.
Ibland blir det glest mellan bloggarna. Det är så när livet springer fortare än vad orken och fingrarna förmår hinna med. Tiden går ju fort när man har roligt. Vi närmar oss skolavslutningen. En högtid som jag egentligen borde vara oberörd av i dagsläget, men som jag får ta del av tack vare mitt fantastiska jobb. Terminen är på sluttampen och för de flesta av mina kids (på jobbet) är det rena himmelriket. För ett fåtal innebär dock sommarlovet en tid utan varken trygga kompisar, vuxna eller rutiner och dessa bär i regel ångesten på utsidan. Och jag hjälper dem att bära så gott jag kan. Hos en del av niorna finns dessutom gymnasieågren: var ska jag ta vägen? Kommer jag in? Måste jag bli VUXEN nu? Det pendlar snabbt mellan uppsluppna sommarlovsplaneringar till allvarliga framtidsfunderingar i vår smutsiga soffa. Och jag hänger gärna med i kasten.
I helgen har vi firat något som jag hört på P1 (och allt de säger på P1 är sant) snudd på kan räknas som en högtid numera: Eurovision song contest. Det är något vi samlas kring, planerar vår dag efter, pratar om, läser om. Vi väljer mat med omsorg och laddar upp med snacks i soffan. Vi har visserligen ingen grönsak att skutta runt som till jul och midsommar, men jag törs satsa en relativt stor påse smågodis (något som är mycket värdefullt för mig) att det nog var en hel del svenskar som tog några John Travolta-steg framför tv:n när Perellan rev av "Hero" igår. Och idag kan vi läsa om fiaskon, klädchocker och fel låt vann som vanligt. Lika säkert som "Gör festmat av dina julbordrester"-tipsen i mellandagarna. Det känns tryggt. Frågar du mig, var det fel låt som vann. Norges låt var skönast, men Frankrikes egentligen den bästa. Det skulle dock INGEN schlagerfundamentalist erkänna. Jag trodde nog ändå att Grekland skulle sopa hem det, men hej, det finns tydligen många som gillar konståkning ute i Europa.
Förutom midsommar, som familjen T i år förmodligen ska fira ute på någon trevlig ö, tack vare några trevliga människor som bjudit oss dit, har vi två viktiga högtider i familjen inom nära räckhåll. Min egen så-nära-30-man-kan-komma-födelsedag och en vecka senare E:s 4-årsdito. Jag har önskat mig ett Wii (http://www.nintendo.se/wii/wii, bild här till vänster). Förmodligen ett desperat försök att inte erkänna den obönhörliga vuxendomen. Egentligen behöver jag en högtryckstvätt och 170 m villastängsel mycket mer, men jag väljer att ignorerar det i dagsläget. Kanske för att jag har munsår, ont i halsen och är förkyld och därför är lite synd om.
En högtid som passerade obemärkt härhemma var dock Mors dag. Inga paket eller teckningar till mamma M inte. Som en helt ologisk hämnd förvägrar jag min egen mamma uppmärksamheten: men du, mamma S, du vet att jag tycker om dig ändå, tror jag. Nu finns det ju iallafall på pränt härute i cyberspace, vad nu det kan vara värt.
Tack för ikväll!
Ibland blir det glest mellan bloggarna. Det är så när livet springer fortare än vad orken och fingrarna förmår hinna med. Tiden går ju fort när man har roligt. Vi närmar oss skolavslutningen. En högtid som jag egentligen borde vara oberörd av i dagsläget, men som jag får ta del av tack vare mitt fantastiska jobb. Terminen är på sluttampen och för de flesta av mina kids (på jobbet) är det rena himmelriket. För ett fåtal innebär dock sommarlovet en tid utan varken trygga kompisar, vuxna eller rutiner och dessa bär i regel ångesten på utsidan. Och jag hjälper dem att bära så gott jag kan. Hos en del av niorna finns dessutom gymnasieågren: var ska jag ta vägen? Kommer jag in? Måste jag bli VUXEN nu? Det pendlar snabbt mellan uppsluppna sommarlovsplaneringar till allvarliga framtidsfunderingar i vår smutsiga soffa. Och jag hänger gärna med i kasten.
I helgen har vi firat något som jag hört på P1 (och allt de säger på P1 är sant) snudd på kan räknas som en högtid numera: Eurovision song contest. Det är något vi samlas kring, planerar vår dag efter, pratar om, läser om. Vi väljer mat med omsorg och laddar upp med snacks i soffan. Vi har visserligen ingen grönsak att skutta runt som till jul och midsommar, men jag törs satsa en relativt stor påse smågodis (något som är mycket värdefullt för mig) att det nog var en hel del svenskar som tog några John Travolta-steg framför tv:n när Perellan rev av "Hero" igår. Och idag kan vi läsa om fiaskon, klädchocker och fel låt vann som vanligt. Lika säkert som "Gör festmat av dina julbordrester"-tipsen i mellandagarna. Det känns tryggt. Frågar du mig, var det fel låt som vann. Norges låt var skönast, men Frankrikes egentligen den bästa. Det skulle dock INGEN schlagerfundamentalist erkänna. Jag trodde nog ändå att Grekland skulle sopa hem det, men hej, det finns tydligen många som gillar konståkning ute i Europa.
Förutom midsommar, som familjen T i år förmodligen ska fira ute på någon trevlig ö, tack vare några trevliga människor som bjudit oss dit, har vi två viktiga högtider i familjen inom nära räckhåll. Min egen så-nära-30-man-kan-komma-födelsedag och en vecka senare E:s 4-årsdito. Jag har önskat mig ett Wii (http://www.nintendo.se/wii/wii, bild här till vänster). Förmodligen ett desperat försök att inte erkänna den obönhörliga vuxendomen. Egentligen behöver jag en högtryckstvätt och 170 m villastängsel mycket mer, men jag väljer att ignorerar det i dagsläget. Kanske för att jag har munsår, ont i halsen och är förkyld och därför är lite synd om.En högtid som passerade obemärkt härhemma var dock Mors dag. Inga paket eller teckningar till mamma M inte. Som en helt ologisk hämnd förvägrar jag min egen mamma uppmärksamheten: men du, mamma S, du vet att jag tycker om dig ändå, tror jag. Nu finns det ju iallafall på pränt härute i cyberspace, vad nu det kan vara värt.
Tack för ikväll!
Kommentarer