.
Bloggen drabbades av tillfällig narkolepsi under mars 2011. Det var vädret som gjorde mig förvirrad: det regngråa signalerade helt klart att vi var i början av februari och det fanns ju redan flera inlägg därifrån. Eftersom det aldrig (jag upprepar: aldrig) händer något roligt i februari drog jag slutsatsen att det som var värt att berätta om redan var berättat om. Jag ber om ursäkt för detta, men det är sånt som händer. Men nu har april kommit, med flera decimeter gegga på vägarna och glittrigt vårvatten i dikena. För en stund sedan räfsade jag björkris från gräsmattan i ganska aggressivt solsken och jag såg en liten ö av snödroppar samt en liten, till synes mycket lycklig, tant med en bukett tussilago när jag åkte hem från universitetet idag. Jag tror att den där våren jag nästan gett upp hoppet om ändå har kommit. Lyckligtvis är det också sånt som händer.
I mars skapades det symmetri i familjen T. Är man två vuxna, som har två barn, två kaniner, två bilar, två tv-apparater, två datorer, två telefoner osv blir det till slut pinsamt uppenbart att man inte kan ha bara en hund. Vi har nu åtgärdat detta genom att åka till en gård i Småland och hämta en storpudelherre som just fyllt sju månader. Han är jättestor, jättemjuk och jättehårig och börjar så smått förstå att han numera heter Molle (eftersom det betyder just mjuk på latin). Molle är väldigt inredningsintresserad. Till exempel tycker han att skor kommer bäst till sin rätt om man ställer dem i en hundbädd eller på en vardagsrumsmatta (udda skor förstås: det är så mainstream att ha hela paret på samma ställe): hallgolvet får en särskild patina om man täcker det med blomjord och rottingkorgar är det fulaste som finns: de strimlar man och kastar i närmaste kompost. Vissa typer av mattor är också fula, men det löser man genom att kissa på dem: då försvinner de. Den allra senaste trenden är att ha nosmärken på alla speglar och fönsterrutor cirka 80 cm upp från golvet: ger ett vacker skuggspel på golvet så här när vårsolen vaknat till liv. Molle är miljömedveten också: allt som ligger i återvinningskassarna kan återanvändas som tuggleksaker.
Ja, jag vet vad du tänker: varför pudel? Jo, G:s allergi meddelade att våra alternativ är krullig hund eller ingen hund alls. Ingen hund alls, finns inte på världskartan. Alltså: krullig hund. Och så Sigge, förstås, annars är det ju bara en hund (vilket var helt och fullt nog, om du frågar honom).
Åter till sånt som händer. För en dryg vecka sedan var det söndag i Rucklet. Söndag i Rucklet är tråkigt och inte särskilt avslappnande när man ska umgås med två orastade småkillar. Därför styrde vi Zafiran åt sydost för att besöka småkillarnas morfar. Där bjöds det lunch med tillhörande våffelkalas samt mingel med min farmor, bror, blivande svägerska och en hund med ADHD. Eftersom jag och Molle har skilda inredningsstilar fick han följa med oss. Besöket var en komplett succé. Molle inledde starkt med att kissa en rejäl pöl på en matta. Snyggt. Därefter tackade storebror T för våfflorna genom att kräkas upp dem på morfars soffa. Sedan gjorde jag en insats genom att ställa upp fönstret på vid gavel (för att vädra ut spylukten), vilket ordnade med en nedblåst och därmed trasig lampa. När jag till slut retat upp farmor genom att vara helt oöverens med henne, kändes det som att dagen var fulländad och att det därför var läge att åka hem. Om det inte vore för att min käre far har blodsband till oss hade han nog slängt ut oss och jag hade förstått honom. Nästa gång kanske vi ska umgås i Rucklet istället, så att vi kan ta hand om eventuella läckande kroppsvätskor, eller vad säger du, far? Jag vet förresten redan vad du säger: "Det är sånt som händer."
Till sommaren har jag nu ordnat arbete för mig själv. Avlönat sådant, som omväxling. Tyvärr är det en anställning i fel (?) bransch, men det får duga. Jag tröstar mig med (OBS! SKRYTVARNING!) att jag hittills ordnat VG på allt jag tagit mig för på utbildningen och att jag nog därför kan bli en riktigt hyfsad medicinsk sekreterare vad det lider.
Nu ska jag ta mig en chokladbit i soffan. Sånt som händer en måndagkväll.
Bloggen drabbades av tillfällig narkolepsi under mars 2011. Det var vädret som gjorde mig förvirrad: det regngråa signalerade helt klart att vi var i början av februari och det fanns ju redan flera inlägg därifrån. Eftersom det aldrig (jag upprepar: aldrig) händer något roligt i februari drog jag slutsatsen att det som var värt att berätta om redan var berättat om. Jag ber om ursäkt för detta, men det är sånt som händer. Men nu har april kommit, med flera decimeter gegga på vägarna och glittrigt vårvatten i dikena. För en stund sedan räfsade jag björkris från gräsmattan i ganska aggressivt solsken och jag såg en liten ö av snödroppar samt en liten, till synes mycket lycklig, tant med en bukett tussilago när jag åkte hem från universitetet idag. Jag tror att den där våren jag nästan gett upp hoppet om ändå har kommit. Lyckligtvis är det också sånt som händer.
I mars skapades det symmetri i familjen T. Är man två vuxna, som har två barn, två kaniner, två bilar, två tv-apparater, två datorer, två telefoner osv blir det till slut pinsamt uppenbart att man inte kan ha bara en hund. Vi har nu åtgärdat detta genom att åka till en gård i Småland och hämta en storpudelherre som just fyllt sju månader. Han är jättestor, jättemjuk och jättehårig och börjar så smått förstå att han numera heter Molle (eftersom det betyder just mjuk på latin). Molle är väldigt inredningsintresserad. Till exempel tycker han att skor kommer bäst till sin rätt om man ställer dem i en hundbädd eller på en vardagsrumsmatta (udda skor förstås: det är så mainstream att ha hela paret på samma ställe): hallgolvet får en särskild patina om man täcker det med blomjord och rottingkorgar är det fulaste som finns: de strimlar man och kastar i närmaste kompost. Vissa typer av mattor är också fula, men det löser man genom att kissa på dem: då försvinner de. Den allra senaste trenden är att ha nosmärken på alla speglar och fönsterrutor cirka 80 cm upp från golvet: ger ett vacker skuggspel på golvet så här när vårsolen vaknat till liv. Molle är miljömedveten också: allt som ligger i återvinningskassarna kan återanvändas som tuggleksaker.
Ja, jag vet vad du tänker: varför pudel? Jo, G:s allergi meddelade att våra alternativ är krullig hund eller ingen hund alls. Ingen hund alls, finns inte på världskartan. Alltså: krullig hund. Och så Sigge, förstås, annars är det ju bara en hund (vilket var helt och fullt nog, om du frågar honom).
Åter till sånt som händer. För en dryg vecka sedan var det söndag i Rucklet. Söndag i Rucklet är tråkigt och inte särskilt avslappnande när man ska umgås med två orastade småkillar. Därför styrde vi Zafiran åt sydost för att besöka småkillarnas morfar. Där bjöds det lunch med tillhörande våffelkalas samt mingel med min farmor, bror, blivande svägerska och en hund med ADHD. Eftersom jag och Molle har skilda inredningsstilar fick han följa med oss. Besöket var en komplett succé. Molle inledde starkt med att kissa en rejäl pöl på en matta. Snyggt. Därefter tackade storebror T för våfflorna genom att kräkas upp dem på morfars soffa. Sedan gjorde jag en insats genom att ställa upp fönstret på vid gavel (för att vädra ut spylukten), vilket ordnade med en nedblåst och därmed trasig lampa. När jag till slut retat upp farmor genom att vara helt oöverens med henne, kändes det som att dagen var fulländad och att det därför var läge att åka hem. Om det inte vore för att min käre far har blodsband till oss hade han nog slängt ut oss och jag hade förstått honom. Nästa gång kanske vi ska umgås i Rucklet istället, så att vi kan ta hand om eventuella läckande kroppsvätskor, eller vad säger du, far? Jag vet förresten redan vad du säger: "Det är sånt som händer."
Till sommaren har jag nu ordnat arbete för mig själv. Avlönat sådant, som omväxling. Tyvärr är det en anställning i fel (?) bransch, men det får duga. Jag tröstar mig med (OBS! SKRYTVARNING!) att jag hittills ordnat VG på allt jag tagit mig för på utbildningen och att jag nog därför kan bli en riktigt hyfsad medicinsk sekreterare vad det lider.
Nu ska jag ta mig en chokladbit i soffan. Sånt som händer en måndagkväll.
Kommentarer