Fortsätt till huvudinnehåll

Livskris for dummies


Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris:
  • Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande.
  • Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning,  spela säckpipa eller föda upp marsvin.
  • Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon  med två hjul eller utan tak.
  • Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt.
  • Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån.
  • Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet.
  • Din omgivning undrar om du är i en livskris.
  • Du vill ha en tatuering. OBS: Gäller endast om du inte har några sedan innan.
  • Lite Botox kanske?
  • Du tittar kritiskt på människorna du har i ditt liv och undrar varför det var just de där som blivit kvar. Valde du dem, var dem de enda som stod ut med dig eller (gud förbjude) är de dem som blev över?
  • Du börjar köpa kläder i affärer du tidigare inte ens visste fanns.
  • Du tar en mazarin till fika och hinner inte äta upp den för du fastnar i tanken "är jag verkligen en person som fikar på mazarin? Vad säger det om mig om jag äter en mazarin?".
  • Du byter profilbild på sociala medier ungefär en gång per dygn för att den du hade inte känns tillräckligt "du".
  • Du gillar plötsligt tanken på en sladdis.
  • Du adopterar "coola uttryck" som "cringe" eller "rage quitta" från dina tonårsbarn.
  • Du slutar prata om dig själv.
  • Du slutar aldrig prata om dig själv.
  • Du läser längtansfullt reportage om personer som bor i husbil året runt eller har byggt sitt hus av gamla båtcontainrar.
  • Du överväger att lämna din politiska hemvist.
  • Du kan fantisera i timmar kring vem du hade varit om du bott kvar i din barndomsstad/utbildat dig till tolk/blivit popstjärna/inte kunnat få barn/gift dig med Brad Pitt/upptäckt att du egentligen är bisexuell.
Eventuella likheter med verkliga personers krisande är oavsiktliga och slumpmässiga. :-)


Om ett halvår eller två hoppas jag kunna återkomma med en överlevnadsguide. Nykrisad från min containervilla. När processen skrubbat bort allt ovidkommande, så att bara själva stommen finns kvar; ståltråden i blomsterkransen, pinnen i glassen, gulan i ägget. Undrar vem jag är då?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Älskade tvättstuga!

. Jag har sorg. Igår kom domen: jag kommer att få leva utan min älskade tvättstuga hela sommaren. Hur ska detta gå? Men det är ofrånkomligt. Gipstaket är genomblött och mjukt som bebistuggat smörgåsrån på en yta av 3 kvm. Och vem vet vad för otäckheter som gömmer sig under? Att vi dessutom kommer att leva utan köksgolv tycker jag, konstigt nog, är ett mindre problem. Ibland förstår jag inte min egen hjärna. Min och tvättstugans goda förhållande inleddes redan när vi flyttade in i huset. Den är STOR! I lägenheten vi bodde i innan vi kom till huset hade vi visserligen egen tvättmaskin, men knappt någon plats att hänga tvätt på. Helt plötsligt hade jag ett helt rum fullt av skåp och hyllor. Gott om plats för torkställningar och tvättkorgar. Under den värsta (jo, man får säga så. Det betyder inte att man inte älskar sina barn!) småbarnstiden var tvättstugan en riktig tillflyktsort. Den ligger i källaren. Det är svalt och tyst och jag lämnade gärna kottarna på bottenvåningen hos G för att s...

Om epilering

. Jag har ganska nyligen kommit ut ur den värsta spädbarnsbubblan. Den som innebär att man tycker att man har klätt upp sig så fort man har en tröja utan kräk på eller känner sig helpiffig bara för att man hunnit borsta håret innan man gick ut. Mindre tid för amning och annan babyservice, ger mer tid för att se sig i spegeln. Och när jag gjorde det fick jag en plötslig lust att lägga den nyvunna egentiden på diverse skönhetsvård. Jag behövde och behöver lite renovering. I föregående inlägg berättade jag om olika saker man kan utsätta sin kropp för i syfte att bli snyggare/lenare/brunare/mjukare/fräschare. Jag glömde en viktig sak: epilering . Jag fick en epilator i födelsedagspresent. Jag gissar att tillverkarna var mäkta nöjda när de kom på det namnet och därför slapp kalla mojängen för det den är: en hårutslitare . (Jag avser då inte hårutslitare i meningen att apparaten nöter på håret utan att den med våld och skärpa avlägsnar håret från den plats där det behagar växa. Hu.) Dock va...