Fortsätt till huvudinnehåll

Åska, halsont & lite sorg

.
Lagom till G fick semester och det äntligen gavs möjlighet att bada (Jag åker inte och badar med vilddjuren ensam: jag vill gärna ha med mig båda hem...) sjönk temperaturen med 15 grader och åskan parkerade över familjen T:s residens. Det har åskat här varje dag i fyra dagar. Ingen tripp till någon svalkande pöl således. Som tur var avverkade vi tre sjöar på två dagar under förra helgen till barnens och jyckens stora förtjusning.


Vi minisemestrar bara i år. Vi har redan hunnit med en tripp till Vadstena och en till Söderköping. I Vadstena bjöds det på godisregn (vanligt också iofs), knallar och halvtaskig coverbandsmusik. Kottarna ville förstås åka karusell och jag försökte att vara fördomsfri och inte bry mig om att attraktionerna i det kringresande tivolit såg fallfärdiga ut. Jag såg iallafall till att monstren endast tog plats i de karuseller som hade lägst fallhöjd och alla var glada och nöjda. Vi åt glass och slog bara sönder ett glas på restauranten när vi åt lunch. En bra dag.


I Söderköping genomförde vi det (smått obligatoriska och) årliga besöket på Smultronstället. En fantastisk inrättning för sådana som jag (som inte kan få nog av sötsaker, that is). Efter en timmes köande och därefter lång väntan slurpade jag och G i oss varsin Rock ´n roll och barnen varsin Gottegrisen. Jag frös som en hund med fem kulor glass i magen, men gott var det!


Igår fick jag ett ryck och gick loss i förrådet. Efter att ha inventerat där presenterar jag här en allmän inbjudan: vem som helst som känner sig sugen kan bara dyka upp och plocka med sig valfri pinal därifrån. Det finns allt från tv-apparater till växthus, så ta chansen! Efter några timmars rensande lyckades jag iallafall frilägga pingisbordet. Dock får man nog spela "still-pingis" om man ska spela, för det finns inte mycket svängrum runtomkring....


I slutfasen av rensandet ringer telefonen och strax meddelar G att bror och tillhörande fästmö (japp, så ligger det till nuförtiden! Fina grejer!) ämnar dyka upp. "Vi tänkte se till barnen medan ni grillar!", var instruktionerna. Huset såg då ut som hus gör när två vilda och levnadsglada småpojkar samt ett par städtrötta föräldrar bott i det i ett par veckor: förj-vligt. Vi har aldrig städat vårt hus så fort förut. Tack P & A för att ni kom, så att det blev lite ordning!


Kanske var det allt städande eller kånkandet och återställandet av vår havererade vedstapel eller överdosen av glass eller möjligen en kombination av alla tre, men idag har jag mest legat i någon soffa och tyckt synd om mig själv för jag har så ont i halsen. Tur att finaste vännen lånat ut Sex and the City till mig, så jag hade något meningsfullt att göra där i soffan! Och alla vet ju att det enda som hjälper en ömmande hals är glass. Chokladglass i synnerhet. Ibland kan det hjälpa om man blippar med sin nya mobiltelefon också....


Det är omöjligt att skriva ett blogginlägg i dessa dagar utan att nämna Michael Jacksons frånfälle. Jag trodde inte jag hade någon särskild relation till honom, mer än att hans skiva Dangerous var den första cd-skiva jag ägde. Men hans bortgång har gjort mig underligt sorgsen och tom. Han hade mer talang i ett av sina handskbeklädda fingrar än vad många av dagens tillverkade artister har i hela kroppen och han var till synes en vilsen själ som förtjänat ett långt och gott liv i ro efter sina sista stora konserter. Nu blir det inte så. Vila i frid, MJ!



I övrigt har min hjärna försatt sig själv i något slags semester-mode och registrerar inte mycket av det som händer i världen. Jag flyter runt i min lilla ledighetsbubbla och längtar nog lite ibland till nya jobbet i höst. Mina tankar är lite spridda här och var och det är inte alltid de låter sig samlas i ett blogginlägg, därav det glesa inflödet här....

Nu är det nog läge för några SATC-avsnitt till, eftersom jag i mitt ynkande fått G att klippa gräset i mitt ställe. God kväll!

Kommentarer

Anonym sa…
Vore bra med lite mera regn tror jag. Så "bästa-vännen" kan få tillbaka någon mer av sina SATC-dvd's. Dom vi har kvar börjar bli lite tjatiga...

Men det är ju bra att dom har kommit till nytta inte bara hemma hos oss..!

Syns på tisdag!

/Herr W

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...