Fortsätt till huvudinnehåll

Åska, halsont & lite sorg

.
Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning.


Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.


I Söderköping genomförde vi det (smått obligatoriska och) årliga besöket på Smultronstället. En fantastisk inrättning för sådana som jag (som inte kan få nog av sötsaker, that is). Efter en timmes köande och därefter lång väntan slurpade jag och G i oss varsin Rock ´n roll och barnen varsin Gottegrisen. Jag frös som en hund med fem kulor glass i magen, men gott var det!


Igår fick jag ett ryck och gick loss i förrådet. Efter att ha inventerat där presenterar jag här en allmän inbjudan: vem som helst som känner sig sugen kan bara dyka upp och plocka med sig valfri pinal därifrån. Det finns allt från tv-apparater till växthus, så ta chansen! Efter några timmars rensande lyckades jag iallafall frilägga pingisbordet. Dock får man nog spela "still-pingis" om man ska spela, för det finns inte mycket svängrum runtomkring....


I slutfasen av rensandet ringer telefonen och strax meddelar G att bror och tillhörande fästmö (japp, så ligger det till nuförtiden! Fina grejer!) ämnar dyka upp. "Vi tänkte se till barnen medan ni grillar!", var instruktionerna. Huset såg då ut som hus gör när två vilda och levnadsglada småpojkar samt ett par städtrötta föräldrar bott i det i ett par veckor: förj-vligt. Vi har aldrig städat vårt hus så fort förut. Tack P & A för att ni kom, så att det blev lite ordning!


Kanske var det allt städande eller kånkandet och återställandet av vår havererade vedstapel eller överdosen av glass eller möjligen en kombination av alla tre, men idag har jag mest legat i någon soffa och tyckt synd om mig själv för jag har så ont i halsen. Tur att finaste vännen lånat ut Sex and the City till mig, så jag hade något meningsfullt att göra där i soffan! Och alla vet ju att det enda som hjälper en ömmande hals är glass. Chokladglass i synnerhet. Ibland kan det hjälpa om man blippar med sin nya mobiltelefon också....


Det är omöjligt att skriva ett blogginlägg i dessa dagar utan att nämna Michael Jacksons frånfälle. Jag trodde inte jag hade någon särskild relation till honom, mer än att hans skiva Dangerous var den första cd-skiva jag ägde. Men hans bortgång har gjort mig underligt sorgsen och tom. Han hade mer talang i ett av sina handskbeklädda fingrar än vad många av dagens tillverkade artister har i hela kroppen och han var till synes en vilsen själ som förtjänat ett långt och gott liv i ro efter sina sista stora konserter. Nu blir det inte så. Vila i frid, MJ!



I övrigt har min hjärna försatt sig själv i något slags semester-mode och registrerar inte mycket av det som händer i världen. Jag flyter runt i min lilla ledighetsbubbla och längtar nog lite ibland till nya jobbet i höst. Mina tankar är lite spridda här och var och det är inte alltid de låter sig samlas i ett blogginlägg, därav det glesa inflödet här....

Nu är det nog läge för några SATC-avsnitt till, eftersom jag i mitt ynkande fått G att klippa gräset i mitt ställe. God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
Vore bra med lite mera regn tror jag. Så "bästa-vännen" kan få tillbaka någon mer av sina SATC-dvd's. Dom vi har kvar börjar bli lite tjatiga...

Men det är ju bra att dom har kommit till nytta inte bara hemma hos oss..!

Syns på tisdag!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...