syns på tisdag!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...