Fortsätt till huvudinnehåll

Det var längesedan..


.... jag drabbades av något jag ville förklara (LW-referens för kännare). Det är kallt, kallt och inspirationen har frusit. Eller är det så att jag plötsligt tvivlar på om mina navelbetraktelser har något underhållningsvärde härute? Oftast rinner blogginläggen av mina fingrar utan att jag ens behöver tänka, men nu har det varit torka.

2010 började fruset. Söta Syster byggde en snögubbe med barnen, men den syns nästan inte längre, för sedan dess har Hollywood-snön vräkt ner. Vi bor i ett vykort. Det är oerhört vackert och på något vis tryggt. Det är vinter så som det ska vara. Ett egendomligt lugn sänker sig över M.

Detta lugn är en behaglig motvikt till prestationsstressen jag har på jobbet. När mitt allra bästa inte är nog, blir situationen frustrerande självförtroendet tillknycklat. Då är det tur att det finns ett G härhemma, som kan släta ut de värsta skrynklorna och få mig att våga igen. Dock kan inga bokstäver i världen få mig att förstå hur jag ska räcka till överallt. Hur gör man?

Jag sänder också en tacksam tanke till den kloka M som tog två dagars semester och därför ordnade en hel veckas sammanhängande ledighet i årets begynnelse. Sju dagars hemmasåsande i myskläder sysselsatt av filmer, städning och tv-spel. Någon vred ner tempot och plötsligt fanns det tid att andas, tänka och känna.

Vi får se när fingrarna vill berätta något nästa gång. God kväll!

Kommentarer

Söta Syster :) sa…
Låter som du har det lite halvkärvt emellanåt...men du är ju min storasyster...vilket måste resultera i att du kommer reda ut situationen till det bästa möjliga :)! Vi har ju skuggorna bakom oss trots allt.
11 januari 2010 kl. 21:01
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...
7 kommentarer
Läs mer

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...
3 kommentarer
Läs mer

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...
3 kommentarer
Läs mer