Fortsätt till huvudinnehåll

Livskris for dummies


Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris:
  • Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande.
  • Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning,  spela säckpipa eller föda upp marsvin.
  • Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon  med två hjul eller utan tak.
  • Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt.
  • Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån.
  • Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet.
  • Din omgivning undrar om du är i en livskris.
  • Du vill ha en tatuering. OBS: Gäller endast om du inte har några sedan innan.
  • Lite Botox kanske?
  • Du tittar kritiskt på människorna du har i ditt liv och undrar varför det var just de där som blivit kvar. Valde du dem, var dem de enda som stod ut med dig eller (gud förbjude) är de dem som blev över?
  • Du börjar köpa kläder i affärer du tidigare inte ens visste fanns.
  • Du tar en mazarin till fika och hinner inte äta upp den för du fastnar i tanken "är jag verkligen en person som fikar på mazarin? Vad säger det om mig om jag äter en mazarin?".
  • Du byter profilbild på sociala medier ungefär en gång per dygn för att den du hade inte känns tillräckligt "du".
  • Du gillar plötsligt tanken på en sladdis.
  • Du adopterar "coola uttryck" som "cringe" eller "rage quitta" från dina tonårsbarn.
  • Du slutar prata om dig själv.
  • Du slutar aldrig prata om dig själv.
  • Du läser längtansfullt reportage om personer som bor i husbil året runt eller har byggt sitt hus av gamla båtcontainrar.
  • Du överväger att lämna din politiska hemvist.
  • Du kan fantisera i timmar kring vem du hade varit om du bott kvar i din barndomsstad/utbildat dig till tolk/blivit popstjärna/inte kunnat få barn/gift dig med Brad Pitt/upptäckt att du egentligen är bisexuell.
Eventuella likheter med verkliga personers krisande är oavsiktliga och slumpmässiga. :-)


Om ett halvår eller två hoppas jag kunna återkomma med en överlevnadsguide. Nykrisad från min containervilla. När processen skrubbat bort allt ovidkommande, så att bara själva stommen finns kvar; ståltråden i blomsterkransen, pinnen i glassen, gulan i ägget. Undrar vem jag är då?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Halleluja, hon är uppstånden!

. Doris är återfunnen. Vi 9-tiden kikade hon fram under lekstugan och lät sig strax infångas. Nu sitter hon och sörjer sin förlorade frihet i tryggt förvar i buren tillsammans med Lisa. Glädjen i rucklet är stor! På återskrivande!

En presentation från andra hållet

. När jag ska presentera (=marknadsföra?) mig på allehanda forum på Det Fantastiska Världsomspännande Nätet, drabbas jag ofta av prestationsångest. Vad vill människor veta? Vilka delar av min person är intressanta/spännande/viktiga att framhålla? Och framför allt: hur bra kan jag framställa mig själv utan att det syns att jag ljuger? Om alla människor skulle vara som de framställer sig på nätet, skulle ingen mobbas och ingen skulle kriga. Alla är "glada, öppna" och "gillar att festa med kompisar" (om man är singel) eller "mysa med familjen" (om man har barn). Eller? Man ser inte så ofta personer som noterar intressen som: näspetning, mobbning eller prygling av hundvalpar. Och det är få som har fördomar om alla möjliga människor, äter på tok för mycket sötsaker samt är avundssjuk på alla som är bättre/har det bättre än de själva. Men jag är övertygad om att dessa människor finns (jag är ju en, om man bortser från mobbningen och pryglingen). Därför ska jag n...