Fortsätt till huvudinnehåll

Livskris for dummies


Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris:
  • Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande.
  • Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning,  spela säckpipa eller föda upp marsvin.
  • Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon  med två hjul eller utan tak.
  • Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt.
  • Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån.
  • Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet.
  • Din omgivning undrar om du är i en livskris.
  • Du vill ha en tatuering. OBS: Gäller endast om du inte har några sedan innan.
  • Lite Botox kanske?
  • Du tittar kritiskt på människorna du har i ditt liv och undrar varför det var just de där som blivit kvar. Valde du dem, var dem de enda som stod ut med dig eller (gud förbjude) är de dem som blev över?
  • Du börjar köpa kläder i affärer du tidigare inte ens visste fanns.
  • Du tar en mazarin till fika och hinner inte äta upp den för du fastnar i tanken "är jag verkligen en person som fikar på mazarin? Vad säger det om mig om jag äter en mazarin?".
  • Du byter profilbild på sociala medier ungefär en gång per dygn för att den du hade inte känns tillräckligt "du".
  • Du gillar plötsligt tanken på en sladdis.
  • Du adopterar "coola uttryck" som "cringe" eller "rage quitta" från dina tonårsbarn.
  • Du slutar prata om dig själv.
  • Du slutar aldrig prata om dig själv.
  • Du läser längtansfullt reportage om personer som bor i husbil året runt eller har byggt sitt hus av gamla båtcontainrar.
  • Du överväger att lämna din politiska hemvist.
  • Du kan fantisera i timmar kring vem du hade varit om du bott kvar i din barndomsstad/utbildat dig till tolk/blivit popstjärna/inte kunnat få barn/gift dig med Brad Pitt/upptäckt att du egentligen är bisexuell.
Eventuella likheter med verkliga personers krisande är oavsiktliga och slumpmässiga. :-)


Om ett halvår eller två hoppas jag kunna återkomma med en överlevnadsguide. Nykrisad från min containervilla. När processen skrubbat bort allt ovidkommande, så att bara själva stommen finns kvar; ståltråden i blomsterkransen, pinnen i glassen, gulan i ägget. Undrar vem jag är då?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Det blåser idag!

Vinden tjuter runt knuten här. På slätten kommer man inte undan. Är det höst redan? Inte för att det gör mig någonting, jag gillar hösten. Det är någonting tryggt med att allt börjar om och blir vardag igen. Då behöver jag inte välja och bestämma så mycket själv utan får ett tryggt schema att följa. Hur tråkig är jag egentligen? Eller lat kanske? Fast just den här hösten kanske jag har rätt att längta lite. Nytt jobb. Ska bli roligt, men känns lite ödesdigert. Nu bor vi här och nästa gång jag eventuellt tröttnar kommer jag inte ha någon bra ursäkt till byte. Fler barn ska vi ju inte heller ha.... Har vi ju sagt. Sen flyttar F ut. Syster F. Moster F. Beger sig söderut för att bli beläst. Tre månader med svängdörr, sjutton logistik-sms om dagen och rufshårade bakisfrukostar vid 12-tiden, är slut. Kan bli tomt eller skönt eller bådeoch här.Vet iallafall en liten E som kommer att längta, fråga och rycka i dörrhandtaget på mornarna. G och jag kanske längtar något mindre. Du får ursäkta, F. ...