.
Så var det juldagskväll 2011. Stormen Dagmar sliter och rycker i huset och jag sitter vid tv:n och tittar på en krokryggig tant och hennes kor. Det nyper i hjärtat av det. Av glädje att människor fortfarande vågar och kan leva precis som de tycker är bäst för dem. Och av sorg för vad somliga tycker är bäst för dem.
Vi är mitt uppe i den goda julen, men jag känner mig ganska färdigfirad redan ikväll. Igår sprang julafton förbi med skinkaköttbullargrötkalleankatomtepaketchoklad i ett enda virrvarr. För sjätte året samlade jag (nästan) alla mina älsklingsmänniskor samt två rosettprydda hundar omkring mig och gjorde allt det där som man ska. Inte en enda sekund gladdes vi åt Jesu födelse. Istället åt vi obscena mängder kött, socker och fett, läste dåliga rim och förfasades över mängden julklappar. Tomten kom och gick och lurade nog barnen även detta år. Och den allra finaste klappen var varken påkostad eller inslagen: en fastertitel till mig och min syster lagom till midsommar. Tack, mina fina, för den!
Och idag blev det repris, med andra favoritmänniskor och en gnutta lägre tempo, men utan tomte. Det är egentligen fantastiskt så många godhjärtade filurer jag har inblandade i mitt liv, men just nu, här, ikväll är jag för trött för att tänka på det. Nattligt julrimmande och förväntansladdade barn som vaknat före kl 6 har lämnat lite plats för sömn i mitt liv de senaste dygnen. Kanske reparerar jag skadan inatt, kanske sitter jag, min vana trogen, kvar för länge här.
Det känns som att det snart kryper ut Paradispraliner och knäck ur öronen på mig, så lite väl mycket av den goda julen har jag nog fått i mig. Imorgon vill jag sova länge och sedan hasa runt i pyjamas på våra nylagda golv resten av dagen. Det kommer jag inte få, men man kan väl få drömma?
Ett försenat God Jul till Er som ännu inte övergivit den sömniga bloggen. Och för säkerhets skull också ett Gott 2012!
Så var det juldagskväll 2011. Stormen Dagmar sliter och rycker i huset och jag sitter vid tv:n och tittar på en krokryggig tant och hennes kor. Det nyper i hjärtat av det. Av glädje att människor fortfarande vågar och kan leva precis som de tycker är bäst för dem. Och av sorg för vad somliga tycker är bäst för dem.
Vi är mitt uppe i den goda julen, men jag känner mig ganska färdigfirad redan ikväll. Igår sprang julafton förbi med skinkaköttbullargrötkalleankatomtepaketchoklad i ett enda virrvarr. För sjätte året samlade jag (nästan) alla mina älsklingsmänniskor samt två rosettprydda hundar omkring mig och gjorde allt det där som man ska. Inte en enda sekund gladdes vi åt Jesu födelse. Istället åt vi obscena mängder kött, socker och fett, läste dåliga rim och förfasades över mängden julklappar. Tomten kom och gick och lurade nog barnen även detta år. Och den allra finaste klappen var varken påkostad eller inslagen: en fastertitel till mig och min syster lagom till midsommar. Tack, mina fina, för den!
Och idag blev det repris, med andra favoritmänniskor och en gnutta lägre tempo, men utan tomte. Det är egentligen fantastiskt så många godhjärtade filurer jag har inblandade i mitt liv, men just nu, här, ikväll är jag för trött för att tänka på det. Nattligt julrimmande och förväntansladdade barn som vaknat före kl 6 har lämnat lite plats för sömn i mitt liv de senaste dygnen. Kanske reparerar jag skadan inatt, kanske sitter jag, min vana trogen, kvar för länge här.
Det känns som att det snart kryper ut Paradispraliner och knäck ur öronen på mig, så lite väl mycket av den goda julen har jag nog fått i mig. Imorgon vill jag sova länge och sedan hasa runt i pyjamas på våra nylagda golv resten av dagen. Det kommer jag inte få, men man kan väl få drömma?
Ett försenat God Jul till Er som ännu inte övergivit den sömniga bloggen. Och för säkerhets skull också ett Gott 2012!
Kommentarer