.
Ikväll är det kyligt och ensamt i borgen T. G har farit till Obama-land och jag roddar hushållet för mig själv den här veckan. Fruktansvärt. Men för att citera en känd schlagersångerska så är det så att "jag börjar bli van". Den som trodde att forskare sitter i sina laboratorier och/eller kontor år ut och år in får tänka om. Den sorten jag är gift med far världen runt. Det är Indien hit, Tyskland dit, Stockholm stup i kvarten och Spanien mera sällan. Jag missunnar honom intet av detta, men det är tyst, tomt och tråkigt här utan G. Det värsta är dock ångesten innan han åker. I flera dagar gruvar jag mig inför all ensamhet och allt slit. Och den biten har jag ju lyckligtvis klarat av för denna gång.
Sedan sist har jag fått ett smakprov på livet som tonårsmamma. I lördags skjutsade jag mina tonåringar (min mamma & sambo) till fest, efter att jag först spenderat ett par timmar som hårlockare och smakråd åt den förstnämnda. Sen satt jag sömnigt och fnittrade åt "The axis of evil" tills det var dags att huttra ut till bilen vid midnatt för att hämta dem igen. Söndag morgon var jag vaken ett par timmar innan jag hurtigt drog upp rullgardinen i deras sovrum och meddelade att kaffet var klart. Mina söner kommer att hata mig när deras tur kommer....
Min stora jul-längtan har också vunnit mark. Så fort det blir frost börjar julandarna vakna här och jag börjar planera hur huset ska hälsa julgästerna i år. Jag har köpt några nya ljusanordningar, ny julgransoutfit (lugn, du framtida gran, inga orange pynt i år) och en julkalender (av grann-tösen som sålde för sin ridklubb). Nu önskar jag bara att den här veckan ska vara över, så att jag kan gå upp helt i pysselpsykosen. Konstigt nog står även ett par gröna ryamattor och en ljuskrona av taggtråd på vill ha-listan. Man kan ju inte vara precis som alla andra.
Nu ska jag strax hänge mig åt duschen och sedan Cityakuten. Det är lika bra att jag erkänner att jag följer serie-eländet, även om jag inte är stolt över det. Heja, Luka & Abbey!
God kväll!
Kommentarer