Fortsätt till huvudinnehåll

Livskris for dummies


Jag passerar inte 40 år förrän 2019, men tänker som vanligt vara ute i god tid , även med krisandet. Generös är fint att vara, så därför delar jag nu frikostigt med mig av mina (inte nödvändigtvis självupplevda men utfunderade) bästa ledtrådar till att du möjligen kan befinna dig i kris:
  • Du (som erkänd soffpotatis) börjar tycka att det här med att genomföra en Svensk klassiker låter tilltalande.
  • Du känner plötsligt ett behov av en ny hobby t ex knyppling, fallskärmshoppning,  spela säckpipa eller föda upp marsvin.
  • Du vet att ditt liv skulle bli komplett bara du köpte något onödigt dyrt och blankt t ex ett fordon  med två hjul eller utan tak.
  • Ditt yrke verkar plötsligt förlegat/onödigt jobbigt/tråkigt.
  • Du står och stirrar på din spegelbild och undrar vart allt det där som hänger ner/har blivit fläckigt/rynkar sig har kommit ifrån.
  • Du funderar på att sluta alternativt börja tro på Gud/Allah/Jahve eller annan valfri entitet.
  • Din omgivning undrar om du är i en livskris.
  • Du vill ha en tatuering. OBS: Gäller endast om du inte har några sedan innan.
  • Lite Botox kanske?
  • Du tittar kritiskt på människorna du har i ditt liv och undrar varför det var just de där som blivit kvar. Valde du dem, var dem de enda som stod ut med dig eller (gud förbjude) är de dem som blev över?
  • Du börjar köpa kläder i affärer du tidigare inte ens visste fanns.
  • Du tar en mazarin till fika och hinner inte äta upp den för du fastnar i tanken "är jag verkligen en person som fikar på mazarin? Vad säger det om mig om jag äter en mazarin?".
  • Du byter profilbild på sociala medier ungefär en gång per dygn för att den du hade inte känns tillräckligt "du".
  • Du gillar plötsligt tanken på en sladdis.
  • Du adopterar "coola uttryck" som "cringe" eller "rage quitta" från dina tonårsbarn.
  • Du slutar prata om dig själv.
  • Du slutar aldrig prata om dig själv.
  • Du läser längtansfullt reportage om personer som bor i husbil året runt eller har byggt sitt hus av gamla båtcontainrar.
  • Du överväger att lämna din politiska hemvist.
  • Du kan fantisera i timmar kring vem du hade varit om du bott kvar i din barndomsstad/utbildat dig till tolk/blivit popstjärna/inte kunnat få barn/gift dig med Brad Pitt/upptäckt att du egentligen är bisexuell.
Eventuella likheter med verkliga personers krisande är oavsiktliga och slumpmässiga. :-)


Om ett halvår eller två hoppas jag kunna återkomma med en överlevnadsguide. Nykrisad från min containervilla. När processen skrubbat bort allt ovidkommande, så att bara själva stommen finns kvar; ståltråden i blomsterkransen, pinnen i glassen, gulan i ägget. Undrar vem jag är då?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ångest i salongen

. Ikväll glittrade löven frostigt och jag kunde utan att känna mig fåfäng sätta på mig nya mössan. Det är kallt. Men november är strax här, så det är väl inte mycket att orda om. Jag har haft en god kväll. Team-building med favorit-damerna från jobbet. Mycken indisk (stark) mat och på det, bio: Patrik 1,5 . Vi hade en föreställning om att filmen skulle kunna användas i undervisning på något sätt. Och, oj, vad den kan användas. Här fanns tjogvis med trådar att nysta i tillsammans med tonåringar. Den trasige tonårskillen. Homosexuell kärlek. Homosexuellt sex. Brusten kärlek. Homofobi. Svek. Familjebegreppet. Föräldraroller. Adoption. Listan blir lång. Salongen var i princip full. Filmen började och sorlprasslet mojnade. Småfnittrig presentationsscen på duken. Spridda skratt. En minut senare håller huvudrollsparet om varandra som förälskade människor gör. Mummel, fnitter och skratt. (Manlig) Homosexuell ömhet är svår att hantera. Särskilt om man själv är kille, 15 år och på bio med sitt k...

Stor och snäll?

. Jag tittar inte så ofta på tv nuförtiden, men jag har lyckats sitta vid burken när senaste Alvedon-reklamen flimrat förbi. En stor, lurvig Golden retriever sitter i spöregn och ser olycklig ut. Kameran zoomar ut och mellan frambenen på den stora sitter en liten, pyttejycke och får skydd från ovädret. "Är man stor och stark måste man vara snäll.", lyder budskapet som väl ska syfta på värktablettens milda påverkan på magen och så. Jag tror också att Astrid Lindgren har sagt något liknande någon gång. Det kan tyckas att det är en självklarhet, men jag tycker det är tänkvärt. Särskilt som vi har diskuterat frågan med storebror E ganska mycket på sistone. Och han förstår att han inte att sitta på lillebror eller utdela en smocka hursomhelst eftersom han är större. Finns ju en och annan världsledare som skulle behöva se den där reklamen också. Kom igen, Bush! Om en 3,5-åring begriper, så borde även du! På närmare håll har vi ju också en alliansregering som skulle behöva få en lek...

Med solen i ögonen

. Idag har jag haft årets första dag i trädgården. Jag räfsade mig svettblank och rensade fingrarna maskrossvarta. Ändå ser det ut som skrutt. Jag fokuserar på mitt lilla påskarrangemang på trappan och låtsas att hela tomten är lika prunkande och välansad. Det är den inte. Men i en rabatt svävar små mörklila violer över det gröna och sänder ut puffar av tvåldoft. Och det är iallafall uppfriskande att vara i solen, med liten V som kämpar med skottkärran full av björkris och torra löv. E sparkade boll mot en husvägg ända tills han blev trött i benen, skotten blev för lösa för att bollen skulle komma tillbaka till honom, och han blev ursinnig. Hade han kunnat svära hade han gjort det. Randig av smuts i ansiktet deklarerade han att han var trött på bollen och tänkte gå in. Jag fortsatte räfsa. Och räfsa. Och räfsa. Tomten är för stor. Men jag behöver iallafall inte ha dåligt samvete för att jag inte besökte Friskis idag. Vi har firat påsk med många människor och mycket mat. Det är så vi gö...