Fortsätt till huvudinnehåll

Sköna maj?

.
Gräsänketillvaron lämnar inte så mycket utrymme för bloggande, som den observante bloggläsaren säkert insett. Det är fortfarande ensamt här i rucklet, särskilt så här dags på dygnet när kottar och hund sover. Ikväll är det dessutom ruskigt kallt, trots att jag ordnat så att det sprakar och viner från öppna spisen. Dock har sköna maj kommit och gör verkligen skäl för sitt namn! På vår gräsmatta böjer gullvivorna behagfullt sina nackar och i rabatterna framför huset kämpar röda och gula tulpaner om uppmärksamheten framför våra vitmjuka spireabollar. Tack, svärmor! I högsommarhelgen tog jag säsongens första varv med gräsklipparen, så tomten ser riktigt trevlig ut för tillfället. Naturen är ny och vacker och jag önskar att jag hade ro att njuta av det.

Men maj är ingen skön månad för mig och alla andra som arbetar i skolan. Av läsåret återstår fem veckor och betygsstress och skolleda kokar i korridorerna. Vi försöker hjälpa till där vi kan, men åtminstone för mig sviker arbetslusten i den omorganisationsförlamning vi befinner oss i. Inget driver framåt och allt är osäkert. Vakuum. Nej, i år blir maj en månad att bara bita ihop över och ta sig igenom. Särskilt då G är på andra sidan ett stort hav.

Kanske beror min kritiska inställning till maj månad på att jag inledde den med ett antal timmars infernaliskt frysande, då jag befann mig på traditionellt valborgsfirande på lillort. Tyvärr innebär detta traditionella valborgsfirande drivor av alkoholpåverkade ungdomar kring en gigantisk eld. Jag blev fältarbetare för en kväll och det var bra. Mycken fylla var det, men få situationer spårade ur, vi var välkomna dit vi kom och kvällen får godkänt. Och trots att jag var spik nykter var jag mäkta bakis dagen därpå av förlorad nattsömn och överansträngning av promenadbenen. Det märks att jag snart fyller 30; jag har blivit för gammal för uteliv.

Nu ska jag stjälpa i mig en stor kopp hett te och bädda ner mig bland fleecefiltarna framför tv:n, så kanske jag tinar upp så småningom! Bye!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer