Obalans

.

Ibland tänker jag att meningen med livet helt enkelt är att hålla balansen. Att kompensera med nöjen när tristessen tippar över, kväva rastlöshet med aktivitet, laga trötthet med vila. Att hitta en jämvikt bland alla toppar och dalar, en linje att följa. Jag tycker själv att jag lyckas ganska bra med detta. Efter snart 30 år känner jag mig själv så pass att jag vet vad jag behöver göra för att bli av med de flesta obehag. Och obehagen uppstår i obalansen. När jag kört över en vän i ett samtal genom att obetänksamt låta min egen svada ta över; glömt att låta den andre tycka och tänka. När jag sysslat med uteslutande vardagsbestyr i flera dagar. När jobbet slukat all min energi. Men tyvärr ligger inte alltid makten över balansen hos mig. Hade den gjort det hade den gångna veckan sett mycket annorlunda ut.

Familjen T lämnar nämligen en vecka i svår obalans bakom sig nu. En sällsynt elak maginfluensa i oslagbar kombination med feber och hosta tvingade bort oss från jobb och dagis och samtliga familjemedlemmar har fått en överdos av Disney Channel och soffliggande. Somliga även av kräktorkande. För övrigt borde det satsas mer resurser på forskning kring kräksjukor: tänk vilka samhällskostnader de ger upphov till! Vi snackar stort produktionsbortfall.

För att råda bot på disharmonin i familjen har vi försökt fylla helgen med aktiviteter. Större delen av lördagen bestod av sängbyggande. Sedan vi flyttade till rucklet har vår monstersäng Bangsund från IKEA stått nedmonterad i minsta spånskivebeståndsdel i källaren i väntan på att E skulle lämna trilla-ur-sängenåldern. E har dock aldrig varit i den åldern och nu när V har vuxit ur spjälsängen bestämde vi oss för att bokstavligen tvinga upp E på högre nivåer vad det gäller sängar och låta lillebror ärva hans säng. G kämpade tappert och framåt eftermiddagen stod den där i hela sin laminatvita prakt. Stor som en mindre friggebod. E strålade som en sol: han fick en STOR säng, då måste han också vara STOR. Själva bädden är en meter från golvet och under den finns gott om plats för Playmobilflygplan, Byggare Bob-garage och andra livsnödvändigheter. När E stuvat in allt han kunde därunder konstaterade han att han inte behöver vara rädd för några monster under sängen, för de skulle helt enkelt inte få plats. Vilken tur!

Lite senare rastade vi barnen med en skogspromenad av lite större mått. Vi undersökte älgbajs (bilden) och röksvamp. V ramlade ca 48 gånger och fastnade med foten mellan två stenar en gång. Men vi kom hem med hedern och vår mentala hälsa i behåll. Och det doftade faktiskt lite vår ute. Det finns hopp.

Dagens schema bjuder på lunch på sta´n, Pettson & Findus: Glömligheter på bio och danspass på Friskis. Sedan är jag i balans för en ny vecka!

Vi ses!