Fortsätt till huvudinnehåll

Åska, halsont & lite sorg

.
Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning.


Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.


I Söderköping genomförde vi det (smått obligatoriska och) årliga besöket på Smultronstället. En fantastisk inrättning för sådana som jag (som inte kan få nog av sötsaker, that is). Efter en timmes köande och därefter lång väntan slurpade jag och G i oss varsin Rock ´n roll och barnen varsin Gottegrisen. Jag frös som en hund med fem kulor glass i magen, men gott var det!


Igår fick jag ett ryck och gick loss i förrådet. Efter att ha inventerat där presenterar jag här en allmän inbjudan: vem som helst som känner sig sugen kan bara dyka upp och plocka med sig valfri pinal därifrån. Det finns allt från tv-apparater till växthus, så ta chansen! Efter några timmars rensande lyckades jag iallafall frilägga pingisbordet. Dock får man nog spela "still-pingis" om man ska spela, för det finns inte mycket svängrum runtomkring....


I slutfasen av rensandet ringer telefonen och strax meddelar G att bror och tillhörande fästmö (japp, så ligger det till nuförtiden! Fina grejer!) ämnar dyka upp. "Vi tänkte se till barnen medan ni grillar!", var instruktionerna. Huset såg då ut som hus gör när två vilda och levnadsglada småpojkar samt ett par städtrötta föräldrar bott i det i ett par veckor: förj-vligt. Vi har aldrig städat vårt hus så fort förut. Tack P & A för att ni kom, så att det blev lite ordning!


Kanske var det allt städande eller kånkandet och återställandet av vår havererade vedstapel eller överdosen av glass eller möjligen en kombination av alla tre, men idag har jag mest legat i någon soffa och tyckt synd om mig själv för jag har så ont i halsen. Tur att finaste vännen lånat ut Sex and the City till mig, så jag hade något meningsfullt att göra där i soffan! Och alla vet ju att det enda som hjälper en ömmande hals är glass. Chokladglass i synnerhet. Ibland kan det hjälpa om man blippar med sin nya mobiltelefon också....


Det är omöjligt att skriva ett blogginlägg i dessa dagar utan att nämna Michael Jacksons frånfälle. Jag trodde inte jag hade någon särskild relation till honom, mer än att hans skiva Dangerous var den första cd-skiva jag ägde. Men hans bortgång har gjort mig underligt sorgsen och tom. Han hade mer talang i ett av sina handskbeklädda fingrar än vad många av dagens tillverkade artister har i hela kroppen och han var till synes en vilsen själ som förtjänat ett långt och gott liv i ro efter sina sista stora konserter. Nu blir det inte så. Vila i frid, MJ!



I övrigt har min hjärna försatt sig själv i något slags semester-mode och registrerar inte mycket av det som händer i världen. Jag flyter runt i min lilla ledighetsbubbla och längtar nog lite ibland till nya jobbet i höst. Mina tankar är lite spridda här och var och det är inte alltid de låter sig samlas i ett blogginlägg, därav det glesa inflödet här....

Nu är det nog läge för några SATC-avsnitt till, eftersom jag i mitt ynkande fått G att klippa gräset i mitt ställe. God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
Vore bra med lite mera regn tror jag. Så "bästa-vännen" kan få tillbaka någon mer av sina SATC-dvd's. Dom vi har kvar börjar bli lite tjatiga...

Men det är ju bra att dom har kommit till nytta inte bara hemma hos oss..!

Syns på tisdag!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell

Vi spelar Uno

. Vi har en uppsättning Uno-kort som bröderna T har upptäckt i dagarna. När de lärt sig att man inte bara kunde a) sortera korten i färghögar b) sortera korten i sifferhögar c) sprida ut korten över hela golvet d) kasta korten på varandra, utan också spela med dem, blev förtjusningen stor och nu förgyller vi nästan varje kväll med en liten omgång Uno. Spelet startar med att någon ska blanda. Det blir oftast G eller jag, eftersom erfarenheten säger oss att de flesta korten hamnar på golvet om någon annan blandar. Sedan delas korten ut. Sju till varje spelare. Det finns en risk att någon av de yngre spelarna bryter ihop och gallskriker om de får färre kort, så det gäller att räkna noga. Rättvisa är viktigt. Sedan börjar spelet. V blir oftast arg först. "Titta inte på mina kort!" gastar han tjurigt, med underläppen utskjuten som någon slags stötfångare. Och det spelar ingen roll hur många gånger föräldrarna berättar att det är svårt att inte titta på hans kort när de ligger