Fortsätt till huvudinnehåll

Aprilväder?

.
Och så kom den då. Våren. Påsken här på slätten var så varm att gullvivor kikade upp ur gräsmattan. Vi spenderade hela den långa, varma helgen hemma. På påskdagen samlade vi ihop lite släktingar i solen och G la allt han hittade i köket på det nyskrubbade grillgallret. Sedan satt vi där och åt i väntan på att påskharen (jag) skulle komma och placera färgglada ägg med onyttigt innehåll, bland buskar och träd. Det är tydligen så vi firar Jesu uppståndelse här. Barnen (inkl mina syskon) åt socker tills det sprutade ur öronen på dem och jag blev fräknig. Det var en rolig dag. Nu sitter väl mest hela Sverige och hukar inför Det Stora Väderbakslaget, för det måste väl komma ett sånt? Eller kommer alla lena brittsommardagar att dras av för att kompensera för sommaren i april?


Det vore ju på sätt och vis synd. Inte för mig dock. Jag har nämligen krånglat mig ur mitt sommarjobb, pausat pluggandet och beslutat mig för att arbeta i en av Sveriges viktigaste organisationer under hösten. Ja, jag vet, mina karriärbeslut är ungefär som aprilväder, men vad ska man göra när det börjar klia i socialarbetarfingrarna igen? Jag är iallafall glad och stolt. Introduktionen jag varit med på igår och idag gav bara mersmak. Är jag hemma nu?

Men innan det blir allvar igen ska jag slutföra terminen i Örebro och ta mig an sommaren 2011 som kommer vara rik på ledighet och fattig på pengar. Livet är inte så dumt, inte så dumt alls, för att citera en Facebook-vän.

Imorgon är det fredag och vips blir det valborg. Den firas med (för få) gamla vänner, mycket ost, kanske en liten brasa, men säkert med en väldigt liten hund.

Vi hörs!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Beställningsjobb

. Man ska inte titta för noga på sitt liv, för då kan man bli lite nedstämd. (Man ska heller inte använda "man" när man menar "jag". Jag håller på att öva mig på detta och ber om överseende.) Det senaste ledet i min navelskådning har fått mig att inse hur lite jag faktiskt gör av fri vilja. Låt oss titta på en vardag. Jag går upp kl 6. Första tvånget. Fru Nattuggla skulle mycket hellre ligga och såsa till 10 om hon fick och sedan äta frukost/läsa tidning i någon timme innan hon knallade iväg till jobbet. Det första jag sedan gör, när jag ytterst motvilligt tvingat kroppen att lämna sängvärmen, är att gå in till någon av mina prinsar och försöka få liv i honom. Tvång. Båda lintottarna har förstått vitsen med att sova åtminstone till 8 och aktar jag mig inte får jag ett mycket tonårsaktigt "Dumma mamma!"-fräsande från sängen. Efter många "måste" hit och "bråttom" dit kommer vi ner till frukostbordet. Kroppen ber om rostade mackor, marmela...