Fortsätt till huvudinnehåll

Aprilväder?

.
Och så kom den då. Våren. Påsken här på slätten var så varm att gullvivor kikade upp ur gräsmattan. Vi spenderade hela den långa, varma helgen hemma. På påskdagen samlade vi ihop lite släktingar i solen och G la allt han hittade i köket på det nyskrubbade grillgallret. Sedan satt vi där och åt i väntan på att påskharen (jag) skulle komma och placera färgglada ägg med onyttigt innehåll, bland buskar och träd. Det är tydligen så vi firar Jesu uppståndelse här. Barnen (inkl mina syskon) åt socker tills det sprutade ur öronen på dem och jag blev fräknig. Det var en rolig dag. Nu sitter väl mest hela Sverige och hukar inför Det Stora Väderbakslaget, för det måste väl komma ett sånt? Eller kommer alla lena brittsommardagar att dras av för att kompensera för sommaren i april?


Det vore ju på sätt och vis synd. Inte för mig dock. Jag har nämligen krånglat mig ur mitt sommarjobb, pausat pluggandet och beslutat mig för att arbeta i en av Sveriges viktigaste organisationer under hösten. Ja, jag vet, mina karriärbeslut är ungefär som aprilväder, men vad ska man göra när det börjar klia i socialarbetarfingrarna igen? Jag är iallafall glad och stolt. Introduktionen jag varit med på igår och idag gav bara mersmak. Är jag hemma nu?

Men innan det blir allvar igen ska jag slutföra terminen i Örebro och ta mig an sommaren 2011 som kommer vara rik på ledighet och fattig på pengar. Livet är inte så dumt, inte så dumt alls, för att citera en Facebook-vän.

Imorgon är det fredag och vips blir det valborg. Den firas med (för få) gamla vänner, mycket ost, kanske en liten brasa, men säkert med en väldigt liten hund.

Vi hörs!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...