Fortsätt till huvudinnehåll

Ålderskris

.
Årstiderna i Sverige är så ärliga. De smyger sig inte på en som en lömsk tjuv om natten utan hoppar fram med ett triumferande "TA-DA!" och fnissar sedan åt våra försök att rota fram rätt klädespersedlar som alltid ligger längst in i garderoben. Och årets sommar är inget undantag. Maj kom, med 20 grader, strålande sol, grillning på altanen, svettiga barn och dammiga bilar. Och som ett brev på posten kommer ålderskriserna ut på vägarna.

Ålderskriserna är i huvudsak män, i princip alltid tunnhåriga sådana, men det ser man inte för hjälmen. Med skinnstället stramande över den begynnande eller fullblommande ölkaggen tronar de på sina förkromade monster. Motorcyklister således. De finns i två varianter: ovan nämnda och den mer våghalsiga sorten. De senare är oftast trettio år yngre och deras odjur brukar vara mer färgglada och plastbeklädda. Dessutom kör de alltid mycket fortare. På vägen hem idag mötte jag flera exemplar av båda sorterna. En av dem körde om mig på bakhjulet. Gissa vilken kategori han tillhörde?

Sedan har vi de som tycker att det blivit för dyrt att köpa större skinnställ varje år och som istället satsat på en taklös bil att glida omkring i och känna vinden i stråna som finns kvar. Såna dräller det också av på vägarna när solen kikar fram. För ett tag sedan såg jag en krypa fram på grusvägen hemmave. Haveri? Djur på vägen? Sevärdhet vid vägkanten? Icke. Pappa T levererade den självklara förklaringen: "bilen är svart, han vill inte ha den dammig!" Och är det någon som har strategier för hur man håller en bil pedantiskt rent så är det min pappa, det ska ni veta!
Jag har lite svårt att förstå nyttan med en pryl som man använder fyra gånger om året (d v s när solen skiner) och sedan putsar på resten av tiden. Men var och en blir salig på sitt sätt. Jag kanske inte ska kasta sten i mitt mobilglashus. Och jag kan inte låta bli att fundera över vad jag själv ska investera i nästa år då jag ska genomlida min egen 30-årskris. Ska det stämma med användningsfrekvensen lär det väl bli någon form av träningsredskap: motionscykel eller dylikt. Men pengamässigt ligger det nog närmare till hands med en moped,en flygel eller en häst. Såvida det inte finns mobiltelefoner i 50 000 kr-klassen nästa år! Hur som helst kommer både krisen och krisyttringarna att redovisas här på bloggen, så håll utkik! Tips för framgångsrik krishantering emottages tacksamt!


Kommentarer

Unknown sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tuss sa…
Som socionom torde du redan ha grundutrustningen, men då du eventuellt kan ha glömt detta kan undertecknad bifoga en erinran.
1. Palestinasjal-döljer dubbelhakor, värmer gott samt kan användas som näsduk vid svåra ångestattacker! Finns numer i många tjusiga färger.
2. Näbbstövlar-fotriktiga och praktiska på den långa vandringen genom livet, samt kan åsamka rejäl smärta när du vill fota till de som har den dåliga smaken att påpeka din stigande ålder eller den fula färgan på din livsnödvändiga palestinasjal!
3. Kubikvis med rödtjut-att dränka sorgerna till glömska med om ovanstående inte räcker till. Ger också mod och kraft att fota till ovan nämnda stollar!
Hjälper inget av detta är det bara hispa-tjack som gäller. Själv har jag plågat mig i genom detta och befinner mig nu i en alldeles för tidig 40-års kris. Då fick man ta och köpa sig en gitarr. Nu ska jag klippa av ett par jeans och lära mig en Cat Stevens låt, så är jag hme free! Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...