.... jag drabbades av något jag ville förklara (LW-referens för kännare). Det är kallt, kallt och inspirationen har frusit. Eller är det så att jag plötsligt tvivlar på om mina navelbetraktelser har något underhållningsvärde härute? Oftast rinner blogginläggen av mina fingrar utan att jag ens behöver tänka, men nu har det varit torka.
2010 började fruset. Söta Syster byggde en snögubbe med barnen, men den syns nästan inte längre, för sedan dess har Hollywood-snön vräkt ner. Vi bor i ett vykort. Det är oerhört vackert och på något vis tryggt. Det är vinter så som det ska vara. Ett egendomligt lugn sänker sig över M.
Detta lugn är en behaglig motvikt till prestationsstressen jag har på jobbet. När mitt allra bästa inte är nog, blir situationen frustrerande självförtroendet tillknycklat. Då är det tur att det finns ett G härhemma, som kan släta ut de värsta skrynklorna och få mig att våga igen. Dock kan inga bokstäver i världen få mig att förstå hur jag ska räcka till överallt. Hur gör man?
Jag sänder också en tacksam tanke till den kloka M som tog två dagars semester och därför ordnade en hel veckas sammanhängande ledighet i årets begynnelse. Sju dagars hemmasåsande i myskläder sysselsatt av filmer, städning och tv-spel. Någon vred ner tempot och plötsligt fanns det tid att andas, tänka och känna.
Vi får se när fingrarna vill berätta något nästa gång. God kväll!
2010 började fruset. Söta Syster byggde en snögubbe med barnen, men den syns nästan inte längre, för sedan dess har Hollywood-snön vräkt ner. Vi bor i ett vykort. Det är oerhört vackert och på något vis tryggt. Det är vinter så som det ska vara. Ett egendomligt lugn sänker sig över M.
Detta lugn är en behaglig motvikt till prestationsstressen jag har på jobbet. När mitt allra bästa inte är nog, blir situationen frustrerande självförtroendet tillknycklat. Då är det tur att det finns ett G härhemma, som kan släta ut de värsta skrynklorna och få mig att våga igen. Dock kan inga bokstäver i världen få mig att förstå hur jag ska räcka till överallt. Hur gör man?
Jag sänder också en tacksam tanke till den kloka M som tog två dagars semester och därför ordnade en hel veckas sammanhängande ledighet i årets begynnelse. Sju dagars hemmasåsande i myskläder sysselsatt av filmer, städning och tv-spel. Någon vred ner tempot och plötsligt fanns det tid att andas, tänka och känna.
Vi får se när fingrarna vill berätta något nästa gång. God kväll!
Kommentarer