Fortsätt till huvudinnehåll

Livskris for dummies


Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris:
  • Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande.
  • Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning,  spela säckpipa eller föda upp marsvin.
  • Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon  med två hjul eller utan tak.
  • Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt.
  • Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån.
  • Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet.
  • Din omgivning undrar om du är i en livskris.
  • Du vill ha en tatuering. OBS: Gäller endast om du inte har några sedan innan.
  • Lite Botox kanske?
  • Du tittar kritiskt på människorna du har i ditt liv och undrar varför det var just de där som blivit kvar. Valde du dem, var dem de enda som stod ut med dig eller (gud förbjude) är de dem som blev över?
  • Du börjar köpa kläder i affärer du tidigare inte ens visste fanns.
  • Du tar en mazarin till fika och hinner inte äta upp den för du fastnar i tanken "är jag verkligen en person som fikar på mazarin? Vad säger det om mig om jag äter en mazarin?".
  • Du byter profilbild på sociala medier ungefär en gång per dygn för att den du hade inte känns tillräckligt "du".
  • Du gillar plötsligt tanken på en sladdis.
  • Du adopterar "coola uttryck" som "cringe" eller "rage quitta" från dina tonårsbarn.
  • Du slutar prata om dig själv.
  • Du slutar aldrig prata om dig själv.
  • Du läser längtansfullt reportage om personer som bor i husbil året runt eller har byggt sitt hus av gamla båtcontainrar.
  • Du överväger att lämna din politiska hemvist.
  • Du kan fantisera i timmar kring vem du hade varit om du bott kvar i din barndomsstad/utbildat dig till tolk/blivit popstjärna/inte kunnat få barn/gift dig med Brad Pitt/upptäckt att du egentligen är bisexuell.
Eventuella likheter med verkliga personers krisande är oavsiktliga och slumpmässiga. :-)


Om ett halvår eller två hoppas jag kunna återkomma med en överlevnadsguide. Nykrisad från min containervilla. När processen skrubbat bort allt ovidkommande, så att bara själva stommen finns kvar; ståltråden i blomsterkransen, pinnen i glassen, gulan i ägget. Undrar vem jag är då?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Försmak

. Jorå, nu kan jag erkänna det: jag har varit nervös för den helg som snart är slut. Sedan ganska många veckor har jag vetat att om jag skulle bli 30-årsfirad, skulle det ske denna helg. Men jag har inte vetat när, hur länge, av vilka och på vilket sätt. Ingen bekäm sits för fru Kontrollfreak. Jag har misstänksamt ställt frågor till G och noga observerat och analyserat hans svar: vad var på gång? Något förutseende har jag hållit huset hyfsat iordning och det fick en sista omgång på lördagens morgon innan jag tog med E till bollbusandet (någon slags fotbollsträning). G tyckte att det var ganska viktigt att just jag stod för skjutsandet denna morgon, så jag borstade håret och drog på lite mascara bara utifall att. På hemvägen sträckte jag förväntansfullt på halsen när jag skymtade huset och nog fick jag en besviken rynka mellan ögonbrynen när jag konstaterade att vår garageuppfart var tom. Inga bilar = inga gäster. Så klev jag lite småbutter in i hallen och hann vädra några sekunder med...
3 kommentarer
Läs mer

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...
4 kommentarer
Läs mer

Låta bli

Gör du också så bland? Blir hängande i tanken vid ett ord eller uttryck. Tänker det, smakar det, gång på gång tills det ömsom helt tappar sin betydelse, ömsom blir helt obegripligt, en liten samling bokstäver och ljud bara. Ibland tar de ett sånt varv med mig, orden. Och det blir den omväg som behövs för att jag ska förstå. Tror att det är därför jag tycker så mycket om dem. Orden. En stund den här sommaren tänkte jag på att låta bli. På hur ofta jag inte låtit bli. Hur jag har mixtrat, donat, grejat, pressat, skruvat, puttat, övertalat och krumbuktat för att få livet/mig själv/någon annan/något annat att röra sig i den riktning jag uppfattat som den rätta. Och hur det ganska ofta skavt och skevat och hur jag ändå fortsatte. Det går att streta på ganska länge om en bara tittar åt rätt (fel?) håll. Inte sällan har mitt arbete också handlat om att baxa tingens ordning i andra riktningar än dit de själva vandrat. Kanske går det att kalla mig både envis och tjurskallig till följd av dett...
2 kommentarer
Läs mer