.
Jag har nu avverkat 11 dagars ledighet och har hittills ingenting att klaga på. Sverige tar i ända från tårna i sin ambition att leverera sommar i år. Extrem värme, lite åska och sol, sol, sol. Precis som Pippi har jag nya fräknar och prickigt sommarskinn: jag blir bara fläckigare och fläckigare för varje sommar. Utanför doftar det vått hö, eftersom det nyss regnat på vår ihjälbrända gräsmatta och på balkongen surrar storfamiljen Geting som flyttat in precis där taksidorna möts. Vi har glass i frysen och en uppblåst plastpool på gräsmattan. Lasse har sjungit mig lycklig på Stångebrofältet. Sommar.
På sommaren semestrar man och det har vi gjort en hel dag på Kolmården. Vi startade dagen innan med att skrämma upp E ordentligt när vi beskrev hur turen i Safariparken skulle gå till. "Vi ska ju inte åka IN i burarna, eller hur?" "Jorå", replikerade jag och syster illmarigt. E blev en nyans vitare. Men både han och hans bror var nöjda och trötta när det spanat djur en hel dag. Vi såg en elefant duscha och en björn leka med ett bowlingklot.
Idag har vi varit på 50-årskalas och ätit tårta med ca 25 andra i klibbvärmen i Hemmatorpet. Där var det sig likt: katten gömde sig under badkaret och alla syskon trätte frejdigt med varandra. Sedan vi kommit hem har jag hunnit promenera hunden i ett ljummet åskregn samt försökt vara datahacker och klura ut varför jag inte kan få titta på SVTplay i min (nya, fina) mobil via wi-fi. Jag loggade morskt in på vår router och klickade runt bland alla siffror en stund, innan jag insåg att det var just det de var för mig: bara siffror. Många siffror. Nu har jag gett upp.
Till sommaren i Rucklet hör också målarfärg. I år har vi hittills angripit lekstugealtangolv, garagedörrar, köksskåpsluckor samt ett oskyldigt soffbord med våra penslar och rollrar (ful pluralform, men vad gör man?). Brunt, vitt, grönt och vitt igen är kulörerna vi använt. Jag märker att jag trivs lite bättre med Rucklets skavanker, när jag inte tar dem på så stort allvar och låter konstiga, färgglada idéer bara kletas på. Om några liter (färg) kanske jag mår riktigt bra här. Vi får se. I höst kommer vi också föräras med en ny ytter- och källardörr. Fint.
Nu ska jag ge mig ut i den myggiga sommarkvällen och ge kaninerna kvällsmat innan jag intar ryggläge tillsammans med Club Dead (tredje boken om Sookie och Bill). God kväll.
Jag har nu avverkat 11 dagars ledighet och har hittills ingenting att klaga på. Sverige tar i ända från tårna i sin ambition att leverera sommar i år. Extrem värme, lite åska och sol, sol, sol. Precis som Pippi har jag nya fräknar och prickigt sommarskinn: jag blir bara fläckigare och fläckigare för varje sommar. Utanför doftar det vått hö, eftersom det nyss regnat på vår ihjälbrända gräsmatta och på balkongen surrar storfamiljen Geting som flyttat in precis där taksidorna möts. Vi har glass i frysen och en uppblåst plastpool på gräsmattan. Lasse har sjungit mig lycklig på Stångebrofältet. Sommar.
På sommaren semestrar man och det har vi gjort en hel dag på Kolmården. Vi startade dagen innan med att skrämma upp E ordentligt när vi beskrev hur turen i Safariparken skulle gå till. "Vi ska ju inte åka IN i burarna, eller hur?" "Jorå", replikerade jag och syster illmarigt. E blev en nyans vitare. Men både han och hans bror var nöjda och trötta när det spanat djur en hel dag. Vi såg en elefant duscha och en björn leka med ett bowlingklot.
Idag har vi varit på 50-årskalas och ätit tårta med ca 25 andra i klibbvärmen i Hemmatorpet. Där var det sig likt: katten gömde sig under badkaret och alla syskon trätte frejdigt med varandra. Sedan vi kommit hem har jag hunnit promenera hunden i ett ljummet åskregn samt försökt vara datahacker och klura ut varför jag inte kan få titta på SVTplay i min (nya, fina) mobil via wi-fi. Jag loggade morskt in på vår router och klickade runt bland alla siffror en stund, innan jag insåg att det var just det de var för mig: bara siffror. Många siffror. Nu har jag gett upp.
Till sommaren i Rucklet hör också målarfärg. I år har vi hittills angripit lekstugealtangolv, garagedörrar, köksskåpsluckor samt ett oskyldigt soffbord med våra penslar och rollrar (ful pluralform, men vad gör man?). Brunt, vitt, grönt och vitt igen är kulörerna vi använt. Jag märker att jag trivs lite bättre med Rucklets skavanker, när jag inte tar dem på så stort allvar och låter konstiga, färgglada idéer bara kletas på. Om några liter (färg) kanske jag mår riktigt bra här. Vi får se. I höst kommer vi också föräras med en ny ytter- och källardörr. Fint.
Nu ska jag ge mig ut i den myggiga sommarkvällen och ge kaninerna kvällsmat innan jag intar ryggläge tillsammans med Club Dead (tredje boken om Sookie och Bill). God kväll.
Kommentarer