Sköna maj?

.

Gräsänketillvaron lämnar inte så mycket utrymme för bloggande, som den observante bloggläsaren säkert insett. Det är fortfarande ensamt här i rucklet, särskilt så här dags på dygnet när kottar och hund sover. Ikväll är det dessutom ruskigt kallt, trots att jag ordnat så att det sprakar och viner från öppna spisen. Dock har sköna maj kommit och gör verkligen skäl för sitt namn! På vår gräsmatta böjer gullvivorna behagfullt sina nackar och i rabatterna framför huset kämpar röda och gula tulpaner om uppmärksamheten framför våra vitmjuka spireabollar. Tack, svärmor! I högsommarhelgen tog jag säsongens första varv med gräsklipparen, så tomten ser riktigt trevlig ut för tillfället. Naturen är ny och vacker och jag önskar att jag hade ro att njuta av det.

Men maj är ingen skön månad för mig och alla andra som arbetar i skolan. Av läsåret återstår fem veckor och betygsstress och skolleda kokar i korridorerna. Vi försöker hjälpa till där vi kan, men åtminstone för mig sviker arbetslusten i den omorganisationsförlamning vi befinner oss i. Inget driver framåt och allt är osäkert. Vakuum. Nej, i år blir maj en månad att bara bita ihop över och ta sig igenom. Särskilt då G är på andra sidan ett stort hav.

Kanske beror min kritiska inställning till maj månad på att jag inledde den med ett antal timmars infernaliskt frysande, då jag befann mig på traditionellt valborgsfirande på lillort. Tyvärr innebär detta traditionella valborgsfirande drivor av alkoholpåverkade ungdomar kring en gigantisk eld. Jag blev fältarbetare för en kväll och det var bra. Mycken fylla var det, men få situationer spårade ur, vi var välkomna dit vi kom och kvällen får godkänt. Och trots att jag var spik nykter var jag mäkta bakis dagen därpå av förlorad nattsömn och överansträngning av promenadbenen. Det märks att jag snart fyller 30; jag har blivit för gammal för uteliv.

Nu ska jag stjälpa i mig en stor kopp hett te och bädda ner mig bland fleecefiltarna framför tv:n, så kanske jag tinar upp så småningom! Bye!