.
Våren snoozar visst många gånger innan den vaknar i år. Ikväll faller snön över Östergötland och eftersom ljusslingan i äppelträdet fortfarande hänger kvar infinner sig en viss julstämning. Jag är utless på vinter. Jag brukar ta de flesta motgångar med jämnmod: sällan hamnar jag i känslosvall av någon mer svårhanterad art. Men imorse, när jag tvingades ta fram isskrapan i svinkylan igen, hade jag med lätthet gett Kung Bore på käften om jag kunnat. Väck våren NU!
Ensam hemma är jag också och det är som vanligt trist. E korrigerade mig dock vänligt förut: "Mamma, du är ju inte ensam: vi är ju här! Fast du är ju ensam vuxen förstås..." Min äldste son blir några år äldre så fort pappa inte är hemma. Han städar och plockar, håller ordning på lillebror och är allmänt hjälpsam. Jag måste ha gjort något bra för att förtjäna mina kottar. Och jag ska försöka tänka på det imorgon bitti när de tycker att leken "Rockband" är en bra sysselsättning kl 6:20. Leken går till så här: alla inblandade skaffar ett instrument av något slag, d v s en sopkvast, leksakssvärd, hink eller liknande. Sedan gäller det bara att gasta så högt att ingen av de andra lekdeltagarna hörs, samt banka på eller med sitt instrument. Mamma Morgonpigg älskar den här leken. Inte.
Annat spännande som händer i veckan är att jag missar två av mina favoritpass på Friskis samt att Zafiran ska ombesiktas. Nädå, jag är inte bitter.
Som en liten svag ljusglimt i snöyran läste jag dock i tidningen att Lars Demian ska spela på en gratisfestival här i faggorna i sommar. Lars Demian är ju en av mina favoritmänniskor. Och när vi nu ändå pratar musik och favoritmänniskor vill jag få till protokollet att Melissa Horns & Lars Winnerbäcks "Som jag hade dig förut" är smärtsamt vacker. Missa inte den.
Våren snoozar visst många gånger innan den vaknar i år. Ikväll faller snön över Östergötland och eftersom ljusslingan i äppelträdet fortfarande hänger kvar infinner sig en viss julstämning. Jag är utless på vinter. Jag brukar ta de flesta motgångar med jämnmod: sällan hamnar jag i känslosvall av någon mer svårhanterad art. Men imorse, när jag tvingades ta fram isskrapan i svinkylan igen, hade jag med lätthet gett Kung Bore på käften om jag kunnat. Väck våren NU!
Ensam hemma är jag också och det är som vanligt trist. E korrigerade mig dock vänligt förut: "Mamma, du är ju inte ensam: vi är ju här! Fast du är ju ensam vuxen förstås..." Min äldste son blir några år äldre så fort pappa inte är hemma. Han städar och plockar, håller ordning på lillebror och är allmänt hjälpsam. Jag måste ha gjort något bra för att förtjäna mina kottar. Och jag ska försöka tänka på det imorgon bitti när de tycker att leken "Rockband" är en bra sysselsättning kl 6:20. Leken går till så här: alla inblandade skaffar ett instrument av något slag, d v s en sopkvast, leksakssvärd, hink eller liknande. Sedan gäller det bara att gasta så högt att ingen av de andra lekdeltagarna hörs, samt banka på eller med sitt instrument. Mamma Morgonpigg älskar den här leken. Inte.Annat spännande som händer i veckan är att jag missar två av mina favoritpass på Friskis samt att Zafiran ska ombesiktas. Nädå, jag är inte bitter.
Som en liten svag ljusglimt i snöyran läste jag dock i tidningen att Lars Demian ska spela på en gratisfestival här i faggorna i sommar. Lars Demian är ju en av mina favoritmänniskor. Och när vi nu ändå pratar musik och favoritmänniskor vill jag få till protokollet att Melissa Horns & Lars Winnerbäcks "Som jag hade dig förut" är smärtsamt vacker. Missa inte den.
Men nu är jag lika trött som våren, så god natt och på återskrivande!
Kommentarer