Fortsätt till huvudinnehåll

En liten bit magi

.
Det krävs ibland lite magi för att väcka en sovande blogg. Och nu har det faktiskt hänt något som inspirerat mina fingrar igen. För det finns sådant som får tiden att stanna till. Som när två blir tre. När man och kvinna plötsligt också är pappa och mamma. När ett par blir en familj. Så enormt enkelt och ofattbart komplicerat. Hon anlände på natten och idag fick jag lägga näsan mot hennes rosa kind och vara faster för allra första gången. En ny människa, så stor i sin litenhet, fick hänga en stund på min axel och dela sin värme med mig. Det är ingenting annat än magi.

Lite omtumlade såg de ut, de nyblivna föräldrarna. Och fastän det är nästan på dagen åtta år sedan jag själv debuterade som mamma, känner jag igen det. En känslomässig urladdning som lämnar en lite blek och trött, men lugn och lycklig. Idag kan jag inte för mitt liv minnas eller förstå hur det var innan. Undrar om de kommer känna likadant?

Jag är så glad för att jag nu får stå i utkanten av den här magin, att jag får låna den söta doften, den fjuniga hjässan och den lena kinden ibland. Närmare magin än så kanske jag aldrig kommer igen.

Att den lilla, nya kommer att få det fint är ingen som tvivlar på. Och kräsen kommer hon nog att vara eftersom hon minsann inte kunde tänka sig att komma ut förrän det erbjöds hus på landet med eget rum. Och vilka föräldrar som helst dög inte heller.

Innan jag lämnade henne idag viskade jag i hennes lilla öra: ett löfte om alla storasystertips i världen, om hon vill och behöver i framtiden. Samt om en tillgiven faster som kommer anstränga sig för att vara lagom nära.

Välkommen A!

Kommentarer

Anonym sa…
Hello friends, how is everything, and what you want to say concerning this paragraph, in my
view its in fact awesome in favor of me.

Review my web blog - acoustic guitar chord

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...