.
Fredag i Rucklet. Jag sitter i soffan med sushi i magen och värk i huvudet. Konstaterar matt att jag överlevt ännu en vecka. I soffan sitter en snorig pojke och hans lillebror och knaprar fredagsgodis framför Gustav på tv. Och utanför fönstret sjunker snön. Det kommer nog en vår, trots allt. Och en helg.
Tre dagar denna vecka var E inte i dagisfärdigt skick, vilket gav mig en, och G två, vab-dagar. Igår kom jag hem framåt 18:30 och mötes av två pratsugna kottar i hallen. De var fullständigt uppslukade av filmen Kung Fu Panda som de sysselsatt sig med under dagen. Min jobbtrötta hjärna fick omedelbart en utmaning i att försöka begripa deras referat av filmen, när de båda satte igång att berätta med en frekvens och frenesi som påminde mycket om den Piff och Puff har i sin del av Kalle Ankas julafton. Berättelsen ackompanjerades av ljudeffekter och kroppsliga gestaltningar av utvalda scener. Det enda jag förstod var att det var många djur i filmen och att ett av dem var en "lillepard" enligt V. "LEOpard" kontrade E. "Och en myra", fortsatte V. "SYRSA", rättade E. Det var inte svårt att le.
Barn besitter en hel del kompetenser, jag önskar att jag ägde just nu. Förmågan till helhjärtat engagemang är en. Tryggheten att testa vad som helst som är nytt och aldrig skämmas om det blir fel, är en annan. Kraften att lyssna på sina egna behov och leva ut dem, en tredje. Bakom M:s stressade, högpresterande vuxenfasad är jag övertygad om att det sitter en liten unge, som kan allt det där, och kurar. Jag önskar jag visste vad som lockar fram henne. Kanske en film med en "lillepard" i?
Vuxenfasaden fick dock lite avslappning i tisdags, när hon nästan skrattade ihjäl sig åt Fredrik Lindström. Svårt att säga vad som var roligast; när han orerade om skillnaden på "hej" och "hejhej" eller när han kallade Billys panpizza för "en tekaka med slaktavfall"? Många skratt blev det iallafall och min kropp blev glad för lite endorfiner. Kanske blir det fler ikväll för i dvd-spelaren sitter Tomas Järvhedens "Seriöst roligt" och väntar...
Innan jag viker ihop datorn för idag vill jag bara lämna en textrad från Hästpojken, som med sorglig precision beskriver min syn på livet just nu: vi går runt på jorden ett tag och ljuger om vad vi tänker.
God kväll!
Kommentarer